Startsida Fotboll Mer läsvärt Säsongen 2004

Regnet öste stundtals ned över Ryavallen, något som Stefan Ishizaki också upptäckte. AIK:s "bänk", med Englund och Novakovic i spetsen, satt under regnskydd.

Ibland är logistiken, tiden och flytet alla emot en!

Helgen dominerades av besök ut till mormors stuga i Årsta havsbad, för att där installera katten för några sommarveckor, och att hjälpa till med att transportera bort grovsopor. Lördagen var gemytlig, men söndagen minst sagt grå..

Fram emot eftermiddagen till var det dags för reträtt till staden, då Elfsborgsmatchen skulle hinna beskådas hos broder M, som i år har huvudansvaret för ppv-sändningar. Själv skulle han dock inte vara hemma, utan prioriterade en dejt (som han nog vill att man ligger lite lågt med att berätta om än så länge, ni behöver ju inte sprida det vidare!)

Nyckelfrågan fick lösas genom att han lämnade denna till kompis C, som bor nästgårds. Men då C med familj heller inte skulle vara hemma när jag var på ingång, fick den ligga under dörrmattan. Till den porten har jag koden, men till brorsans behövs själva nyckeln, så förstår ni logiken.

Jag återvänder alltså mot staden med bilen fylld av prylar som mormor önskat bli av med. För att skruva till det hela ytterligare, så väntade jag mot kvällen en hyresgäst (jag hyr ut extra rum till turister), som skulle komma körandes från Västkusten. Syster T skulle vara hemma senare och kunna ta emot, men var nu kvar på landet en stund till.

Jag mellanlandar hemma för att kolla mejl och telefon, men ingen turist har hört av sig om preciserad ankomst. Det börjar närma sig matchstart i Borås. Jag stressar in mot Kungsholmen och broderns lya. Parkering är första problemet, trots högsommar så är alternativen få i innerstaden. Hittar så en ficka och lämnar kärran späckad med en gammal gräsklippare, en trädgårdsstol och en värmefläkt. Knappast stöldbegärligt, men ser definitivt ut att vara det!

Nyckeln utgör en bula under C’s matta och jag joggar vidare till M’s port. Så var det det där med att beställa matchen. Trots att jag själv gjort det med samma system och grafik ett otal gånger, är det stört omöjligt att få igång digitalboxen, eller att få information om den fyrsiffriga kod som just i den här elektoniska världen definierar Elfsborg mot AIK. Matchen måste ha blåsts igång, men en blå ”ladda-upp-skärm” lyser hånfullt mot mig!

Får via Internet tag på ett supportnummer och möts, när min stressfaktor nu nått orkanstyrka, av en sån där klämkäckt inspelad röst som i torterande maklighet låter en höra alla tänkbara alternativ av ärenden och vilken siffra på telefonens display dessa motsvarar. Förunderligt nog dyker till slut en människa upp i luren som jag talar LIVE med på söndagens eftermiddag. Denna instruerar mig att utföra exakt de knapptryckarmoment som jag spenderat senaste kvarten med. Men sedan lyckas han på något mirakulöst sätt fjärrstyra det hela, och åtta minuter in på matchen får jag dess bilder till mig.

Väderleken tycks vara ett gemensamt sorgebarn för svear och götar. Lika vattenrik som trafiken var från landet till staden, lika regntung tycktes planen på Ryavallen vara, även om det vid matchupptakten var uppehåll. Och AIK tycks spela bra och dominera. Ännu en gång en frånvarande kvintett från en tänkt A-uppställning, men Stefan Ishizakis återkomst verkar mycket lovande. Även Krister Nordin i rejält sommarsnagg tycks gå mot en ny vår.

Men som oftast syndas det med att inte kunna vaska fram klara målchanser av spelövertaget. AIK vinner hörnstatistiken överlägset (”Ishi” tillbaka med slarvigt låga hörnor), men sådant syns ju aldrig i serietabellen. Det ser dock hoppfullt ut, då syster T skickar ett SMS och undrar när hon bör vara hemma för att ta emot hyresgästen.

Jag hinner svara ”jag vet inte”, när det i stället ringer på mobilen. Det är – just det – den precis anlända hyresgästen! I 38:e matchminuten är det bara att bryta upp (och halvt ihop) och rusa ner till bilen som faktiskt inte utsatts för inbrottsförsök. Köra offensivt genom innerstaden och hem till söder-om-Söder, medan gästen vankar utanför porten.

Nu finns det ingen parkeringsplats hemma heller, så jag får köra ända in i garaget. När jag rycker i garagedörrens handtag, visar det sig att det just pajat – man får slita med fingrarna. Jag möter gästen och skyller lite pliktskyldigast på en flytt av tunga saker, för att inte avslöja mig som den fotbollsidiot jag definitivt är. Förevisar rummet, överlämnar nyckeln, rusar till garaget och är på väg tillbaka.

Glömmer naturligtvis att ta med mig en egen hemnyckel, den har jag ju just lämnat! Men syrran var ju på ingång, så det skulle komma att lösa sig senare på kvällen. I bilen får jag ett nytt SMS från kompis R som med sonen L är på plats i Borås. ”0-0 men hoppfullt” är analysen.

Mirakulöst nog tar det bara tio minuter extra att finna parkeringsplats denna gång. Kommer åter till sändningen mitt i andra halvlek, bara för att konstatera att de goda svartgula intentionerna hade gått fullständigt i stå. Eller rättare: det ävenledes gulsvarta Elfsborg hade tagit över initiativet från ett för dagen vitklätt Gnaget. Nordin var redan försvunnen, sålunda ett nytt skadebekymmer.

Broder M kommer hem med kvarten kvar, efter en betydligt mer harmonisk eftermiddag än undertecknads. Men det blir ändå som en perfekt tragikomisk jävla slutkläm på idiotin att få se detta flipperspels-artade självmål i slutminuten. Förra våren hade AIK en viss mängd flyt. Annars har hela detta millennium, jämte andra motgångsfaktorer, enbart präglats av att bollarna studsar mot och inte med.

För vårt lags del gäller lugna analyser och ingen panikångest. Laget är tillräckligt bra för att resa sig från botten. Betänk också att närmast halva Allsvenskan ligger prekärt till. Metoden måste vara att inte trassla till sin tillvaro så in i Norden. Vad det anbelangar kan jag alltså med braskande tydlighet inte föregå med något som helst gott exempel!

Nu ska jag gå och tömma bilen. Om jag bara hittar var jag lagt nyckeln!

Av Stefan Livstedt
Foto: Bildbyrån
[040712]

Åsikterna i krönikor på aik.se är författarens egna och inte nödvändigtvis AIK Fotbolls.