Startsida Fotboll Mer läsvärt Säsongen 2004

Jubelscener vi sett alldeles för lite av i år.

Hur hamnade vi här?

Dagen efter ÖSK-matchen påstår DN:s krönikör, ni vet, jo... han... Nej hon Äsch, eller något liknande, att AIK bytt namn till ÅIK. Vidare är han upprörd över att Sanny Åslund inte beviljar intervjuer. På nästa sida i samma tidning, citerar Berndt Rosqvist samme Sanny i ett par stycken. Kanske borde krönikören kommunicera med sina kollegor. DN kan väl, i stället för studentikos humor av taskig kvalité, dela med sig av sina erfarenheter av att befinna sig i en uppförsbacke!

För det lär ju vara en uppförsbacke vi befinner oss i. Det låter hoppfullt! Av det jag har sett, skulle jag snarare kalla det ett stup. Visst, några fästen att ta tag i finns det, men de sitter väldigt spridda. Omöjligt är det väl inte, men det kräver en kolossal koncentration, styrka och vilja. Och var det bara det, borde det kunna gå, men det fordras ytterligare något: samarbete och synkronisering. Inte i tjugo eller ens trettio minuter, utan i nittio minuter.

Hur hamnade vi här? Nedanför nästan alla andra, med en avgrund till internationellt cupspel, europeiskt eller nordiskt? Ja, vi tvingades byta tränare, vi bytte spelstil och vi fick, som vanligt, problem med masskador. Är det förklaringen? Knappast. Spelsystemet har fungerat i stort sett lika bra/illa i år, vilket vi än har använt. Vi har en av Sveriges högst betalda spelartrupper. Skulle de inte klara av det som våra juniorer och Café Opera faktiskt lyckats med? Det låter inte sannolikt. Inte tar vi in en spelare för att han ska kunna spela på en position på ett enda sätt? Det är aldrig så i en fotbollsmatch att ett lag kan bestämma hur matchen utvecklas, motståndarnas skicklighet eller form eller deras brist på detta förändrar både matchbild och utveckling. Visst ska vi klara av det.

Någon ekonom kunde kanske göra en analys av allsvenskan. Hur mycket kostar varje mål eller poäng för respektive lag. En djärv gissning är att våra mål och poäng har kostat klart mest i serien.

Det handlar inte om individer. Fotboll är ett lagspel. En spelare kan göra hat-trick i en eller flera matcher, men aldrig helt på egen hand. Det kräver förarbete, transport och samarbete. Inte heller är det ovanligt att spelare byter positioner under karriären. Daniel Tjernström, Alexander Östlund, Sven Dahlkvist... det finns massor av exempel. Men våra utvalda och välbetalda spelare ska inte kunna klara något som faktiskt är marginella justeringar i ett spelsystem?

Det har talats mycket om trygghet. Men trygghet kan inte byggas på en statisk situation. Utan förändringar ingen utveckling. Och hur klarar man det i en föränderlig värld? Det finns ingen trygghet i att spela 1-1 i en match man borde kunnat vinna. Eller 1-2 i en match, där man vid 1-0 släppt initiativet till motståndarna. 3-3 kunde vara acceptabelt om vi fått ta några baklängesmål, därför att vi satsade på vinst. Men att försöka bevaka en 1-0-ledning i sjuttio minuter. Nej, OK, inte sista 10-15 minuterna då. Vilken människa som just fyllt 30 tänker så här: Wow, tänk att jag klarat mig ända till de trettio, bäst att ta det lugnt nu, livet ut? Nä, precis, varför ska då ett fotbollslag göra det?

Jag kan inte tänka mig att det finns någon spelare på elitnivå, som inte vill vinna varje match. Och det finns inte någon som lyckas vinna alltid. Men skillnaden mellan att hela tiden försöka och att bara bevaka ett knappt överläge kan innebära en himmelsvid skillnad. Det har vi sett alltför många gånger under året. Vi har sett motsatsen också några gånger, i Halmstad, mot Göteborg och kanske ytterligare nån gång. Det är fortfarande för lite.

Vi har två val. Antingen tar vi oss samman och spelar som ett lag i tre matcher och ger allt - hela tiden. Eller också går vi ner i Superettan och bygger upp något nytt för framtiden. Nackdelen är att det kan ta längre tid än ett år! Att bygga något nytt är inte samma sak som att kasta bort allt det gamla. Det handlar inte om att byta ut en hel spelartupp utan att få dem att känna och förstå att det bara är tillsammans, i samförstånd, man kan lyckas. Att tio andra spelare i laget är beroende av vad den elfte gör. Alla kan inte göra målen, men alla har en möjlighet att vara delaktig i de mål som görs. I handboll eller innebandy, där ytor och plan är så mycket mindre, kan en enskild spelare avgöra "på egen hand". Johan Cruyff gjorde det vid ett par tillfällen under sitt fotbollsliv. Någon mer?

Såvitt man kan bedöma som utomstående har stämningen i truppen varit i stort sett positiv, tränarna har haft höga ambitioner och gjort ett bra jobb av något de kastades in i. Men det som fungerat på träning, har inte fungerat i matchsituationer. Inte därför att motståndarna, alltid, varit bättre utan för att de vågat tro på att det skulle gå och dessutom trott på det tillsammans.

Nej, går det riktigt illa, ska vi inte byta ut hela truppen. Tvärtom förväntar jag mig, att den tar sitt ansvar och stannar för att spela AIK tillbaka till Allsvenskan. Även om det innebär att nya eller unga spelare får chansen att spela och utvecklas till goda allsvenska spelare på längre sikt. Att även meriterade och välbetalda spelare finner sig i att stå över ibland därför att det på sikt blir till nytta för laget eller för att de just då inte presterar. Varje fotbollslag har en längre aktiv tid än någon enskild spelare. Spelarna är där för att utveckla laget. Laget finns inte till för att lansera individer. Ibland händer det ändå och det är ju kul för spelaren, men det är inte lagets uppgift. I varje match uppstår ett antal situationer där det är även den största stjärnans uppgift att underordna sig, inte att ta över. Riktigt stor blir bara den, som inte i varje situation behöver visa sin storhet, utan också vågar låta andra göra det.

Alla uppförsbackar har ett krön. Vi får, spelare, ledning och supportrar, hjälpas åt att försöka nå krönet innan årets säsong tar slut. Kreativitet och fantasi blommar bäst i positiva miljöer. Tillsammans kan vi. Vill vi?

Av Bappe Bjuggren
Foto: Bildbyrån
[041006]

Åsikterna i krönikor på aik.se är författarens egna och inte nödvändigtvis AIK Fotbolls.