Startsida Fotboll Mer läsvärt Säsongen 2004

Smolket i AIK-bägaren

Minns du din första AIK-match, första gången du live såg AIK:s krigare spela boll?
  Kanske var du liten och gick med pappa, fick en korv i pausen och förundrades över hur pappa tillsammans med de andra gubbarna på läktaren blev ett med klubben i en stolt skrikande massa. Kanske var du på din första match med en polare långt senare, men föll handlöst och blev förälskad i AIK.

Stolta, vackra, starka AIK.

Jag minns det, trots att jag var väldigt liten. Jag minns lukten av gräs, svett och fotboll blandat med den fantastiska vi-känslan i AIK-familjen. Vi var färre då, men vi älskade Gnaget, stod upp för de våra och gjorde det tillsammans. En AIK:are vet att man kritiserar den man älskar i enrum och berömmer henne inför andra, ändå stod det ”Avgå” på gräset framför avbytarbänken idag.

Det finns saker man bara inte gör mot den man säger sig älska. Vissa regler kan tyckas uppenbara i fotbollsvärlden oavsett om de är nedpräntade eller inte. Ta en så enkel sak som att ”Inte tackla sin egen spelare”. Självklart tycker du och lika självklart borde det vara att inte skada sina egna. Idag stod där AVGÅ på gräset framför de mina. Har någon någonsin hört talas om en person som höjt sig efter en förnedring?

Vissa regler är så uppenbara att de inte behöver sägas i ord, likadant är det med många handlingar. Det finns handlingar som späder på fördomar, skadar klubben och kan skrämma nyväckta AIK:are tillbaka till TV-soffan när vi verkligen behöver publiken!
  Idag stod de AVGÅ framför spelarbänken, det var klottrat på den heliga AIK-arenan. Hur kan man sjunka så lågt att man stampar på det man säger sig värna mest? Det är som Kisfaludy sa på inför-snacket på 1891: ”Det spelar ingen roll om hela AIK avgår nu, vi måste ändå ta oss upp därifrån vi är och det gör vi tillsammans.”.

Idag hade jag med mig en vän på läktaren, en man i de övre tjugo som aldrig sett en fotbollsmatch på riktigt förut. Jag förstod där hur sant det är att man inte inser hur bra man hade det innan man faller. Stolt hade jag slagit bort hans fördomar kring supporterlivet. För jag visste ju, eller trodde att jag visste det jag nu fått klart för mig att jag inte vet... Man vet inte vilka ens riktiga vänner är förrän man står där ensam på botten, men då i orkanblåsten med de andra få kvarvarande är man så mycket starkare. Vi kan ta oss upp och vi kommer att göra det men då ska skräpet bort från arenorna...

Idag stod publiksiffran på knappa tio, spelet kunde ha varit bättre men det blev ju i alla fall inte förlust och mannen på stolen bredvid levde sig in i matchen, skrek, stod upp, var ett med mitt AIK. Det finns inget vackrare än när en slumrande AIK-själ väcks till liv och upptäcker fotbollen, med allt det vi, du och jag tänker, andas och lever i, varje minut av våra liv.
  Det finns inget större än att stolt visa den utomstående när krigaren på gräset gör mål och Råsunda i en jublande enad massa sträcker sig upp för AIK.

Stolta, vackra, starka AIK!

Det finns inte heller något fulare än den som förnedrar den han säger sig älska.
  Det stod ”AVGŔ på gräset på Råsunda i dag och jag hoppas de som skrev det aldrig visar sig här igen.

Det finns nämligen handlingar man aldrig kan förlåta eller köpa sig fri från, kanske inte ens be om ursäkt för...

”Visa alltid hjärta! Gör oss stolta, bli odödliga”

Av Madde Larsson
[040830]

Åsikterna i krönikor på aik.se är författarens egna och inte nödvändigtvis AIK Fotbolls.