Startsida Fotboll Mer läsvärt Säsongen 2004

Martin Åslund - en sann AIK:are

En man med högskolepoäng i juridik och ekonomi, med en tanke om att kanske plugga till arkitekt efter att fotbollskarriären är över. Han är född i november 1976. En gyllenblond kille som hämtad ur en kavajreklam med 183 centimeter över marken och 85 kilos tyngd. Låt mig presentera AIK:s nummer elva: Martin Åslund.

När du fyllde tjugofem sa du ”Ja nu är man vuxen, har man fyllt tjugofem finns det liksom ingen återvändo längre, man blir vuxen.” Känner du fortfarande igen dig i det?
- Ordet vuxen betyder egentligen inte så mycket för mig, man har ju alltid trott att det handlar om siffror, ja att det blir en markant skillnad när man fyllt tjugofem. Visst jag är gammal, med risk för att verka självgod men i vår värld är jag veteran. Jag menar jag har spelat i tolv tretton år och har kanske fem aktiva år kvar så i fotbollssamanhang är jag vuxen. I livet i övrigt är jag naturligtvis nybörjare, jag har många år kvar på arbetsmarknaden och vi (Martin och hans sambo) har ju inte barn än och då kan man inte kalla sig vuxen.

Martin är en infödd gnagare, sitt stoltaste AIK-ögonblick minns han från sexårsåldern när pappa Sanny blev avtackad av klacken. Martin har som ni kanske vet själv stått på ”Norra Stå” och jag undrar vad han minns från den tiden?
- Jag stod där när jag var runt tretton år, det var cool men man ser för lite från norra och jag som brinner för själva spelet vill se matchen bra.

Gör en jämförelse med AIK då och AIK idag, några påtagliga förändringar?
- Javisst, när jag kom fanns det inga begränsningar. Vi kunde åka till Hasseludden en dag istället för att bada i poolen på Karlberg, vi mötte Sparta istället för Norrköping i träningsmatcherna. Spenderade fem veckor i La Manga istället för en, ja du vet. Det är väl den skillnaden vi som spelare märkt mest av.

Har du köpt några AIK-aktier nu?
- Ja, vid nyemissionen köpte jag tusen stycken, det kanske blir fler senare.

Den Martin Åslund som sitter i solen och pratar med mig idag är långt ifrån den distanserade kortfattade Martin tidningar och annan media speglat de senaste åren. Jag undrar om han vill dela med sig om sina tankar kring det?
- Ja, jag har väldigt lite eller ingen respekt för media i dag. De vill bara ha allt dåligt. Du vet när de ringer efter en match och frågar om man är besviken över matchen och jag svarar ”Ja!” så blir det genast en stor rubrik, ”Martin besviken på AIK!” eller något ditåt. Man lär sig vilka man kan prata med efter några år och hur mycket man kan säga. Media fokuserar för mycket på dåliga saker.

Martin har drabbats av många skador och alltid haft stor press på sig i AIK, något som naturligtvis förstärktes när Sanny kom (För er som inte minns det så kom Martin först). Martin har i tidigare intervjuer nämnt att han ibland känt att han inte har psyke för en elitspelare. Jag undrar förstås om det har förändrats något och han svarar:
- Ja, det blir bättre när man blir äldre, visst mitt tävlingspsyke är väl inte min starkaste sida men det har blivit starkare. Man vet mer om vad som krävs för varje år och det krävs en enorm mental styrka för att spela i AIK, som, som klubb har så mycket förväntningar på sig.

Hur ser du på relationen mellan dig, Patrick (Englund) och Nebosja (Novakovic)?
- Visst är det annorlunda nu när de är tränare men det finns absolut inga problem. Nebo och jag har förstås en annan typ av relation efter att vi spelat så många år tillsammans. Den relationen står givetvis utanför fotbollen men vi har många minnen ihop som vi pratar om och så.

Okej Martin, ponera att du har en helg utan fotboll och flickvän, vad gör du då?
- Ja vad gör man egentligen? Umgås med kompisar. Vi gör väl inget speciellt, jag menar det spelar ingen roll vad man gör när man får umgås med nära och kära.

Vad bjuder du på?
- Min sambo är duktig på att laga mat och jag gillar att äta mat så... Ja, det kanske låter egoistiskt men matlagning kommer i andra hand när man har chansen att umgås med sina vänner, men jag skulle nog bjuda på saffranspasta.

Hur är det med festandet?
- Fortfarande väldigt sällan, självklart får man gå ut ibland det får väl fansen ha överseende med. Jag menar fysiskt sätt är det bättre med en fest per år en två i månaden och jag dricker och har alltid druckit väldigt lite.

Vad gör Martin Åslund om tio år?
- Förmodligen är jag ute och känner på arbetslivet. Troligen kommer jag inte att hålla på med fotboll, i alla fall inte som det känns just nu. Kanske pluggar jag vidare till arkitekt eller något. Man får se då.

Slutligen vill Martin skicka en varm hälsning till alla dem han någon gång spelat med och kommit nära genom åren och troligen aldrig ser igen.
- Man träffar många olika människotyper, flera har man bara fotbollen gemensamt med, men man kommer varandra väldigt nära och det blir ofta abrupta slut i fotbollsvärlden.

Jag lämnar den linblonde unge mannen i solen, på väg hem till datorn och redigeringen. Jag tror inte det finns något större än en spelare som har hela sin själ rotad i klubben. Martin har växt som spelare de senaste säsongerna och visst har hans ögon ett stänk av okynne över sig men han är den sannaste AIK:aren vi har i laget, för Martin Åslund finns helt enkelt inget annat.

Text: Madde Larsson
Foto: Bildbyrån
[040910]