Startsida Fotboll Mer läsvärt Säsongen 2004

Jordens alla hörn

Var i helgen på kompis R:s landställe i Dalarna, för att assistera vid trädfällning, kvistsläpning och eldning. Blandat med bastu och bira. Vi åker därefter direkt till Solna och jag är klädd i de plagg jag tidigare skogsarbetat i.

Vissa dagar fungerar saker och ting helt enkelt inte. Jag står mitt i Gnagisland och försöker med bibehållen värdighet att slafsa i mig en sönderfallande Kebab, givetvis utan att ha fått med mig servett. Såg ni mig så vet ni nu vem idioten var! Dessutom, när jag droppar resterna i en papperskorg som borde vara väggfast, rasar denna ner som om jag försökt slam-dunka skräpet.

Det är alltså tämligen skitig och granrisrökt jag för första gången detta år anträder Södra Övre på vår nationalarena. Jag hinner tänka före match att bara inte allt detta är ett järtecken om att Gnaget skall genomlida samma changering som jag själv annars tycks ensam om denna dag. Visserligen dyker kompis J upp och har spillt senap på sina svarta rocker-byxor, men det drället låg ju åtminstone i ståndsmässig färgskala!

Tyvärr besannades ju många farhågor. Det var ett sällsynt slarvigt och lojt AIK på Råsunda denna eftermiddag. Hela laget kändes som en tiger i dvala. Tung andhämtning och sega rörelser, för att glimtvis rycka till, morra och visa en skymt av huggtänderna. Därefter slicka sig lite, vända sig om och dåsa igen.

Trelleborg var bra på att agera domptör, men det ska också sägas att förutom ett läge efter några minuter, hade inte Håkan Svensson någonting att stå i, förutom några ovårdade bakåtpassningar.

Benjamin Kibebe var i mitt tycke bäst i försvarslinjen, och verkar börja trivas som högerback. En skadefri Martin Åslund ger ett mer moget spel, och Mats Rubarth är i form. Och om Kwame Quansahs cykelspark suttit, hade såväl denna text som andras rubriker haft en helt annan prägel. Jag såg Mattias Moström för första gången och imponerades av respektlösheten. Men i övrigt finns mycket att önska.

Det är slående hur många närkamper Gnaget förlorat de två senaste matcherna, inte minst med tanke på mittfältets namnkunnighet vad gäller rejäla tag. Är jävlaranammat satt på undantag medan nya spelteorier finslipas? Signifikativt är att de varningar laget dragit på sig har i hög grad handlat om tjafs med domaren. Även en fredsivrare saknar effekterna av att Krister Nordin smäller på.

Fansen buar, klacken sjunger ”pengarna tillbaka” och media kris-gottar sig dagen efter. Vi är labila vi AIK:are efter flera år av motflyt. Varje suck ackumuleras till en jättepust. Man måste ändå sätta det i rätta proportioner. 0-0 hemma mot Trelleborg är en missräkning, ingen katastrof. Allsvenskan är i omgång tre, minns att guldåret 1998 hade AIK stora problem fram till omgång 7-8. Kapaciteten finns där, spelet kommer. Men visst skall spelarkollektivet ta till sig av negativa intryck.

Kontinuitet är en bristvara i dagens AIK. Ur det perspektivet tycker jag ändå det är riktigt att låta spelare misslyckas någon match eller två, i stället för att ständigt möblera om. Från yttre håll har till exempel Göran Marklund redan ifrågasatts eftersom han inte börjat ösa in mål. Tydligen är det det enda han förväntas kunna göra. Tänk då på att han utsetts att ta hand om fasta situationer. Det är rätt svårt att nicka in sin egen hörna! Uppenbarligen har tränarna hittat andra kvaliteter, och just hörnorna är en detalj som tycks förbättrade från förra året, även om detta ännu inte resulterat.

Har generellt sedan länge slutat bry mig om vad/hur tidningar med flera sanningsriddare hanterar vårt lag. Men i DN idag läser man att ”AIK är en främlingslegion med legospelare från jordens alla hörn”. Dessa ”alla hörn” består således av Ghana och Norge. Förvisso har Kah också afrikanska rötter, och några övriga i truppen har namn som antyder att släkten härstammar från andra kulturer än Sveriges.

Men det är klart att Bajen med representation från alla Nordens länder, Brasilien och vad det nu är har en mer äktsvensk prägel. För att inte tala om den folkhemskära allmogestatusen som blårändernas kongoleser, holländare och finne besitter. I princip alla lag som omnämns med respekt i allsvenskan har en högre andel av spelare från utrikes.

Vad jag undrar: från vilken planet kommer man om man heter Esk? Och hur många hörn har den planeten?

Man var visst inte klantigast, trots allt.

Av Stefan Livstedt
Foto: Bildbyrån
[040419]

Åsikterna i krönikor på aik.se är författarens egna och inte nödvändigtvis AIK Fotbolls.