Startsida Fotboll Mer läsvärt Säsongen 2004

Kwame i matchen mot Brommapojkarna

Karlberg i veckan, vecka 9

En något förskjuten vecka. Avstamp på Skytteholm med funderingar efter AIK-BP och avslutad mitt i när truppen avviker till Danmark. Ja, tillfälligt, förstås.

Det är intressant att sitta mitt i publiken en vinterlördag på Skytteholm och i stället för matchreferat fundera kring upplevelser och reaktioner. Tio minuter före matchstart värmer spelarna upp på plan. Plötsligt startar applåder från Solna C-hållet och sprider sig längs läktaren, tunga och ihållande. Det är inget på planen som händer utan på väg till läktaren vandrar två herrar, Lennart Johansson och Sanny Åslund. När de skadade eller för dagen spelbefriade spelarna kommer upprepas proceduren.

Bifallsyttringar kommer självklart även under matchen men mer samlade och utvalda än före matchstart. Trots att spelet ju inte alltid funkar som det ska, tar man uppenbarligen hänsyn till tidpunkt, väder och underlag för missnöjesyttringarna är få och kortvariga. De mest högljudda ovationerna är, förutom målen förstås, när någon AIK:are gör resoluta och tuffa ingrepp och tacklingar.
Både Pa och Pärtan får hörbart bifall, när de med bestämd kraft vinner kamper. Även flera snygga crossbollar och passningar uppskattas. Gnället är sparsamt och kortvarigt, blir sällan mer än ett besviket sus. Glädjen och förväntan inför den stundande säsongen är stor och misstag är, i alla fall ännu, lätta att överse med.
Den största besvikelsen visar publiken redan efter cirka 27 minuter, när Göran Marklund tvingas utgå. In kommer i stället Moa, som snabbt vänder besvikelsen till förhoppning genom flera snabba rusher och fina, chansskapande inlägg. Mest jubel blir det naturligtvis när de efterlängtade målen kommer, sent omsider. Både Brwa Nouri och Patrik Grönvall blev uppskattade för sin snabbhet, rörlighet och tydliga brist på respekt.

På Karlberg samlas spelarna för att åka iväg på fotografering. Ingen verkar nyfriserad eller vattenkammad utan alla vill nog bli igenkända på bilderna.

Kjell Jönsson är både glad och nöjd hittills. Det är skönt att ha avverkat debuten och allt känns bra i både trupp och klubb. Han har uppenbarligen stor tilltro och förväntan inför allsvenskan även om han inser att Håkan blir svår att peta men naturligtvis siktar han på spel.

Moa, som går småhaltande, verkar inte oroad för fortsättningen. Han känner att han lyckats bra i spelet och är medveten om vad han är bra på och vad han behöver förbättra och vill verkligen visa det.

Martin Mutumba tittar in och hälsar på grabbarna och har ett snack med Patrick Englund. Han är, som alltid glad, men ännu inte helt återställd. Fortfarande är det rehab-träning som gäller och han vet inte när han kan börja med bollträning eller när han blir spelklar. Läkningen går annars bra utan komplikationer.

Pärtan trivdes bättre som vänsterback mot BP än i rollen som def mitt. Han är själv nöjd med sin insats även om det inte blev så många offensiva räder.

Pelle Nilsson är väldigt glad över att för första gången på ett antal månader kunna spela obehindrat utan spänningar eller värk och är därför mycket optimistisk inför framtiden. Han menar att vi håller på att skapa ett spel med bättre spelbredd, snabba vändningar som kommer att bli allt säkrare och bättre allt eftersom tiden går. Han tycker också att det känns som om man är bättre förberedda och har hunnit klart längre i år, jämfört med för ett år sedan. Det ska bli kul att komma till Danmark och förhoppningsvis bättre väder och planer. Laget känns i övrigt som ett väl sammansvetsat gäng som både har kul och får tid att jobba tillsammans.

Derek Boateng, som var lite deppad och störd i samband med Ghanas krav på inställelse trots skada, är mera uppåt igen och tror att han skall kunna börja bollträna om ungefär två veckor.

Daniel Hoch ser också fram mot säsongen med tillförsikt. Han tror på en bra säsong och hoppas på mycket spel trots konkurrensen, som han tror är av godo, det är stimulerande att jagas. Han har inget emot att överta Rubens roll som målkung. Annars ser han fram emot de kommande veckorna med mindre fys och mer snabbhets- och bollträning. (Något han långt ifrån är ensam om!)

Mats Rubarth är på gång. Allt är på rätt väg och han verkar inte alls orolig inför framtiden. Han tycker också att inställning och spelet lovar gott och att det nu handlar mest om att få in bollvana och slipa på ett antal detaljer. Han har inget emot att bli bäste målgörare i år också, men säger att han gärna ser att Adde gör en 18-20 mål, då nöjer han sig själv med 10-12 stycken!

Pa är nöjd med hur det sett ut hittills, det tar tid innan spel och precision sitter där, men det kommer. Han har inget emot att spela på kanten, "jag vill spela och det spelar ingen roll var de sätter mig", men erkänner att helst väljer han mittfältets mitt.

Nesjo får avsluta veckans kommentarer. Han är nöjd med allt utom skadeläget och tycker det var kul med Brwas och Grönis friska och fräcka inhopp mot BP, som han menar satte fart på anfallet. Det är viktigt att de yngre får vara med och känna sig för och visa att de har vilja och ambition.

Alla hoppas på lite mer värme och lite grönare planer i Danmark och att spelet ska föras ännu en bit framåt, en dryg månad innan den allsvenska starten.

Text: Bappe Bjuggren
Foto: AIKbilder.com
[040225]