Startsida Fotboll Historik Bäst i Sverige, men...

Bäst i Sverige, men inte Sveriges bästa lag

AIK blev 1900-talets första svenska mästare efter 1-0 i finalen mot Örgryte IS. Men var laget bäst i Sverige? Trots allt, SM var ju det året en tävling mellan Stockholms och Göteborgs bästa lag.

Svaret på frågan blir nog nej och som grund för det påståendet står resultatet från en annan match, som spelades på Lindarängen en månad efter SM-finalen. Då avgjordes nämligen Svenska Fotbollspokalen, som också kallades Rosenska pokalen eller Grefve Clarence von Rosens vandringspokal.

Gunnar Stenberg - en av AIK:s svenska mästare från 1900

Sju lag ställde upp i tävlingen, som arrangerades för andra året. I premiärupplagan 1899 vann Gefle IF med 2-0 i finalen mot AIK. De båda lagen möttes i final även 1900. Gefle var direktkvalificerat medan AIK kvalificerade sig för slutmatchen efter två segrar.
  Först mötte AIK:arna Stockholmslaget IF Swithiod lördagen den 1 september. Efter ordinarie tid (60 minuter) var det mållöst. Resultatet var oförändrat efter tio minuters förlängning och avgörandet fick skjutas upp till dagen efter då det blivit för mörkt för att fortsätta.
  Klockan åtta på söndagsmorgonen ställde lagen upp för mer förlängningsspel och efter två 15-minutershalvlekar stod AIK som segrare med 1-0. Kort därefter, klockan tio, var det dags för semifinal mot Djurgårdens IF. AIK segrade med 2-0 och matchen beskrevs med följande ord:

”Spelet var godt å ömse sidor, men den jemngodhet som utmärkt de begge klubbarna dittills, tycktes nu börja sluta upp, ty A. I. K:arne segrade nu lättare än vid föregående tillfällen öfver sina gamla motståndare.”

Redan klockan kvart över två på eftermiddagen samma dag skulle finalen spelas. AIK, som spelade en match plus förlängning dagen innan och på söndagen hunnit med ytterligare en förlängning och match ställdes mot till finalen direktkvalificerade Gefle.
  Det blev storstryk för AIK, som inte klarade av det tuffa spelschemat med tre matcher på ett dygn.

”Alltså blef A. I. K:s lag det som eröfrade hedern att få deltaga i sluttäflingen om von Rosens pokal, ty något annat eller någon seger därvid var ej värdt att tänka på, nu efter 2 spel på förmiddagen. Det fanns kanppt någon i laget, som undgått få en eller annan spark, hvilket mer eller mindre gjorde såväl den ene som den andre odugliga att i sluttäflingen deltaga med någon kraft. Emellertid voro de ändå hågade att spela med Gefleborna och kl. 2,15 ute på Lindarängen stodo de färdiga till spel.   Strax efter spelets början, ja, man ade knappast sett de första sparkarna vexlas, gjorde Gefleaget ett mål, och sedan gjorde de mål slag i slag. I första omgången ända till 6 mot 0. Geflelaget spelade bättre i år än förra året, betydligt bättre till och med och kraftigt beräknadt. Också ha de en kapten eller center forwards, hvilket man vill kalla det, som är makalös. Denne kapten är Robert Carrick j:or. Kraftigt och högt ljuder hans stämma, när han utdelar befallningar i laget, och det gör han hela tiden, än kommenderar han fram första försaret (halfbackarna) till att hjälpa forwards, än kommenderar han dem tillbaka allt efter som det behöfves, än varskor han på långt håll målvakten och öfverallt hinner han till. Om ej stockholmarne få en sådan instruktör, är det ej lönt att tänka på att ta pokalen. I sista omgången stodo sig A. I. K:arne något bättre och lyckades till och med några gånger att få upp bollen genom Gefles bo. När tiden var slut hade Gefle I. F:s lag gjort inalles 9 mål mot 0.”

Laget i 0-9-matchen mot Gefle var för övrigt detsamma som en månad tidigare vunnit SM-guld. Men då spelade AIK bara en match, inte tre på ett dygn.

Text: Tommy Bäckman
[050729]