Startsida Fotboll Mer läsvärt Säsongen 2004

Derbyförbannelsen och jag

Det är mitt fel!
Åtminstone är jag nästan helt säker på det.
Det handlar om kärlek!
Elva stycken svarta och gula, och en kvinna.

- Jag tror på en säker seger, sa Kjelle. Kjelle är för övrigt en stor humanistisk optimist med ett stort hjärta. Hans filosofiska tankar är stora och vida, men ändå förbluffande precisa.
  - Det blir nog svårt i kväll, sa Fredrik. Fredrik, en datatekniker ifrån Säffle. En man som jag gladeligen skulle kunna anförtro mitt årskort till. Min far gav honom namnet ”Operativsystemets riddare”, när han en gång hjälpt till med ett dataproblem.
  - Jag tror på 4-2 till oss, sa Jocke. Jocke var från början inte AIK:are, men det rättades till i tolvårsåldern. Efter att ha hittat rätt, är han nog den mest hängivna kolsäck som jag känner. Det finns inte en bortamatch som det är för långt för att åka till.
  - Näe, 0-0, eller uddamålsförlust, sa jag. Själv heter jag Gunnar, och jag är född pessimist när det gäller fotboll. Men att ta ut en förlust i förskott innebär ju också att lyckan blir desto större vid vinst. Eller?!?

Nå, derbyna hade rullat vår väg de senaste åren, inte alla, men de flesta.
  Det kändes avslappnat att åka till Råsunda och ställa sig på Norra Mellan.
  Under dessa goda derbyår letade jag själv med ljus och lykta efter en livskamrat.
  Visst, jag fick och gav kärlek till den svartgula elvan. Men som stolt AIK:are måste man ju som bekant även prestera på hemmaplan.
  Jag såg det inte då, men mitt ganska småtråkiga liv genererade faktiskt derbyvinster.
  Tänk om hela Råsunda skulle besittas av lite småtråkiga människor. Då skulle ju AIK aldrig förlora!
  Men tyvärr finns det ju dom som förstör, och hittar mänsklig kärlek vid sidan om plan.

Jo, jag glömde att presentera Piloten, Pekka och Pekkas lillebror. Dessa herrar tillför gruppen dess okonstlade dynamik.
  Piloten heter givetvis någonting annat, men det är det knappt någon som vet vad. Han fick sitt namn när han ett år körde oss i en Pontiac Speedwagon (stor bil med en massa säten) genom Sverige för att se AIK spela. Som passagerare kändes det som att åka i ett flygplan. Den som körde måste då följdaktligen vara en pilot.
  I början uppskattade han inte sitt nya namn, men som sann AIK:are har han bitit ihop och accepterat.
  Pekka är en konsult i det verkliga livets, många gånger, hårda skola. Det är ingen som riktigt vet vad han gör, men han ringer i bland ifrån någon byggarbetsplats för att förhöra sig om läget. Han är även gängets kung på innebandy, som han spelar själv med goda resultat.
  Nu till mysteriet Pekkas lillebror. Vi vet inte om han är AIK:are. Han brukar nämnligen klä sig i allt annat än svart och gult när han besöker Råsunda. Jag tror att vi sett allt ifrån Milan till Jokerit runt halsen på honom. Det är troligen en process han går igenom, för att slutligen hitta rätt. Han är trots allt given i vårat sällskap.

År 2003 vände allt. AIK började förlora, sina ditintills, säkra trepoängare emot pyamaskillarna och söder-om-söder-gänget.
  Jag däremot träffade en underbar kvinna som gav mig hopp om ett kärleksfullt liv.
  Det skulle kunna vara så att jag dränerade bort lyckan ifrån AIK ned till mig själv. Men det var ingenting jag tänkte på då. Jag var ju den lyckligaste människan på jorden, och en derbyförlust kom lite i skym undan (förlåt mig, verkligen, verkligen, verkligen).

Men relationen till denna underbara kvinna tog så småningom slut. Tror ni att det vände för AIK då?
  Nix, 2004 startade med en svidande förlust emot tvillingklubben, på Råsunda. Deras!!?? nya hemmaplan!

Är det så att jag snodde lycka ifrån AIK, så ber jag så hemskt mycket om ursäkt. Det var inte min mening.
  Till nästa derby kommer det att stå en lite småtråkig människa på Norra Mellan, och tro på 0-0 eller en uddamålsförlust. Det är det minsta jag kan göra!

Av Gunnar Cleve
Foto: Bildbyrån
[040512]