Startsida Fotboll Mer läsvärt Säsongen 2004

Derek Boateng i matchen mot Haugesund i La Manga.

Reflektioner inför seriestart

Dags att summera försäsongen. Både spel- och resultatmässigt har det varit en blandad konfekt. Egentligen är det viktigare att se på spelet och hur de taktiska riktlinjerna följts än att se till resultaten. Ändå är det svårt att inte oroas lite över en tendens som känns igen från de senaste två åren. Ju "enklare" motstånd ju svårare har vi att hålla ihop spelet! Det är som om det knyter sig på nåt sätt i matcher vi "ska vinna".

Skadefrekvensen är också ett bekymmer. Årets skador har dock varit av en mer godartad natur än vi vant oss vid under de senaste 3-4 åren. Även mörkret har sina nyanser. Egentligen är det väl bara Adde som får räknas som långtidsskadad. Och även för hans del ser framtiden hoppfull ut i nuläget. I de hittills spelade nio matcherna har vi använt totalt 33 spelare! Vilket skulle kunna innebära att vi bytte elva efter var tredje match. Fullt så illa har det inte varit.
  Tolv spelare har deltagit i sex eller flera matcher, sju har bara varit med/hoppat in vid ett tillfälle. 20 av spelarna ingår i A-truppen, tre har varit inlånade från U-laget och tolv har lånats in från Café Opera. Jo, jag vet att det blir totalt 35, men två av lånen från CO har ju skrivit på för AIK, Nirre Sandberg respektive Andreas Eriksson.
  Trots att ungdomarna och Café-lånen gjort mycket bra ifrån sig, kan det vara en del av förklaringen till svängningarna under försäsongen. Med tanke på kontinuitet och samträning är 33 spelare på nio matcher för mycket.
  Ändå är det inget som direkt oroar inför den allsvenska starten. Dels kommer träning och träningsintensitet att vara annorlunda under själva seriesäsongen och dels kommer de yttre omständigheterna att successivt bli mer gynnsamma. Situationen i övrigt känns annars igen, kanske kommer vi med en startelva mot Sundsvall, som inte spelat ihop någon gång under de tio träningsmatcherna. Det är gott om rutinerade, erfarna och skickliga spelare i truppen, så det borde inte bli något problem.
  Men visst finns det en risk för att de första omgångarna kan bli spelmässigt ryckiga och ojämna. Ser man till effektiviteten har vi gjort tolv mål och släppt in lika många på de tio matcherna. Visst hade man hoppats på bättre! Även målfördelningen är lite märklig. På det i stort sett bättre utländska motståndet har vi på de fyra matcherna gjort sju mål och släppt in sju! Mot de sex svenska lagen från lägre divisioner har vi fem-fem. Fem insläppta verkar rimligt, men nog förväntar man sig fler gjorda mål? Bäste målgörare hittills är Göran Marklund (4) och sen finns två tvåmålsskyttar, Pa och Martin Åslund. Inget som skrämmer de allsvenska motståndarna förmodligen.

På söndag är det dags för allsvensk premiär på Råsunda. GIF Sundvall kommer på besök. Ett lag som vi under åren både givit och tagit spelare ifrån. De flesta minns säkert bortamötet i förra årets andra omgång, där vi överraskande och onödigt föll med 2-1, En repris är inget vi ser fram emot och trots de oroande raderna ovan, tror jag inte på en upprepning.
  Förmodligen ställer vi upp med en startelva som inte spelat ihop någon gång under försäsongen men ändå kommer att spela som en enhet där varje del vet vilken roll han har.

Allsvenskan då? Guld eller grus? Eller en såndär femteplats? Jag tror på ett i stort sett bra år. Bättre än de senaste säsongerna. Guld blir svårt men är möjligt. Det räcker inte med flyt i de egna matcherna för att vinna allsvenskan, det krävs också att de svåraste konkurrenterna tappar oväntade poäng någon/några gånger. Det krävs också att vi presterar bättre i de "lätta" matcherna än de senaste åren.
  Och - vi måste bli derbykungar igen! Det var i Stockholmsderbyna vi tappade mest 2003 jämfört med tidigare år. Vi behöver inget Råsundaspöke, vi behöver egen kraft, självförtroende och vilja. Det finns i truppen. Råsunda är vår mark, där ska vi inte ge bort något.

Nyckelspelare? Det har inte givits något entydigt svar på det under försäsongen. Men visst, en Håkan Svensson i fjolårsform är ett måste. Krille Nordin är i år ensam i den roll som erfaren AIK-kvarleva som han förra året delade med Gary Sundgren. Fast med Nesjo och Patrick på bänken, får han ju hjälp i rollen. Pa och Derek blir spännande att se på mittfältet, när Derek nu är fulltränad.
  Sen får vi hoppas att Göran Marklund behållit målformen från fjolårets Superetta. Ruben kommer säkert att vilja vara med i striden om målkungatiteln.
  Andreas Eriksson kan bli årets stora överaskning, trots att han just kommit till laget. Hans spel både i CO- och AIK-tröja har sett mycket lovande ut. Moa kan också bli ett glädjeämne.
  Kanske är det inte en nyckelspelare vi behöver. En samspelt orkester ska klara sig utan dirigent. Och även en ny flöjtist kan sprida värme med ett improviserat solo!

Text: Bappe Bjuggren
Foto: Bildbyrån
[040331]