Startsida Fotboll Mer läsvärt Säsongen 2004

Och ändå

Moneys besök hos oss har inneburit att vi har ett lag som under en bra tid nu lyssnat till en som hyllar de gamla engelska idealen, där en match består av kamp och vilja. Finesser spar man tills man leder med några mål. Råsundauppgörelsen hade mycket av den prägeln.

Vi åskådare tackar för vårt lags kämpartakter under derbyts 91 minuter, men hade nog gärna sett lite mer av passningsspel. Nebojša med flera vet troligen hur man ska lyckas rucka verket, och vi hoppas EM-uppehållet ska nyttjas väl...

Och ändå...
En match där vi har fyra fem skott på mål och Hammarby mellan femton och tjugo kan ju verka entydig för alla. Och ändå: Om den internationelle domaren dömt lika finessrikt som han gör utomlands, om han inte hetsat upp sig lika mycket som de två pumpade lagelvorna, ja då kunde nog slutresultatet varit annorlunda. Hammarbys spel kom igång efter att man gjort målet. Den uteblivna straffen när Boateng blev obstruerad i straffområdet, det bordömda offsidemålet (där kameran efteråt visade att spelaren var i linje med försvararna - något som numera är tillåtet såväl internationellt som på Råsunda), det bortdömda målet när Sleyman i Hammarby tacklade ner sin egen målvakt och ingen av de våra rörde honom, är tre klara situationer där AIK skulle ha kunna tilldelats samma glädjedos. Men där bedömningarna av den enväldige var hundraprocentigt negativa för de våra.

512MB:s minne
Någon gång för flera år sedan tror jag vår domare undermedvetet sa till sej själv, sedan han gett Andreas Andersson en straff och fått utstå press och TV-frågor efteråt: Aldrig mer att jag ska låta en AIK:are få en enda fördel av mej!
  Vår domare försöker alltid vara en gentleman, och jag tror också att han på tillfrågan skulle slå ifrån sig den typen av tankar, men man ska komma ihåg att en domare ska reagera på tusendelar av en sekund ibland ute på planen. Och då styr inte alltid det kyliga medvetandet. Då kommer de dunkla känslorna svallande. Han som aldrig lyssnar på spelarkommentarer i Frankrike, Spanien och Italien hade rena radaröronen i Sveige. Vi kunde åtminstone ana det när de gula korten haglade åt ett håll sista kvarten.

Summering
Frånsett detta, så måste omdömet om matchen bli att Hammarby så småningom visade att dom var värdiga vinnare, att Andreas Eriksson är en kämpe av härligt slag. Han fick dussinet sparkar på smalbenen men till skillnad från skickliga spelare i Hammarby kastade han sig aldrig. Att trots de icke utsålda platserna så var köerna enorma till toaletterna. Och att domaren nu borde ha gjort upp med alla sina demoner, så att han fortsättningsvis kan göra skäl för sitt efternamn även när han visar sig på Råsunda.

Av Leif Holmström
Foto: Bildbyrån
[040514]

Åsikterna i krönikor på aik.se är författarens egna och inte nödvändigtvis AIK Fotbolls.