Startsida Fotboll Mer läsvärt Säsongen 2004

Vår Herre och Den Onde

Om Gud, hans moster, eller vem man nu väljer att tro på hade klivit ner igår eftermiddag, ställt sig framför mig och sagt:
  ”Ok, jag vet vilken skit jag ställt till med för ditt AIK under detta millennium, men ni får lösa det själva. Vad jag kan erbjuda är att dagens match mot Örgryte slutar oavgjort.”
  ...så hade jag slagit till direkt.

Sällan har det känts så viktigt, bortsett från sexpoängsmatcher i guldstrid, att absolut inte förlora. Att låta det mitt i hetluften inslängda tränarparet slippa domedagsrubriker från dag ett på jobbet.

Kanske valde högre makter någon annan av er supportrar för detta ändamål, för önskan om själva utgången hörsammades ju. Annars tycktes matchen just som om vår Herre och Den Onde spelade poker om AIK:s öde. Krister Nordin i hastigt drömläge, returen till Pa-Modou Kah i en position varifrån man bara inte kan missa. Inget klander - det handlade om slumpstuds, men ändå... Samme Kah levererar senare ett tungt skott, och returen slås i mål av Mats Rubarth ur en vinkel varifrån man bara inte kan göra mål, men den potten vanns istället av de goda krafterna.

Spelet börjar annars bra, för tredje matchen i rad inleder AIK med samma startelva, borträknat högeryttern. (Har ni tänkt på att det gamla ordet ”ytter” nu måste dammas av när det så omtalade 4-3-3 hamnat på tapeten igen!) Andreas Eriksson blev skadad, Daniel Hoch blev skadad och nu skulle Kwame Quansah prova i förbannelsens position.

Men sedan blandas korten, och nästa giv ger lankor åt Den Gode. Direkt efter målet faller Gnaget in i gamla försyndelser. Närkamper förloras, positioner tappas och spelet rasar. Varför detta fenomen just efter ledningsmål? Johan Plate, agera!

Visserligen sätter sig en svartgul ängel på Håkan Svenssons axel när Örgryte levererar en osannolikt snygg frispark i ribban. Men Mörkret svarar med att spela ut sitt ständiga trumfkort Skadespöket, som försätter Fredrik Björck tillfälligt ur spel, och precis som när Ante tvingades av i derbyt, blir detta ödesdigert. Satt i press lyckas inte en osäker Benjamin Kibebe och en överladdad Kah agera tillfälligt mittlås utan blir Mörkrets redskap vid kvitteringen.

Ibland går kritik lite på slentrian. Kibebe fick ta sådan för en del osäkra ingripanden i matchen. Så som jag såg det, från broder M:s TV-soffa, borde målvakts-Svensson ha kunnat styra mer med rösten, såväl vid målet som vid onödiga hörnor. Skadespöket motas i grind vad gäller såväl Björck som senare Pelle Nilsson, men däremellan vinner han ett stick och får ut Kah i halvtid. Tredje matchen i rad med skade-byte.

På samma sätt som första halvlek sliter en mellan hopp och förtvivlan, sliter den andra mellan förtvivlan och hopp. AIK är helt utspelade i början, men jobbar sig långsamt in och verkar för en gångs skull faktiskt orka, såväl fysiskt som mentalt. Chanserna blir färre, visst ska Svensson också ha en eloge för en svettig benparad i början.

Mattias Moström fortsätter att gäcka, och det visar sig att Den Onde i förbund med domaren får sista spelrundan, då rättsskiparen missar en solklar kapning av ”Moa” på straffområdets linje. En halvmeter längre in: solklar straff, en halvmeter längre ut: solklar frispark. Mitt emellan får domaren beslutsångest och väljer att fria. Fegt!

Veckans intryck har fullständigt dominerats av begreppet 4-3-3 och Gåtan Money. Vad som känns svårt att som lekman kring spelsystem och deras konsekvenser ta till sig är:
- Varför tycks så många känna sig obekväma med systemet nu, när det effektuerades redan i höstas med delvis gott resultat?
- Varför fungerar spelet glimrande stundtals, för att lika ofta rasa ihop till ett noll och intet?
- Varför insåg inte Mr Money redan i vintras att han är född i och skapt för 4-4-2 och inget annat?

Det intressanta är att det samtidigt handlar om så små marginaler. Hade Andreas Eriksson inte skadats, hade Quansahs cykelspark mot Trelleborg suttit och hade ”Moa” fått straff igår, så hade ingen talat om annat än resultatmässig succé.

Men med ”om” och öden kan man bara spekulera. Lika bra att överlåta sådant åt de goda och onda krafterna. Fotbollsmatcherna får AIK se till att vinna utan hjälp från andra existenser.

Behagligaste intryck från matchen: Nebojsas hantering av en förlupen boll vid bänken. Förmedla den känslan till grabbarna på plan! Och att Nordin, som gör sin bästa fajt för säsongen i sin 300:e match i AIK:s stolta tröja, får en guldklocka av folk i klacken. Snyggt! Nordin, och hela AIK, har tiden med sig. Och den kläs i guld!

Fast för det sistnämndas skull bör vi nog behöva lita en del på de Goda Krafterna.

Av Stefan Livstedt
Foto: Bildbyrån
[040423]

Åsikterna i krönikor på aik.se är författarens egna och inte nödvändigtvis AIK Fotbolls.