Startsida Fotboll Mer läsvärt Säsongen 2004

Varats olidliga lätthet

En man sitter invid Råsunda IP på trottoarkanten och gråter. Regnet strilar allt intensivare. Bredvid mannen står en barnvagn och i vagnen ligger en liten flicka och sover i lugnan ro. Den lilla flickan sover omedveten om både sin pappa, regnet och allt annat som hänt denna dag - söndagen den 24 oktober 2004.

AIK har inför tomma Råsundaläktare spelat sig ur allsvenskan. Känslorna är många, orden är få. Jag har precis lämnat såväl Råsunda som en nedbruten AIK-ledning bakom mig efter en av de mest välbesökta presskonferenserna i klubbens historia.

Jag försöker få kontakt med mannen och höra vad det är som har hänt. Regnet vräker ner allt intensivare. Det syns väl att mannen är AIK:are. Han är i det närmaste okontaktbar. De fem minuter som följer får mig att helt glömma alla de känslor som genomsyrat mig under denna söndagseftermiddag. I mina försök att få mannen att förstå att han måste bege sig hem med sin lilla dotter passeras vi av tre förvirrade svartgula själar som alla skriker ut sitt hat mot allt som rör sig. De ger sig inte på oss rent fysiskt även om det inte kan ha varit speciellt långt ifrån att vi blev offer för ett samhällsproblem som alltid funnits, men som samtidigt breder ut sig allt mer. Kanske var det barnvagnen som räddade oss.

Det förkrossade AIK-hjärtat och de hatiska själarna får mig att fundera över de hålrum vi människor går omkring och bär på inom oss, hålrum vi förtvivlat försöker fylla med någon form av mening. Vissa finner en väg i livet de trivs med. För andra räcker det med en degradering till Superettan för att hela tillvaron ska rasa ihop. På tunnelbanan gråter folk. Även vid Slussen träffar jag på folk, klädda i svart och gult, med glansiga ögon.

Känslorna är många och förvirrade. De hatiska själarna gick i stället loss på några låsta cyklar. Mannen med dottern blev till sist kontaktbar och gick hem till sig med sin lilla skatt. Den otröstlige Pa-Modou Kah reste sig slutligen från Råsundas gräsmatta. Asgamarna med kameror och pennor på presskonferensen reser i morgon till Göteborg och byter nedflyttningsstrid mot kampen om SM-guldet.

Livet går trots allt vidare för de flesta av oss. Detta gäller tyvärr dock inte för en åttaårig pojke och en 56-årig kvinna i Linköping.

Av Johan Gefvert
Foto: Bildbyrån
[041025]

Åsikterna i krönikor på aik.se är författarens egna och inte nödvändigtvis AIK Fotbolls.