Startsida Fotboll Mer läsvärt Säsongen 2004

Ulf Larsson, tränare i Trelleborgs FF.

”Ni skall vara stolta över att vara AIK:are…och det dröjer inte länge förrän ni åter står högst upp”

Trelleborg har länge schablonmässigt avfärdats som ett tråklag och öknamn som Tjongavallen har kommit som ett brev på posten. Men sedan Ulf Larsson tog över rodret för något år sedan har något hänt. Rapporterna talar numer om en härlig anfallsfotboll, spelskicklighet och intelligens.

Redan när jag samtalade med honom under försäsongen fick jag ett gott intryck av Ulf Larsson. En man med bägge fötterna på jorden, pratglad och en man med en vision. När jag nu ringer upp honom förstärks bara dessa intryck. Han är en oerhört trevlig och öppenhjärtlig skåning som gärna tar sig tid att dela med sig av sina tankar och funderingar. Svaren jag får är långa och ibland svävar de ut i mer filosofiska rymder. Det är inte alltid de svar jag slutligen sitter med är de som jag tänkt mig men det gör sannerligen ingenting, det är hela tiden intressant och med tanke bakom. Att Ulf Larsson brinner för sin fotboll går inte att ta miste på.

Trelleborg har öppnat starkt och precis som du sa när vi talades vid under försäsongen har uppenbarligen ert hårda jobb för att få upp tempo och bollhastighet betalat sig. 2-2 mot svenska mästarna och en försmädlig uddamålsförlust mot Halmstad, 0-1. Hur ser du på de två inledande omgångarna för er egen del?
Spelmässigt har det fungerat mycket bra, tyvärr har väl inte poängutdelningen varit den önskvärda. Men det viktiga för oss, och något som vi talat mycket om, är att vi skall hänga med i matcherna på det att vi hela tiden har något att spela om. Det får aldrig bli så att vi inte har något att spela om när det är 25 minuter kvar av matchen. Vi har ett spelsätt som vi tror på och som ständigt utvecklas. Man får inte glömma bort att det inte var alltför länge sedan vi faktiskt höll på att åka ur superettan och nu är vi plötsligt i allsvenskan och då kommer en massa krav på att vi skall prestera. Man har ingen förståelse för att vi är nykomlingar. Men vi har jobbat hårt under uppbyggnadsperioden med vårt nya spelsätt och känner nu en trygghet i det. Vi kan hålla laget tight och kontra giftigt. Vi har presterat bra, med lite tur hade vi haft 6 poäng, med lite otur hade vi haft 0 – sån är fotbollen!

Många spelare som gått väldigt bra under försäsongen har under de två inledande omgångarna haft lite svårare att motsvara högt uppställda förväntningar. Hur ser det ut i din egen trupp där de flesta kommer direkt från superettaspel men som spelat väldigt bra under försäsongen?
Alltså, jag har ju i stort sett samma elva som jag hade i fjol. Den enda som försvunnit egentligen är Jonas Nilsson och han har varit svår att ersätta. De enda två nya vi har är Justice Christopher och Tomas Zvirgzdauskas och att de var lite efter i träning och matchning visste vi ju om. Rent generellt har vi alltså inte många nykomlingar. Men vi har lagt ner oerhört mycket kraft på fys. Det får absolut inte bli så att vi förlorar på grund av att vi har för dålig kondition. Och här känns det som vi har stått upp väl i de två första matcherna. Vi visste förstås att det skulle bli en oerhört tuff övergång mellan superettan och allsvenskan men vi får inte be om ursäkt för att vi finns. När vi sitter 10000 meter över marken på söndag skall vi känna att något mer inspirerande än att få möta AIK på Råsunda finns inte. Det är ju det här man tränat för hela livet. Det är tufft att komma upp och visst har poängen varit skral så här långt. Vi kommer inte att få något gratis men vi skall också komma ihåg att vi har en oerhört tuff inledning av denna allsvenska: Djurgården hemma, Halmstad borta, AIK borta, Landskrona hemma, Malmö hemma och Hammarby borta – nästan alla tippade att komma bland de fem bästa. Står vi upp i de här första omgångarna och kommer ur det med hedern i behåll ser jag ljust på vår framtid.

Finns det någon eller några spelare som du tycker utmärkt sig lite extra?
Nej, jag har inga spelare som sticker ut, vi är ett lag först och främst. Sen finns det naturligtvis spelare som gör det där lilla extra med bollen och som publiken gillar att se. Men för oss är helheten det viktiga och vi jobbar stenhårt för varandra och då har vi inte råd med att tycka att det finns spelare som förtjänar mer beröm än andra.

När jag talade med Zoran Lukic inför matchen i tisdags berömde han ert spel och menade att traditionen till trots var Trelleborg ett lag som mycket väl kunde etablera sig i allsvenskan. Han sa dock också att enligt hans mening har skillnaden mellan superettan och allsvenskan blivit större på senare år. Vad har du för åsikt om det?
Alltså, jag var ju rätt ny i superallsvenskan också, jag har inte särskilt stor erfarenhet. När DIF och Malmö gick upp var de rätt så självskrivna i och med storleken på deras klubbar, traditionen och tyngden bakom deras sköldar. Det var inte mycket snack men samtidigt kan vi se på en annan storklubb som ju nu har stora problem att gå upp. Jag talar då givetvis om IFK Norrköping. Men visst kan jag hålla med Zoran om att det en stor skillnad, den är enorm. Vi märker det i det att i superettan gick det betydligt enklare att tre poäng. Vi kunde spela en sämre match och ändå vinna relativt komfortabelt. Gör vi likaledes i allsvenskan straffas vi direkt. Man kan ju exempelvis kanske se det i er Göran Marklund som ju sprutade in mål i allsvenskan, nu går det genast lite tyngre i allsvenskan. Så visst är gapet stort, men om det blivit större på senare tid har jag nog lite för lite erfarenhet för att avgöra.

Om man kikar på förra omgångens resultat i övrigt, vad har du för korta kommentarer om dem?<
Göteborg – Elfsborg 3-0
Traditionens makt är stor och svår att bryta. Göteborg har svårt för Elfsborg och resultatet är därför lite överraskande. Men nyckeln till segern låg nog mycket i det tidiga ledningsmålet som IFK fick.

MFF – Örebro 5-1
Malmö har ett fantastiskt lag på pappret så att de kan spela så där bra är inte förvånande. ÖSK har haft en tung inledning och var förmodligen lite skakade av att ha släppt in fem i baken och var säkert lite ängsliga därför. ÖSK kommer dock att komma tillbaka, det är jag tämligen övertygad om. De har tradition, styrka och en mycket erfaren och duktig tränare.

Sundsvall – Landskrona 0-0
Den matchen såg jag. BoIS säkrade bakåt och var bra framåt. GIF hade inte mycket att komma med. Hade något lag förtjänat segern var det BoIS men ett oavgjort resultat var ändå rätt väntat.

Helsingborg – Kalmar 1-2
Mycket starkt av KFF av ta med sig segern från Olympia. Helsingborg har ett bra lag och att som nykomling knipa alla tre poäng, även om det skedde precis i slutet, är bra gjort. Jag var f.ö imponerad av er gamle spelare Svante Samuelssons insats och kanske framför allt av hans mål. Många säger att han hade öppet mål men det var ta mig tusan en fin prestation han gör i ett rätt tufft läge ändå.

ÖIS – Hammarby 0-0
Inte förvånande alls. Jag lirade ju själv som spelare i ÖIS och vet vilken inställning man har där. ÖIS är ju lirarnas lag och kom dessutom till matchen med en seger i ryggen. Hammarby hade en tuff match med sig i bagaget och var kanske lite för rädda om att ta med sig åtminstone en pinne hem.

AIK spelade ”borta” mot Djurgården och åkte, trots en fin inledning, på en klar förlust med 3-1. Såg du den matchen och vad har du för kommentar till resultatet och matchen?
Så där väldigt klar var den väl inte? Ja, jag såg den förstås och jag tyckte nog att AIK var väl så bra som Djurgården i första halvlek och det var inte alls omotiverat med ett ledningsmål i början av andra. Man jobbade bra i försvaret och hade bra koll på Djurgårdens anfallsspel. Rubarth är en mycket intelligent och giftig spelare och hade fin hjälp av den där, vad heter han nu igen? Eriksson ja. Tyvärr var den tidiga kvitteringen förödande för AIK, man hade nog behövt få behålla ledningen ett tag till. Då tror jag säkert att AIK hade kunnat vinna matchen. Men som det blev nu, tillsammans med ett par väldigt smarta och lyckade byten fick Djurgården upp trycket och anföll konstant. Man fick en mycket bättre rörelse och när holländaren försvann fick AIK-försvaret betydligt jobbigare. Jag måste också passa på att berömma Andreas Johansson som liksom mot oss gör en fantastisk match. Visst har han lirat hos er? Kan inte förstå hur AIK kan göra sig av med en sån spelare…men sammantaget är ett derby ett derby, tufft och hårt och trots att resultatet blev 3-1 tycker jag att AIK spelmässigt kommer ur matchen med hedern i behåll.

Hur ser du annars på årets upplaga av AIK, har du hunnit med att försöka bilda dig en uppfattning ännu?
Alltså, bilden jag har av AIK, och det har jag haft ända sedan jag var spelare, är stort, starkt, stabilt, en förening förknippad med oerhörd tradition. AIK har alltid varit ett tungt lag att möta, tungt i ordets alla bemärkelser. Under Stuart Baxters tid hade man också ett fantastiskt starkt lag, man var (och är) tunga att möta, som en maskin kan man säga. Man brydde sig inte så mycket om vilket motstånd man hade, man bara malde på. Idag är det är ingen tvekan om att AIK har en trupp som skall kunna konkurrera högst upp. Man har en idé som man vill köra på: Sanny gick ju ut och sa den tränare som AIK skall ha skall kunna sitt 4-3-3 och det tycker jag är tufft. Jag gillar ju också det sättet att spela, det blir mycket kamp, mycket löpning och mycket ytor. Nä, jag gillar AIK.

Tyvärr lär debaclet i tisdags har skrämt iväg ett par tusen åskådare men det lär ändå bli uppåt 15000 åskådare på Råsunda på söndag, vilket förmodligen är en ny upplevelse för en hel del av dina spelare. Vad tror du att det kan få för effekt dem? Är det en sporre eller är det en källa till nervositet? Kan man förbereda spelarna på något sådant eller är det överdramatiserat?
Jag har tidigt gått ut och sagt att skillnaden på superettan och allsvenskan är arenorna. Nu lirar vi inte på Arosvallen, Falkenbergs IP mm. Nu kommer vi att spela på Råsunda, på Malmö Stadion, på Ullevi mfl. Det lär röra på sig vid sidorna av plan i större utsträckning, det är helt klart... Men, och det är viktigt, på plan är det inget som skiljer, ytorna är desamma. Det som är runtomkring hoppas jag skall sporra istället. Vi hade ju dryga 7000 hemma på Vångavallen och 8000 på Örjans Vall och bara det är ju rätt dramatisk skillnad jämfört med i fjol. Det gäller att försöka fokusera på det vi är på plats för att göra och låta det andra bli en bonus. Jag hoppas inte jag har några spelare som tänker att ”usch det här vill jag inte vara med om” – då har de inte där och göra. Nej, vi skall springa ut på Råsunda och säga ”Hej, vi är Trelleborg, vi har en idé och vi skall visa att vi kan spela fotboll.”

Återigen enligt vårt förra samtal menade du att ni nu har ett system ni går efter och inte ämnar anpassa er efter motståndarna. Vad innebär det för matchbilden på söndag tror du? Vad skall vi förvänta oss på läktarna?
Nej, där vill jag gärna justera dig. Visst har vi ett spelsystem som vi fokuserar oerhört hårt på, det är det som gör att vi känner tryggheten. Sen finns det ett motståndarlag också och då sätter vi oss ner tillsammans i gruppen och diskuterar om det här är AIK bra på och det gör att forwards, mittfält och försvar måste vara aktsamma på olika saker i olika situationer mm. Vi kan inte bli kaxiga, vi har oerhörd respekt för AIK, det måste du förstå. Och AIK’s kunnande kan vi naturligtvis inte lämna därhän, det måste vi försöka göra något åt samtidigt som vi känner trygghet i vårt grundspel. Jag tror att AIK kommer spela en offensiv match, de känner säkert att detta är en match de skall vinna och det blir vår uppgift att visa att vi kan står upp.

Mot slutet av vår intervju tror jag att Ulf Larsson hör min besvikelse över tisdagens resultat och alla negativa skriverier om vårt lag och han avslutar:
Ni skall vara stolta över att vara AIKare. Det är en fantastiskt fin gammal klubb med stolt tradition och en sköld som står för så mycket och det dröjer inte länge förrän ni åter står högst upp, det kan ni vara säkra på!

Text: Johan Florén
Foto: Bildbyrån
[040417]