Startsida Fotboll Mer läsvärt Säsongen 2004

Martin Åslund nöjd efter matchen.

Martin Åslund nöjd med resultatet och sin ovana roll

"Vi kommer att spela bättre än så här, men vi tog tre poäng och det är det viktigaste i en premiärmatch." säger Martin Åslund efter 1-0 hemma mot GIF Sundsvall.

Så lovade jag mina pessimistiska arbetskamrater (som lyssnar och tydligen tror på SMHI) sol på söndagen när AIK spelade, och det varde ljus ... inte regn. Ni förstår grabbar, jag hade rätt, solen skiner alltid på en AIK:are.
  Fast man undrar ju lite hur det ska gå när man bevittnar hur ungefär etthundrafemtio glada "puckon" (jag älskar er ändå) med bengaler och sång "välkomnar" fel buss till Råsunda. "Kan det bli värre?" Fast man är inte så känslig där man står på en rökig pub och analyserar motstånd och laguppställningar efter fem månader av allsvensk fotbollstörst.

Just då, i detta nu är känslan av att vara just här det viktiga. Floskeltoppen och gliringar från de andra får vänta när man står på Råsunda och andas in doften av svett, tårar och förväntan.
  Från Norra stå hörs sången, Norra stå skälver och dansar. Råsunda vibrerar ... ja hela Solna darrar och jag ryser av förväntan.

Idag får vi uppleva en askungesaga när "Väsbys" forne Ante Eriksson får in matchens enda, men ack så efterlängtade mål.
  En askungesaga är nog så vacker, speciellt när man, som jag, våndats av tanken på ett tungt GIF Sundsvall i Diamantformation anförda av förre Baxterlärjungen Rikard Norling.
  En Askungesaga är nog så vackert, men ingen glädje är så sann som glädjen av att kunna säga "Vad var det jag sa". Hur mycket gliringar har jag inte fått äta upp för att jag trott på den nu gyllenblonde AIK-sonen? "Han e ju för fan alltid skadad... Skärp dig Madde, Åslund? Han blir aldrig något."...

I dag med ungt, kanske hungrigare AIK än på länge på plan med vikarierande kapten Martin Åslund som härförare kan ni äta upp era ord mina vänner.
  I dag såg vi en klok Martin Åslund som inte överarbetar bollen. Idag såg vi en viljestark hungrig Åslund, som inte snurrpassade och missade i onödan. Och även om jag hellre ser Martin i en offensiv roll så bröstar jag mig efter dagens match med ett "Vad var det jag sa ..."

Fast han själv är mera blygsam när jag gratulerar till segern och undrar vad han själv anser om sitt spel.
- Tack, ja det var skönt att få vinna. Jag har aldrig vunnit en premiär tror jag. Personligen är jag inte van vid att bedömma mig själv i en defensiv roll. Det brukar vara det offensiva som är viktigast. Jag gjorde knappt någonting offensivt och då blir det som en känsla av att "Fan jag är ju inte med och spelar alls". Fast idag handlade det ju om det defensiva, så man får väl vara nöjd och tre poäng är ju det viktiga i dag.

Vad tycker du om lagets insats som helhet då?
- Äh, vi kommer att spela bättre än så här, det kan jag ju lova. Men som jag sa, vi tog tre poäng och det är det viktigaste i en premiärmatch. Vi har ju haft dåligt med kontinuitet på träningarna. Många har missat träningen (på grund av skador) och sånt sätter spår i flås och kondition.

I andra halvlek kändes det som om AIK spelade lite på sitt resultat, var meningen att gå så djupt i defensiven i andra?
- Nej, de spelar mycket långt och då fick vi ju falla. Vi fick ju inte heller in någon press i anfallet därför blev det så. Det var inte så det var tänkt.

Undertecknad medger att jag själv, bitvis, är en obotlig optimist men medge att det inger hopp när försäsongen är över och första matchen vunnits. Medge att hoppet spirar lite extra när kombinationen Englund - Nešo åter syns på Råsunda och askungen, förlåt Ante, gör mål tjugo in i första.

Det finns om inte annat gulddrömmar som kan förverkligas när Mr Money himself på presskonferensen inleder med orden:
- Första halvlek var mycket bra med boll, mycket bra press. "And thats the way we wanna play."

Text: Madde Larsson
Foto: Bildbyrån
[040405]