Startsida Fotboll Mer läsvärt Säsongen 2004

Det är svårt att inte vara tjatig

Det är svårt att inte vara tjatig, och att inte klaga. Förmodligen beror det på att man ältar för mycket - en given tradition när ens kära lag har en tung period. Missmodigheten lyser igenom hos mig själv, hos kompisar R, C och J när vi alla ändå samlas på Södra för att se AIK schavottera mot en trolig ljusblå guldkandidat anno 2004. R med sonen L såg matchen som en Grand Finale av semestern, medan C tog med dottern Rebecca 3 år för fotboll, ballonghållning och popcorn. J har varit en typisk Gnagare så till vida att han haft en längre frånvaroperiod av skada/sjukdom, men är nu åter matchklar. Trots allt detta framträder alltså dysterheten redan före match.

För egen del hade söndagen ändå tidigare präglats av framtidsoptimism inom AIK-familjen. Ett tiotal av oss som har privilegiet att få syssla med uppgifter som rör Gnaget hade samlats i det nystartade AIK Webbradios lokaler ett stenkast från arenan, för att diskutera möjligt upplägg avseende framtida utsändningar. Vi förplägades också med mycket givande och underhållande föreläsningar av Radiosportens Maestro Granqvist, så när det vankades match var man faktiskt upprymd till sinnet.

AIK-Malmö kom också att leverera flera intryck rörande kringeffekter. Det skulle framtagas den 10 miljonte åskådaren genom tiderna, ett trivsamt arrangemang som ju kompilerar alla vår klubbs tidigare fornstora dagar. I bister nutid kan man ändå fascineras av att över 15.000 ville komma till denna match. Före avspark intervjuas också de bägge pionjärerna för ovan nämnda radioprojekt, innan de avbryts av att en flygfarkost plötsligt synliggörs över västra läktaren och styr färden mot mittcirkeln som landningspunkt.

Jag hinner reflektera över att detta var ett något överambitiöst sätt att presentera ett nyförvärv på - associationerna gick alltså genast åt Frälsaren från Down Under, som vi får hoppas att vi kommer ha anledning att kalla honom. Och visst var det en målgörare som synliggjordes, en lyckogubbe i otursnumret 13. Men detta var ingen frälsare utan en bitterljuv påminnelse om större dagar. Dick Lidman höll på att få sin svensexa exekverad. Så: är det en flygmaskin? Är det en fågel? Är det ett ufo? Nej, det är Super-Dick i en helikopter!

Och visst förtjänar han ära och uppmärksamhet, men nu känns det som att vi inte ska suga bröstmjölk ur Minnenas Moder - nu ska fokus vara på att ta sig ur det svåra läget som är för handen. Förvisso presenteras ju i halvtid också Nick (till och med förnamnet förpliktigar!) Mrdja (varför så många australiensare med slaviska namn, här i Sverige heter vi ju... typ... Zlatan och Teddy Lucic... eeh, det var inget!).

Så blir det då enligt experttips 0-2. AIK var över hela matchen inte spelmässigt sämre än Malmö, bortsett det uttjatade om anfallsudd. Detta berodde nog en hel del på att skåningarna spelade lojt, och att Gnaget tvingades köra efter förutsättningarna. Och fotboll är så skoningslöst grymt vad gäller att portionera ut flyt mellan lag i medgång och motgång. Det har vi fått skörda frukt av vid många tillfällen genom åren, men man varseblir det aldrig så tydligt som när man står på fel sida om det skranket.

I vårt AIK tycks olyckorna alltid anlända i skov. Går en sönder så går flera sönder. Släpps ett mål in, så ligger tvåan i maskorna inom ett par minuter. I Helsingborg blev det tre i baken på fyra minuter! Ur det perspektivet såg jag det nästan som positivt att det endast gällde tre varningar på fyra minuter i matchupptakten mot Malmö. Synnerligen skickligt av domaren att så tidigt skapa total förvirring angående nivån. Att han senare gav Alfonso en straff var dock knappast något justitiemord. Men om Mats Rubarths andra varning till följd av att denne inte lyssnade till avblåsning kan jag bara konstatera att jag själv inte heller hörde pipan.

Jag hade bestämt mig att inte längre beröra Gnagets skade- och annan frånvaroproblematik, dels för att det inte finns mer att säga, dels för att man som sagt känner sig hyfsat tjatig och ömkande. Kan ändå inte låta bli! Matchen mot topplaget Malmö FF avslutades med avsaknaden av elva (11!) spelare ur truppen som definitivt aspirerar på en plats i en startelva, eller åtminstone på bänken, även om alla skulle vara friska. Då räknar jag inte med vår nyfunne australiske vän. OK, visserligen tar jag då med utbytte Jimmy Tamandi och de självklara avbräcken som är långtidsskadade, men ändå!

Av de övriga, och på pappret givna i en startelva, tycks mig bara Håkan Svensson vara i fullt slag, form och vigör. Pelle Nilsson är måhända tillbaka ditåt, medan Martin Åslunds aktier endast stärktes av övrigas frånvaro. Mer kan begäras av en spelare som burit kaptensbindeln tidigare i år, även om man bör ha empati för att han blev mer och mer ensam jämfört med mittfältets startuppställning. Och Mattias Moström förtjänar respekt för allt spring och slit som ger honom kramp på slutet, men vi behöver mer kraft framåt.

Så med det aktuella läget kan man undra hur ledningen bör förhålla sig till att låta Derek Boateng fara till OS för sitt Ghana. Vet ej om beslut har tagits därvidlag, men det hela borde ses som delikat. Visst ska AIK vara en förening som gladeligen släpper till OS-representanter. Det ligger i äran, stoltheten och varumärkets natur. Kanske det också skulle innebära en känsla av förtroende och en nytändning för Boateng inför hösten? Men har laget råd att avvara en sådan potentiell kraft i de kommande matcherna? Matcher vars utgång mycket väl kan komma att avgöra huvudtonen i höstens känslor - blir det revanschlusta, lättnad eller panik?

Nu närmast väntar Halmstad och Kalmar på bortaplan, och ändå tycker jag att det är lika bra att riva av alla de tuffaste matcherna direkt, bara vi har tillräckligt med folk på fötter. Det måste vara mycket länge sedan som AIK var så allmänt nederlagstippat som inför nästa kamp. Nästan som en från reptilhjärnan reflexmässig trots tänker jag därför tro på tre poäng. Fotboll och logik har de senaste åren nämligen inte alls hört ihop!

Fortsätt kämpa, fortsätt tro. Fortsätt heja. Fortsätt visa var skåpet skall stå när man tar sig an den mödosamma vägen för att nå fram till dit där man verkligen visar var skåpet ska stå! Andas svartgult. Och gnäll inte för mycket på domare och skador (det kom från rätt håll J), ty det som redan skett kan vi inte göra ogjort. Men dra lärdom av.

Av Stefan Livstedt
Foto: Bildbyrån
[040803]

Åsikterna i krönikor på aik.se är författarens egna och inte nödvändigtvis AIK Fotbolls.