Startsida Fotboll Mer läsvärt Säsongen 2004

Christer Rosengren om nu och då

En viktig men mindre känd kugge, i det maskineri som AIK:s fotbollstrupp utgör, är Christer Rosengren. Christer har varit verksam i AIK sedan 1987 i olika funktioner och är nu ansvarig för material och anläggningen på Karlberg. Sedan 1998 jobbar han på heltid med A-laget. Tidigare har han också bland annat varit tränare för AIK:s P77:or, där bland annat den då lovande Max Holmström spelade. Max heter numera von Schleebrügge och har gjort succé i Hammarby, vilket svider lite hos Christer. Han kan berätta mycket om Karlberg, om olika spelarårgångar och skillnader nu och då.

- I augusti/september 1999 flyttade vi in på Karlberg. Tidigare hade vi hållit till i lokaler i Råsundastadions källare. Där fixade vi material, där fanns tvättmaskinerna, där bytte spelarna om innan de åkte i bilar till träningen. Så det blev ett riktigt lyft att kunna flytta in i huset. Innan dess stod det några bodar här, som vi kunde utnyttja, men det var inte alls samma sak. Visst märks det även på spelarna att Karlberg betyder mycket. Både för trivsel och sammanhållning. Det blir lättare att lära känna varandra, inte minst för de som kommer nya. Det blir ju bättre lite längre fram i vår, när vi kan börja använda vår egen plan här. Beroende på vädret kan det bli i april eller maj. Planen är så hårt uttnyttjad att vi måste vara försiktiga. Trots det hårda slitaget är den ändå väldigt bra. Förvånansvärt bra med tanke på nyttjandegraden. Skytteholms konstgräs är ändå en klar förbättring jämfört med tidigare år på till exempel Stadshagens grus. Slitaget, både på spelare och material, har blivit mycket mindre. Vi har ju haft en hel del småskador ändå på försäsongen, men man kan ju undra, hur det sett ut med sämre underlag.

- Träningen har undan för undan blivit bättre och mer krävande. Förändringen började väl med Stuart Baxter, fast då var det mest fotboll, han menade väl att fysen kommer med bollträningen och det räcker kanske inte. Båda delarna behövs. Så intensivt som nu tycker jag inte det varit förut. Det ser i stort sett bra ut tycker jag. Om vi slipper tunga skador eller för många på en gång, ska vi kunna slå vilket lag som helst i serien. Det känns som om vi har en större kontinuitet i både trupp och spel i år. Jag blev väldigt glad när Patrick Englund och Nebojša Novakovic kom tillbaka i år. Dels för att de var med -98, men kanske ännu mer för den kunskap och vilja och det hjärta man vet att de har. Det är viktigt att få tillbaka spelare med klubbkänsla så att de kan bidra med mer än det rent tekniska eller taktiska. Det kommer ju sammanhållningen och kamratskapet till godo också. Det har varit lite si och så med det ibland.

- Förra året hade vi förutom A-laget U/J-truppen här på Karlberg. I år har de ersatts av Café Opera. Det är ett nytt samarbete för oss. Och det har funkat väldigt bra. Det har inte varit några problem. De har ju en egen materialare, så den sidan av jobbet var tyngre för oss förra året. Nu får vi lite mer tid för allt det övriga underhållsarbetet. Och det skadar aldrig. Lustigt nog upptäckte jag och deras materialare härom veckan att vi varit klasskamrater en gång i tiden.

- Det borde bli ett bra år i år. Stämningen är bra, killarna verkar trivas ihop. Det är alltid viktigt att få en bra start, så man får flyt och självförtroende. Annars blir det lätt så att man går och funderar på vad som gått snett. Och sen blir det lätt ännu värre! Guld blir nog svårt, men vi ska vara med i slutstriden. Och jag undrar om inte Göran Marklund blir årets måltjuv i Allsvenskan!

Text: Bappe Bjuggren
Foto: Rolf Andersson
[040326]