Startsida Fotboll Mer läsvärt Säsongen 2004

Messias med ketchupen

I Nordafrika finns det en förgrening av någon av de större religionerna, där man fortfarande går och väntar på Messias-gestaltens ankomst. Eftersom det är förkunnat att denne skall födas fram av en man, springer pojkarna om kring med specialsydda byxor, med en rejäl påse applicerad direkt under grenen.

Varför detta i övrigt patriarkala samhälle har sådan bristande tro på manlig simultankapacitet eller krishantering, att det förutsätts att den tilltänkte inte kan förbereda sig i sängläge som varje blivande moder i varje kultur anses kunna, vet jag inte. Men det ser onekligen rätt kul ut med denna arabvärldens version av gällivare-häng.

Liksom för detta folk känner man som AIK:are att man går och väntar på Frälsaren, i min vision i form av en ketchup-effekt av sällan skådat slag. Någon gång måste det lossna, nyckeln till den avslutande delen av grundspelets struktur skall hittas, och då jäv... ska det bli slut på chans- och måltorkan. Att i övrigt föra fram liknelsen med att det såg ut som spel med gällivare-häng och utan simultankapacitet må sedan vara att gå lite väl långt i frustrationen.

Men det måste onekligen kännas lätt att lägga upp taktik mot ett lag som man kan utgå ifrån inte kommer att göra mål. Modern svensk motståndarfotboll tycks alltid kunna placera ett stridsvagnskompani på mittfältet som maler och stör allt kreativt. Och kantanfallen i det nytänkta 4-3-3 blir mot säkra backlinjer som blida vågor mot en klipp-ö. Vilket i sin tur lämnar anfallaren i mitten ensam, så ensam.

I första halvlek bjöd derbyt på ställningskrig och luftbollar över mittfältet, men när trasan till äventyrs damp ned på marken i central position, var Gnaget allt som oftast faktiskt vinnande. Som vanligt numera har man Martin Åslund mycket att tacka för detta. I andra kändes det dock mer uddlöst.

I början av veckan kom sommaren till Hammarbyhöjden, där jag (idag) opassande nog bor. Med värmen hade hoppet om bättre spel och placering också anlänt. Men raskt kontrades det med kyligare blåst, och matchen på Råsunda blev både fysiskt och själsligen en vindpinad historia.

Dock hade alltså solen tinat upp en bedräglig optimism inom mig, jag var inte ett dugg nervös inför kampen. Sade till och med till kompis R när vi möttes utanför arenan att jag väntade mig två positiva saker: dels att det faktiskt kommer att gå riktigt bra ikväll. Dels att jag för en gångs skull tippar rätt! För detta dubbelfel och sofism borde jag bestraffa mig själv med minst stupstocken och döden!

OK. Händelserna i världen denna vecka gör väl att referenser till Mellanöstern och till grymma straff bör sätta debaclet på Råsunda i rätt och därmed ganska futtigt perspektiv.

Men för lagens klackar är ju fotbollskulturen en viktig del av verkligheten. Förstår därför fullt ut tankarna bakom den protestaktion som igår skulle iscensättas. Idén var god, men tillämpningen svårhanterlig, vilket kunde ses från första rad på Norra Övre. Att få så många att snabbt ta sig bort från läktaren, för att på några minuter sedan fylla den igen, visade sig omöjligt.

Nästa gång: protestera genom att sitta ner tyst, eller att överhuvudtaget inte gå in förrän efter avspark. Bara ett tips! I sammanhanget rullades en stor banderoll ut på räcket precis framför oss. Med ett budskap jag aldrig såg, men kanske instämmer i. Den skymde dock totalt sikten i några minuter. Vad gör man inte för läktarkulturen!

Under matchen körde klacken sin oförtrutna, värmande sång. Denna är en grundkota i ryggraden som krävs för att vägra ge upp! Däremot tycker jag det är historielöst att inte visa större respekt för en gammal guldhjälte, som nu spelar för Bajen. Han valde aldrig att gå, och novembermålet -98 mot Örgryte ger Alexander Östlund för alltid en plats i min hjältebok.

Anders Frisk fick sig några rejäla slängar av klack-sleven också, vilket ju var föga konstigt: det hade han ju fått även om vi leker med tanken att han skulle ha gjort en kanoninsats. Idag kunde jag bara konstatera att han i andra halvlek lyckades spela femkort med varningarna, och slänga hela given på AIK. Detta är delvis märkligt, delvis ett tecken på svartgul frustration.

Derek Boateng visade detta med gult kort som följd, då han ansåg sig vara värd en straff. Har själv ingen uppfattning därvidlag, då jag satt för långt bort. Upplever det dock som positivt att han får mer speltid, han lär behöva det. Är dock undrande till att Krister Nordin allt som oftast byts ut numer, hans rutin borde vara ovärderlig i motvind. Men oavsett hur man diskuterar mittfältets struktur: var är play-makern?

Annars var högerbackspositionen dagens olycka. Dels därför att Hammarby var osedvanligt bra på sin vänsterkant. Framför allt i första fick Benjamin Kibebe kämpa i uppförsbacke, samtidigt som han visade ambition att försöka gå framåt. Halvtidsbytet till Jimmy Tamandi var förståeligt, men tyvärr blev ju hans i princip första ingripande en smörnick till motståndarnas målskytt. Vad sägs om Boateng från start och Nordin på högerbacken?

Fjärde derbyförlusten i rad på Råsunda. Har spöket sålt sig till lägstbjudande? Hammarby kan ju som bekant inte vinna, så när de vid enstaka tillfällen nu gör det, blir man liksom ändå rätt förvånad. Men i ärlighetens namn, trots att man får medge att de var bättre, så känns det som om AIK alltjämt har sin största motståndare i sig själv. AIK:s kapacitet, eller brist därpå, är vad som sätter agendan.

I detta forum läste jag vår justitieministers syn häromdagen. Om att ständig förväntan på guld har vaskat fram två klimpar på 66 år! Vilken nivå nu än Mr Money devalverats till i den allmänne AIK:arens ögon, så hörde jag honom nämna något klokt, och likartat, på en tillställning i vintras i Västras restaurang:

Manchester United spenderade 35 år mellan 60-tal och 90-tal med den egna uppfattningen att de var mästare, utan att någonsin vinna ligan.

Kan sådan övertro förvaltas till självförtroende, är det säkerligen positivt. Men kraften kan lika gärna slå dubbelt tillbaka. Om vi, åtminstone tillfälligt, släpper de höga kraven och siktar på kontinuitet, samspel, återhämtning, harmoni. Ett litet mål då och då skulle i och för sig inte skada! Låt Halmstad ösa på, och se bara till att säkra bakåt i tabellen!

AIK besitter i dagsläget olyckans trettonde plats, och tretton poäng från tätposition efter sju omgångar. När kommer han, den där Messias med ketchupen?

Av Stefanm Livstedt
Foto: Bildbyrån
[040514]

Åsikterna i krönikor på aik.se är författarens egna och inte nödvändigtvis AIK Fotbolls.