Startsida Fotboll Mer läsvärt Säsongen 2004

Ett västgötaklimax i otäck repris

0-0 och det närmar sig slutsignal, det är bortamatch i Västergötland. Man tänker väl att det får duga. Då kommer en slumpstuds som via ”Nirre” Sandberg går i mål. Känns det igen? I Borås i juli - på Ullevi igår. Så var ännu en dag förstörd. En säsong där AIK hemsöks på detta sätt är naturligtvis en usel säsong.

Denna gång är det dessutom mitt fel! Av planerna att se matchen hos broder M blev det intet, då en vinprovning kom emellan för honom. Har själv mycket att stå i med att förbereda en kurs i lokala nätverk senare i veckan, så text-tv hemma fick duga.

Det är en intressant jämförelse mellan datornätverk och ett fotbollslag för övrigt. Det förstnämnda ett ofta komplext system som det gäller att administrera till överskådlighet. Varje fel kan vara nog så svårt att analysera, men dess effekt är exakt - det blir just fel, och åtgärdas det så fungerar allting igen. Ett fotbollslag som kärvar - läs vårt kära Gnaget - kan man lägga under lupp, vrida och vända på till döddagar. Man kan visst sätta finger på problem, men att man anser sig finna dessa är ingen garanti för total funktionalitet, tyvärr. Det handlar inte om ettor och nollor, och därför är inget exakt. Allt blir ändå bara en position utmed gråskalan, i ljusare eller mörkare nyans.

Men igår var det alltså mitt fel. Jag väljer att checka av text-tv då och då, ömsom på tv:n ömsom på datorn. 1-0 till Kalmar mot Örgryte är bra. Nu är läget sådant att man måste följa ett antal andra (botten)lags resultat med samma iver. I takt med att tiden tickar längre och längre in i andra halvlek börjar vidskepligheten slå klorna i mig. Titta inte! Försök glömma matcherna och ställ dig inför fait accompli när slutsiffrorna lyser ljusblått. Annars kommer resultaten bara att skapa falska förhoppningar mot slutminuterna.

Så jag lyder mitt inre råd, men när klockan rör sig mot tio i nio kan jag inte hålla mig, och av arbetsplanering har det naturligtvis blivit intet! Jag ser att Helsingborg gjort 2-0 mot Trelleborg (= ”bra!”), AIK håller alltjämt 0-0 mot IFK och det får man vara nöjd med efter omständigheterna. Men just som jag beskådar rutan får jag en första örfil i synen genom att Örgrytes kvitterings-etta hånfullt börjar blinka. I 92:a minuten!

Nåja, tänker jag, men då måste det i princip vara slut i Göteborg också. Så jag får mitt dumma spån för mig att leta upp en radio för att höra ett referat. Närmsta kommer jag på är en fånig liten reservmottagare på en hylla i klädkammaren. Så jag går in där, slår på en skrapig sändning och rattar fram sporten.

Förlåt! Förlåt! Förlåt! Förlåt! Förlåt! Förlåt! Förlåt! NATURLIGTVIS, detta vet jag ju sen gammalt, skall jag hånas av gudarna genom att precis få in kommentatorn när AIK:s självmål är ett faktum. I min klädkammare står min själ naken! Hade jag haft den kyla jag förutsatt mig, hade detta inte hänt. Vem som helst får gärna rista AVGÅ på min dörr. Jag gör det nog själv förresten!

Nu djupnar allvaret. Sju omgångar kvar och det står helt klart att fyra lag slåss om sin existens, om inte Trelleborg spritter till och blandar sig i ”leken”. Ska man finna tröst i någonting så är det väl att just gårdagens match var väl i den omgång där AIK hade minst chans att förbättra positionen, och trots allt förlorades ingen placering. På pappret har vi det lättaste schemat kvar, frågan är om detta blir en hämsko eller en fördel.

Det är nog inte fel att påstå att nästa match är den viktigaste för Gnaget på år och dag. Elfsborg hemma - en sån där kamp som bara SKA vinnas, nu när läget är som det är. Vågar knappt tänka på derbyt efter annars. Truppen måste därför ta lärdom av Landskrona-matchen härom sistens. Nu måste hjärta, kamp, finess och kyla alla infinna sig samtidigt. Nu om någonsin behövs en Krister Nordin i slag, och jag önskar att veteraner som Martin Åslund, Daniel Tjernström, Mats Rubarth och Per Nilsson visar närvaro.

Så lite statistisk självömkan. AIK inledde säsongen knackigt (liksom fortsättningen!). Men av de fyra första matcherna tog man ledningen i tre, medan en slutade 0-0. Därefter har 16 tävlingsmatcher spelats, cupen mot Brage inkluderat, och i 13 av dem har AIK hamnat i underläge med matchens första och ofta enda mål. Enda undantagen är de två bortasegrarna mot Landskrona och Halmstad, samt 0-0 på Malmö Stadion.

Dags att äntligen bryta den trenden på måndag? I vilket fall som helst: gå man ur huse och kom till Råsunda - visa att ni är äkta AIK:are nu när det behövs som mest. Tillsammans bär vi fram laget till en räddad plats. Men om ni vet att ni är dömda till evig otur: undvik för i helvete Sportradion!

Av Stefan Livstedt
Foto: Bildbyrån
[040914]

Åsikterna i krönikor på aik.se är författarens egna och inte nödvändigtvis AIK Fotbolls.