Startsida Fotboll Mer läsvärt Säsongen 2004

Derek Boateng på språng, Jesper Jansson synar gräset.

Släkten är värst

Så kan man rubrikmässigt välja att sammanfatta AIKs möte mot Helsingborg på Olympia. Och visst, både Daniel Andersson och David Ljung var bra (till skillnad från de AIKare som satt på den motsatta långsidan och på kortsidan till vänster om mig på Olympias läktare har jag valt att glömma bort Jesper Janssons tid i AIK). Båda D-sönerna kom att spela avgörande roller genom sina handpåläggningar. Rättsskipare Miro Ukalovic såg till att Davids handpåläggning till 1-0 för Helsingborg blev matchavgörande genom att inte blåsa av för frispark. Dessutom föregicks spelfrekvensen som ledde fram till hörnan även den av en handpåläggning (tror det var Mattias Lindström), som herr Ukalovic missade. Spelmomenten fram till 2-0 respektive 3-0 målen hade aldrig kommit till om det första målet hade blivit underkänt varför de känns ganska meningslösa att diskutera i sammanhanget.

Texten ovan andas en viss bitterhet och har en viss ”dålig förlorare” stämpel över sig och visst det köper jag. Men fakta är trots allt fakta.

Nu finns det dock även andra fakta att omnämna från denna måndagsfotbollsafton i Helsingborg. Blandat med teser m.m. kan det hela sammanfattningsvis listas med följande tio punkter.

1. Både AIK och Helsingborg kommer att blanda och ge under den resterande allsvenska säsongen.
2. Helsingborg vann inte matchen med 3-0 för att man var ett bättre lag än AIK.
3. Det sägs att man både vinner och förlorar som ett lag. Denna tes innehåller dock en hel del hyckleri och i Helsingborg var det framför allt lagens backlinjer som hade påtagliga defensiva brister. I AIKs backlinje tänker jag inte namnge någon enskild utan där förtjänar hela kvartetten inget annat än ett kraftigt underkänt betyg. Detta ”trots” två målgivande passningar.
4. Underkänt betyg tilldelas även matchens domartrio där huvuddomare Ulakovic dessutom lyckades hitta tre gula kort att dela ut. Detta var Ulakovic garanterat ensam om bland de drygt 12 000 personer som bevittnade matchen.
5. Hos AIK förtjänar endast herrarna Hoch (trots bristen på kvalitet i avsluten), Ishizaki och Åslund ett plusbetyg.
6. Underbetyg till Helsingborgs IF som i slutet av juli månad bjuder på en sådan undermålig gräsmatta. Gräset var alldeles för långhårigt och underlaget ojämnt. Snedstudsarna bidrog initialt till de bägge backlinjernas osäkerhet.
7. Plusbetyg för matchspeakerns något annorlunda framtoning och sätt att angripa sin uppgift. Henke Larsson komplexet fanns där, men det hela kändes ändå fräscht i förhållande till det som annars presenteras runt om på de allsvenska fotbollsarenorna.
8. Spionen Tom Prahl som gladdes åt AIKs defensiva tafflighet och som hoppades att AIKs spelare skulle vara trötta inför mötet med MFF på Råsunda.
9. Patrik Englunds mediala approach kändes direkt efter Money-tiden som saklig och väl balanserad. Det är en mentalt betydligt mera stressad Englund vi har kunnat beskåda den senaste tiden.
10. Var finns John Plate???

Av Johan Gefvert
Foto: Bildbyrån
[040728]

Åsikterna i krönikor på aik.se är författarens egna och inte nödvändigtvis AIK Fotbolls.