Startsida
Fotboll
Mer läsvärt
Säsongen 2004

"Avgå alla!"
Orden i svart text lös liksom syniskt mot den grönskimrande bakgrunden. SMS:et landade i min mobil bara sekunder efter det
att TextTV förkunnat slutresultatet. Det var inte det enda SMS jag fick av min AIK-polare den kvällen, men det var hans första
meddelande jag hade i tankarna när jag somnade.
 |
När jag vaknade möttes jag av rubriker som uttryckte stor förvåning snarare än något annat - och så rubriker om fiasko! Men
det var sansade referat och artiklar om matchen, helt utan hets mot folkgruppen AIK-tränare, inget föraktfullt tal om spelsystem
eller agenter som säljer alternativa sanningar. Där satt jag alltså och läste något så ovanligt som sportartiklar bland
sportsidorna skrivna av sportjournalisterna - texter som handlade om när motivation slår klass, lagkaptener som föregår med gott
exempel och aggressivitet på mittfältet. Och det i en tid då jag trodde att det rosa Sportbladet var en bilaga till Dagens
Industri.
Faktum är att den enda skribent som nämnde ordet avgå var min kompis, och det utan att egentligen mena det. Oavsett om han
var medveten om det eller inte, har han en poäng. För i larmet från allt tal om Nya, nya... AIK, kan man inte annat än stilla undra om
vi verkligen kan beskylla diverse vreda gudar och illasinnade muser för a l l a våra olyckor.
Nyligen uppmuntrade Viggo Cavling, chefredaktören för Reklamförbundets publikation Resumé, Svenska Fotbollsförbundets ordförande
Lars-Åke Lagrell att ge fotbollen tillbaka till publiken (Resumé #16). Ska jag ge mig på en tolkning, menar Cavling att fotbollen
kommersialiserats på publikens bekostnad, där intäktsjakten gått före tillgängligheten för och kontakten med publiken. Som exempel
nämner Cavling bland annat maktkampen mellan SVT och TV3 om Allsvenskan, där näringslivet vann över public service, med Avspark
som resultat.
Det stod att läsa i onsdagens (28/4) Expressen att Avspark var på väg mot ett tittarfiasko. Fotbollsmagasinets fyra första
program har i genomsnitt lockat knappa 194 000 tittare, jämfört med 610 000 tittare för Fotbollskvälls fyra sista program.
Och jag måste nog sälla mig till de tveksammas skara. Kanalen ställer upp med Åkesson, Nordahl, Thern och Hysén, alla mycket
kompetenta herrar. Men jag undrar faktiskt vad de har för uppdrag - att få fotbollen att framstå som det tråkigaste som finns?
Fotboll är på allvar, absolut, men de måste ju inte för den saken göra ett samhällsprogram av det hela.
Förlåt för allt mitt gnäll, Mats och Thomas - jag saknar er!
En annan intressant tråd Cavling tog upp var frågan om det enorma fotbollsintressets uppkomst och ursprung. Han hade just
bevittnat MFF:s hemmapremiär, en tillställning dit över 22.000 åskådare hade sökt sig. Han verkade något brydd. Hade massan
inget bättre för sig? Vad säger detta om mänskligheten?
Vidare menade Cavling att Allsvenskans produkt, (fotbolls-)underhållningen, var vida underlägsen den internationella fotbollen.
Så varför var då Allsvenska så het? Han hade en teori som gick ut på att det bästa med fotbollen var att det var så svårt att
göra mål - som en bild av livet, alltså. Mest stolpe ut, typ.
Jag köper nog inte riktigt denna Janteteori, även om den är intressant. Jag tror att det är enklare än så. Vi vill tillhöra
något, tro på något, bidra med något. I en tid där landslagsspelare byter flagga för pengar, söker vi oss till vår hood och
klär oss i våra lokala färger - en slags sportens egen etno-revolution. (Wow! Jag måste nog dricka lite mindre kaffe
)
Därför tror jag inte heller att fotbollsintresset behöver rinna ut i sanden ifall Sverige inte lyckas i EM, som Cavling tror.
Tvärt om kan det lika gärna stärka suget efter fotbollskamp - på hemmaplan.
Inte heller kommer mina känslor för AIK att svalna bara för att våra kämpar sover mot svagare motstånd. Halmstad på måndag:
Alla andra må hata oss, men vi älskar AIK!
Vi ses hemma på Råsunda!
Av Anthony Bau
Foto: Bildbyrån
[040501]

Under vinjetten Utifrån in bevakar skribenter på AIK.se vad världen säger om oss och vår sport - och kanske ger svar på tal.
Åsikterna i krönikor på aik.se är författarens egna och inte nödvändigtvis AIK Fotbolls.

|