Startsida Fotboll Mer läsvärt Säsongen 2004

Arash Talebinejad, utropstecken och planens lirare.

Självförtroende och andrum

Den som lägger schemat för det allsvenska programmet, verkar ha hakat upp sig på en sak - AIK spelar borta mot Halmstad i början av augusti. Åtminstone känns det som att kräfttider och mörka, varma kvällar är förknippade med den händelsen på senare år.

Text-tv säger det bäst: AIK blöder av skador. Förlust senast, bottenplacering och möte med serieledarna borta, som vi torskade mot i våras, på en arena där AIK inte vunnit på 13 år i Allsvenskan. Nu är man labil! Har börjat räkna poäng för andra kris-kandidater i tabellens lågland, hoppas numera att årets toppklubbar levererar mot just dem. Varför kan inte Hammarby vara till nytta för en gångs skull, fick man tänka dagen före AIK:s match.

Men gamnacken hjälper varken mig själv eller vårt lag - så fram med lejonbröstet bara! Minns faktiskt den där segern på Örjans vall i säsongspremiären 1991. 1-0, Per Harryson målskytt. På något vis sändes det hela på tv, som inslag i nå’t Tipsextra-liknande. Jag bodde tillfälligt vid Skanstull. Ja, fasiken vad vatten som flutit...

Patrick Englund öser på i förväg om 100%-ighet och gott gry. Om detta är dumdristigt eller sturskt får vi se framöver, men hans roll måste rimligen vara just sådan. Det slår mig också när nu verkligheten är som den är att det är lika bra att gå för tre poäng mot årets lyckosammare klubbar, så länge man tror att man kan slå dem. Noll eller en pinne i sådana matcher spelar mindre roll. Viktigare kommer det bli att inte förlora sexpoängsmatcherna. Då gäller en annan taktik framöver.

Vid förlust ikväll kommer AIK ligga kvar under strecket. Ovärderligt för att ta till sig detta scenario är att man då spelat klart mot två av tre topplag, och att de flesta som verkar kunna bli bottenkonkurrenter (om nu inte de våra rusar som ett expresståg uppåt i tabellen), finns kvar att möta på Råsunda. Förhoppningsvis håller publikstödet i sig, och förhoppningsvis avgör hemmaplan då. Undantaget är Trelleborg, som dock kan vara avsågat i slutomgången, om den skulle vara viktig för vår del.

Men analysen här känns delvis som att gå igenom säkerhetsrutinerna vid en flygresa. Det är bra att mentalt ställa in sig på hur jobbigt det kan bli, men naturligtvis skall fokus bara vara att ta en match i taget, när det ju faktiskt är tolv omgångar kvar!

När detta som hittills stått är skrivet har ännu inte Halmstads-kampen börjat. Det är seg, bastuvarm högsommareftermiddag, och jag skall hem till kompis R:s familj för att följa den på tv. Broder M, som normalt brukar förse mig med sändningarna, ligger däckad i halsont.

* * *

Det har nu gått några timmar, och natten är just så där augustimörk som jag berörde. Jag är hemkommen efter att ha beskådat en suverän tillställning. Visst tar man till överord när Gnaget vinner, och deppar ihop vid förlust. Sådan är supporterns lott. Men hävdar trots det att jag nog aldrig så vitt jag kan minnas sett ett AIK vinna en match med så hög grad av hjältemod. Betänk förutsättningarna, och kombinera det med sättet laget vinner på!

Visst är det mer kamp än skönspel, men ingalunda ett betongförsvar och kontringstaktik. Den ungdomsutfyllda truppen, med tillägg av blixtvärvade Joakim Hagernäs (Café Opera är vi stort tack skyldigt i år!) går ut och driver på som för att gemensamt mana till skott-träning. 11-3 till AIK i avslut i halvtid talar sitt tydliga språk, även om en del distansskott hamnade som ur en sprinkler, och kunde ha varierats med instick till forwards. Därtill: när andra halvlek börjar med fullträffarna så fortsätter ändå kampen så länge spelarna orkar.

Arash Talebinejad som offensiv mittfältare var ett stort utropstecken, planens lirare enligt oss i tv-soffan. Vinthunden Mattias Moström fortsätter göra det han är bra på. Egentligen är det ytterligare ett styrkebesked att matchbilden blir som den blir trots att Nick Mrdja knappast kan sägas ha gjort succé, och trots att två av de i startelvan mest rutinerade, Stefan Ishizaki och Daniel Hoch, inte var direkt tongivande. Fast ”Hochens” sista fräsande skott hade kunnat bli ännu en typisk drömpärla.

Och bakåt var konstellationen närmast prickfri, Per Karlssons rejäla mittbacksdebut gav löften om en framtidsspelare. Naturligtvis gör tröttheten och det obligatoriska behovet av att skapa magsårsdramatik att ”vår egen” Sharbel Touma får lite väl enkelt glida igenom och reducera när det närmar sig stopptid. Anders Frisk chockar också genom att inte blåsa omotiverad straff i 93:e minuten. Nu skall jag vara storsint - domaren var mycket bra idag! (AIK vann ju J).

Jag har i stort hållit mig utanför principdebatten om 4-3-3 kontra 4-4-2, helt enkelt därför att jag anser mig kunna för lite för att ha en bestämd åsikt. Ett motto fler borde anamma. Har också i och för sig svårt att förstå att det skulle vara sämre med en offensivare uppställning när AIK har problem med målproduktionen. Dock var det igår inte svårt att inse en sak. Gnaget startade med 4-4-2 för första gången i år vad jag minns på rak arm. Resultatet onekligen en succé.

Att inte dra ”rätt” slutsats av det vore kriminellt. Se där, nya högljudda rop från en lekman! Grundprincipen att utgå från ett spelsystem som nya tränare får rätta sig efter som långsiktig strategi stöder jag fullt ut. Men valet av standardsystem borde måhända ändå återfalla till AIK:s traditionella.

När slutsignalen förkunnas står vi och jublar i lägenheten, jag, R och L. Lättnad och lycka. Men minns ni slutscenen i Ingmar Bergmans ”Fanny och Alexander”? Återförening, fest och familjeidyll. Fast den onde, döde pastorn dyker upp som ett spöke bakom Alexander och väser ”mig slipper du inte!”. Som att glädjen alltid skall ha ett saltstänk. Denna association gör jag när tv-bilderna visar Fredrik Björck i astma-kramper efter match.

”Mig slipper du inte!” signalerar Skade-spöket åt oss. Problemen är inte över än, men AIK har fått en hel del självförtroende och andrum. Jag skänker Fredrik Björck en extra tanke och hoppas det gäller honom också.

Av Stefan Livstedt
Foto: Bildbyrån
[040810]

Åsikterna i krönikor på aik.se är författarens egna och inte nödvändigtvis AIK Fotbolls.