Startsida Fotboll Mer läsvärt Säsongen 2004

Fyra av årets aktörer: Martin Åslund, Stefan Ishizaki, Derek Boateng och Pa-Modou Kah.

Bara en trio med 75 procents speltid

Kontinuitet har av olika anledningar inte varit rätt ord att använda för att beskriva AIK:s lag. I år var det bara tre spelare som var med i 22 matcher eller fler och som fanns på plan under mer än tre fjärdedelar av säsongens totala speltid. Topplagen Malmö FF och Halmstad hade åtta respektive tio spelare.

Kontinuitet är vedertaget som en viktig ingrediens i ett segerrecept. Men det har inte varit AIK:s signum de senaste säsongerna. I augusti i år ställde Gnaget för första gången på 54 matcher upp med samma startelva två matcher i följd. Ett klubbrekord som förhoppningsvis aldrig överträffas.
  Förutom denna uppställningslaboration använde sig AIK i år av två spelsystem (4-3-3 och 4-4-2), två tränare och var sedvanligt hårt drabbat av skador.

Med det som bakgrund kanske det inte är så konstigt att det i årets trupp bara var tre spelare som deltog i minst 22 matcher och samma tre spelare som fanns på plan under minst 75 procent av den totala allsvenska speltiden 2004. Oavsett anledningarna är det dock ett alldeles för lågt antal spelare för att lyckas. Som jämförelseexempel kan vi ta säsongen 1999 då det trots ett intensivt matchande var nio spelare i AIK som deltog i minst 22 matcher. Guldåret 1998 var antalet åtta.
  Bland årets allsvenska lag hade toppduon Malmö FF och Halmstad samt överraskningslaget Kalmar FF 8-10 spelare med minst 22 matcher. Bottenduon AIK och Trelleborg hade tre spelare, Landskrona fyra. Örgryte hade fem spelare, liksom Djurgården, som ju inte motsvarade på förhand högt ställda förväntningar. Övriga lag hade 6-7 spelare som deltog i minst 22 matcher.

Håkan Svensson har fått mest speltid av alla AIK:are i Allsvenskan. Han vaktade målet i samtliga matcher utom den (betydelselösa) sista och kom således upp i 96 procent av den totala speltiden.

Bland backarna har nykomlingen Niklas Sandberg 85 procent, Benjamin Kibebe 73, Jimmy Tamandi 65 och Fredrik Björck 58. Närmst efter de fyra mest använda kommer Per Nilsson med 54, Per Karlsson med 39 och Daniel Tjernström med 38. För få med väldigt hög procent och för många med ganska hög procent för att backlinjen skall beskrivas som stabil.

På mittfältet och i anfallet har variationen varit större, vilket ockå brukar vara fallet om än inte alla gånger i samma stora utsträckning som i år.
  Utifrån speltid och oaktat att vissa spelare använts flitigare i antingen 4-3-3 eller 4-4-2, varit skadade eller av annat skäl inte varit tillgängliga hela säsongen, skulle typiska uppställningar kunna presenteras enligt följande:

4-3-3 på mitten: Pa-Modou Kah 78 procent, Martin Åslund 69 och Stefan Ishizaki 55. Närmast efter: Derek Boateng 45 och Krister Nordin 29.
På topp: Mattias Moström 69, Mats Rubarth 64 och Arash Talebinejad 45. Närmast efter: Daniel Hoch 33, Andreas Eriksson 31 och Nikola Mrdja 30.

4-4-2 på mitten: Pa-Modou Kah 78, Mattias Moström 69, Martin Åslund 67 och Mats Rubarth 64. Närmast efter: Stefan Ishizaki 55, Derek Boateng 45 och Krister Nordin 29.
På topp: Arash Talebinejad 45, Daniel Hoch 33. Närmast efter: Andreas Eriksson 31 och Nikola Mrdja 30.

Det är med andra ord en stor samling spelare som fått speltid motsvarande närmare en tredjedel av säsongen eller mer.

Nedan följer en sammanställning med rangordning efter speltid. Totalt har 27 spelare använts i Allsvenskan. Av dessa har 19 spelare varit med i minst tio matcher, att jämföra med 15 säsongen 1999 och - som extremt fall av kontinuitet - 13 säsongen 1992.

Text: Tommy Bäckman
Foto: Bildbyrån
[041110]