Startsida Fotboll Mer läsvärt Säsongen 2004

Stefan Ishizaki blev poängskytt mot Djurgården.

Svärdet är draget

Demonen har alltså tagit sig in i vår borg, på jakt efter bytet. Den har fått syn på AIK, vassa reptilögon fixerar nu avstånd och storlek för att gå till attack. I veckan skickade den ut två hotfulla tentakler: sent och otippat segermål för Örgryte borta mot Hammarby (varför ska de sistnämnda ALLTID överraska med flippar eller floppar?!). Naturligtvis lyckades Landskrona boosta sin lagmoral genom att vända 0-2 till seger också!

AIK under såväl kval- som nedflyttningsstreck är ett faktum. Endast vinst i derbyt kan ändra detta. Demonen väser segervisst och skickar ut en blå-röd-gul eldsflamma. AIK plockar upp sin sköld (spelschemat) och sitt svärd (truppens namnkunnighet) och tvingas nu inse att det rör sig om en helt annan strid än kapplöpningen till kistan med guld, som vi alla trodde på i vintras.

Jag hade sedan länge gjort en amatörmiss i almanackan, så derbyt krockade med ett planeringsmöte med kollegor, vilket ju som sig bör innehöll några affärsmässiga punkter flankerat av en rejäl mängd mat och framförallt dryck.

Jag har tidigare svurit över min klantiga dubbelbokning, men i takt med panikångestens ökande inträde över AIK:s mer och mer prekära situation, hade jag mot slutet inför derbyt ändå känt en viss lättnad, jag skulle slippa smäleken att se vårt svartgula lag naglas än mer fast i botten av kaxiga småbröder.

Fegt är det att inte närvara och stödja, vilket jag själv förespråkat och inte minst sajt-kollegan Madde tydliggjort i sin utmärkta text häromsistens. Men nu var ju situationen som den var. Därtill kände jag övertygelsen att AIK har betydligt större chans att lyckas om jag missar det hela. Trots allt kretsar ju hela världen runt en själv!

Allt detta sammantaget gjorde att jag inte bara missade matchen - jag glömde helt bort att den överhuvudtaget existerade! Till råga på detta hade vi valt att förlänga ”mötet” på lokal, vilket blev Elverket på Linnégatan, mitt i hjärtat av fiendeland alltså. Men ingen TV skränar i lokalen, inga mess från dem på plats, inget ger mig input om AIK:s kamp.

Kvällen blir sen, jag vaknar upp nu på morgonen därpå, och efter ett par minuters iordningställande av de grundläggande kroppsfunktionerna slår det mig att jag fortfarande inte har den blekaste aning om hur det gått! Detta har aldrig hänt mig tidigare i vuxen ålder, och ger en underlig men fascinerande känsla. Det finns faktiskt en existens bortom fotbollsdårens! Bara nu detta inte är en mental skyddsmekanism för att förbereda degraderingen...

Jag greppar mobilen och kontrollerar dess display - fortfarande inga meddelanden. Hade det blivit succé så skulle jag garanterat fått besked. Men om blåränderna vunnit har man begåvats med folk i bekantskapskretsen som lika garanterat låter en bli varse det istället. Jag gissar alltså på ett standardresultat: oavgjort, ganska målsnålt och tät kamp. Några minuter senare ringer kollegan Å och frågar vad jag tyckte om matchen. Jag blir tvungen att säga som det är, varefter jag får beskedet - jag hade gissat precis rätt.

Av medias analyser förstår jag att saker och ting skett beträffande konstellationen av startelvan. Martin Åslund på topp är en intressant idé. Han kan ju onekligen stångas i bollduellerna. Pa-Modou Kah på ytterbacken, minns att han prövades där i cup-derbyt mot samma motstånd för ett år sedan. Då blev han utvisad! I alla fall känns även det som ett offensivt drag. Och äntligen fick Gnaget rejäl nytta av Derek Boateng!

Däremot känns centrallinjen osedvanligt lite aggressiv för att vara ett derby som förebådar krig. Och med all respekt för Per Karlssons genombrott och talang - är inte en Fredrik Björck i slag ett än vassare alternativ? På det stora hela tycks det ha gått bra, även om det är snöpligt med en tappad ledning.

Men det märkliga är att trots att AIK nu alltjämt parkerar under dödens streck, så känns omplaceringarna i elvan, spelet och det faktum att man trots allt slapp att förlora ett derby som positiva energikickar. Det här kan gå vägen på egen förmåga. Demonen är en fruktansvärd motståndare, men den kan besegras. AIK har tydligt visat att svärdet är draget.

Av Stefan Livstedt
Foto: Bildbyrån
[040924]

Åsikterna i krönikor på aik.se är författarens egna och inte nödvändigtvis AIK Fotbolls.