Startsida Fotboll Mer läsvärt Säsongen 2004

Ovan mytomspunna Hammarby representerad av Kennedy Bakircioglü anno 2000 i ett derby mot AIK, representerad av Daniel Tjernström.

Aja baja, Bajen!

Det är dags att ge våra motståndare uppskattning för vad dom gör och samtidigt ställa frågan vilka dom är. Framförallt nu när Hammarby IF har en bra trupp, bra organisation och visar fina resultat. Sen att det kanske handlar om en judaskyss är en annan femma.

Om man tittar bakåt mot klubbens framgångsperioder ser man att med vinster kan följa problem med vad man står för. Det är dags att avliva myter.

Myt 1: Hammarby IF är alltid lillebror i Stockholm.
I april 1920 lockade en annons i Sydsvenska Dagbladet åskådare till en match mellan Stockholm och Malmö, när det egentligen handlade om ett möte mellan IFK Malmö och Hammarby IF. Enligt malmöpressem var söderklubben Stockholms främsta lag. Riktigheten bevisades senare när man kom före både AIK och Djurgården i den högsta serien. Men hur blir man framgångsrik?

Myt 2: Hammarby IF bygger sitt lag på hemvävda spelare.
Svaret är att framgång i allmänhet värvas ihop. Hammarby IF är inget undantag. Klubben hade skaffat ett bra fotbollslag genom att ta över det svartgula Johanneshofs IF:s fina spelartrupp.

Myt 3: Finlir och söder hör i hop.
Klubbens hopvärvade lag blev känt för en vinnande hård och energisk spelstil. Alltså motsatsen till AIK:s tekniska briljans kryddat av vår bollbohem Helge ”Ekis” Ekroth. Följande år, 1921, fortsatte grönvitt sin inte det minsta bohemiska, satsning mot toppen genom att värva den österrikiska landslagsmannen Willy Meisl till tränare. Med Meisl vid rodret plöjde man vågorna med sån konsekvens att laget tog sig till final i mästerskapsturneringen.

Myt 4: På söder håller man ihop när det blåser.
Faktiskt gick det så långt att Hammarby IF fick representera Sverige i en landskamp 1921. Visst hade klubben en god trupp, men främsta anledningen till äran att agera landslag var en annan. När övriga fotbollssverige hade inlett en strejk mot förbundet. Då agerade Hammarby IF:s spelare ”svartfötter”. Det var detta strejkbryteri som gjorde att grönvitt inkasserade en blågul 0-1-förlust på Stadion mot Finland.

Myt 5: ”Bajen” är svengelska för Hammmarbaj och myntades under slutet av 60-talet i Nackas kölvatten.
Här finns ingen säker kunskap på samma sätt som att ingen vet var namnet ”Gnaget” kommer från. 1920-talet kan beskrivas som den gamla roddklubbens framgångsrikaste tid före Anschutz-eran. De är antagligen under dessa år som Hammarby ”bajjade” sin motståndare som allra mest. Ja, alltså visade var skåpet skulle stå. Sen att ”Bajen” dök upp i västsverige samtidigt som smeknamn på landslagsmannen Åke ”Bajen” Hansson spär på ifrågasättandet av när smeknamnet dök upp.

Kanske stämmer inte gamla historien om betydelsen av smeknamnet? Men om inte den historien stämmer. Vad stämmer då? Vilken klubb är det vi möter idag? Klubben dansade en sommar bland fotbollens stjärnor vid början av 1920-talet. Värvningar, strejkbryteri och ett hårt taktiskt spel kantade festplatsen. De bestående minnena in i våra dagar är Johanneshofs tigerrandiga tröjor som bortaställ och ett smeknamn med dunkla rötter. Men borde inte minnet också innefatta att ideal kan tappas på vägen. Fråga AIK om framgång och popularitet har ett pris.

Av Nils-Olof Zethrin
Foto: Bildbyrån
[040513]

Åsikterna i krönikor på aik.se är författarens egna och inte nödvändigtvis AIK Fotbolls.