Startsida Fotboll Mer läsvärt Säsongen 2004

Benjamin Kibebe tror på AIK.

Det kunde varit värre...

På presskonferensen efter 0-0 mot Trellebrogs FF frågar Jan Majlard (svenskan) hur 4-3-3 kan se ut som 4-5-1. Richard Money besvarar frågan med ett:
  - Yoa are the master of tactics, You tell me ...".
  Det bidrog förstås till en del fnitter i församlingen, men vad skulle han svara. AIK har efter tre års väntan bjudit på glad fotboll, man har blivit mer positiva och till och med krossbollarna sitter. Jovisst man kan ha åsikter om att det inte blivit mål, men...

Det kunde varit värre, målen kunde varit färre. Trots allt har vi bara spelat tre matcher och har fyra poäng. Hav tålamod, att kräva pengarna tillbaka efter en kryssmatch mot Trelleborg? Jag menar, det är ju knappast som om vi förväntade oss annat än tjongbollar och tråkfotboll inför matchen?
  Och att kräva tränarens avgång efter ett förlorat Derby?
  Som om vi aldrig förlorat ett derby?
  Som om vi aldrig vunnit guld med en derby-förlust i bagaget?

Media lyckas döma ut AIK under träningsmatcherna innan serie start.
Från läktarhåll och media blundar man tillsynes för det positiva.
Efter säsonger av väntan är spelet mer positivt, mera intensivt och vi skapar mera målchanser. Från läktarhåll kommer kritik med bitter eftersmak... Jag pratar med Benjamin Kibebe och undrar vad han tycker om kritiken?
  - Man går ut för tidigt och sågar. Vi spelade bra i första halvlek och hade vi gjort mål på våra målchanser så hade alla bara pratat om vilken bra match det var.
  Kibebe har själv varit i blåsvädret på forum och från läktarhåll under tidigare säsonger. Men han har växt och kommit in i sin roll bra, idag är det nog ingen (med lite rationellt tänkande) som kritiserar. Jag frågar Benjamin vad han själv tycker om sin roll i laget och matchinsatsen:
  - Ja, jag har kommit in positivt i min roll som ytterback. Det beror nog på att jag kört ganska mycket extra med Nebo och Englund. I matchen tycker jag att det viktigaste var att backlinjen var hel, att den var stabil och att vi inte gjorde samma misstag som mot Djurgården.

Ödmjukhet är som vi alla vet en dygd och efter dessa tre inledande allsvenska matcher kan vi alla bara böja oss ödmjukt för det faktum att det finns tränare med fingertoppskänsla och förmågan att utveckla ett lag och plocka fram egenskaper i lagets spelare som visar på att det är kul att spela fotboll. När det är roligt att spela är det också roligare att titta på. Och Kibebe tycker att laget gjorde en bra insats, åtminstone i första halvlek.
  - Vi hade många chanser där vi kunde ha dödat matchen, det borde ha blivit minst två mål. Men vi lät dem komma in för mycket i andra.
  Att ha Richard som tränare är bara positivt.
  - Richard har fått alla att förstå vad vi är ute efter, med det nya AIK. Vi strävar efter en sammansvetsad enhet där alla jobbar för varandra och inte sig själva i nittio minuter.

Jag ber Benjamin blicka framåt och han är positiv för ett AIK i Royal league.
  - Jag vet ju inte så mycket om upplägget än, men det låter intressant. Det låter roligt.
  Inför Örgryte borta är det bara en sak som gäller, mål och tre poäng. När jag sen frågar "Varför AIK tar guld i år" svarar han:
  - För att vi har individerna och om alla spelar som ett lag kan man inte stoppa oss från att ta SM-guld.

Jag är själv inte säker på om "gladfotboll" är AIK:s nisch, men jag undrar hur man som svartgul själ kan ge upp efter tre matcher? Hur lätt är det för en tränare att ta över ett lag, mitt i alltihopa få nya direktiv om ett nytt AIK från styrelseled.
  Hur mycket kan man begära? En säsong kan man väl ge det? Och som sagt...
  Det kunde vara värre, poängen kunde vara färre och ska man nu blicka tillbaka till svunna tider så har vi faktiskt vunnit guld ett år med bara 46 poäng ... Hur många kryss matcher var det inte då?

Text: Madde Larsson
Foto: Martin Ekequist
[040419]