Startsida Fotboll Mer läsvärt Säsongen 2004

Egentligen

Egentligen kan man undra varför man bryr sig i den utsträckning man gör. Ett lag är varken bättre eller sämre än sin senaste match. Vilket gör att den molokenhet man känner efter en derbyförlust kan gå över till gladare känslor kort därefter.

Fast egentligen, så ÄR AIK bättre än de där andra utan egen arena. Bara inte denna gång, den här matchen går inte att snacka bort. Mer än att man till ganska hög grad kan konstatera att Gnaget själv ansvarar för var de lägger ribban för egna prestationer.

Ännu ett nykomponerat mittfält, som rutinen och kapaciteten till trots inte tycktes redo för hetluften. Den trion borde verkligen trivas i aggressiv närkampskamp, men det var just här som AIK förlorade matchen. Tillsammans med att försvaret för dagen tyvärr hade för låg lägstanivå. Och hur är det med Derek Boateng? Har i skrivande stund inte nåtts av rapporter om Andreas Erikssons tillstånd, varför jag får förutsätta att en långvarig skada är för handen.

Nog med dystra tongångar! Det är vår i luften, Allsvenskan har just börjat, och hela idéen är att skratta bäst i november. Mats Rubarth indikerade också med råge att fotboll skall vara en lek, AIK:s klart bäste i derbyt. Tyvärr blev ju 1-0-jublet ytterst efemärt. Det slår mig att nuförtiden brukar blårandsderbyn kunna vara rätt målrika, och att det statistiskt sett inte är bra att göra första målet. Därmed kommer flera just statistiska fördomar på skam.

Matchens inramning når oss i TV-soffan hemma hos kompis C, dit jag och broder M har bjudit in oss på kort varsel. Respekt för De Andras anti-tifo, vilket berör en angelägenhet som delas av många i bägge lägren. Bortsett från symbolvärdet, och att AIK kan förlora en del slentrianpublik nu när utbudet dubblas - hur kommer Råsundagräset att må av allt matchande? Men, men, sådan är väl livets lott. Småsyskon är dömda att gå i ärvda kläder.

AIK-klackens sång tycktes som alltid vägra ge upp, till och med i slutminuterna hördes ramsorna. Också det värt all heder till dem som orkar, även om Norra Stå’s tilltag ibland är lite väl bengalna...

Så, inte heller denna säsong inleds med någon paradmarsch upp till toppen. Snarare får vi hoppas på en någorlunda fungerande jenka. Ni vet: ett framåt, ett bakåt, tre framåt. Så dansar Gnaget till den position man absolut bör besitta.

Egentligen.

Av Stefan Livstedt
Foto: Bildbyrån
[040414]

Åsikterna i krönikor på aik.se är författarens egna och inte nödvändigtvis AIK Fotbolls.