Startsida
Fotboll
Historik
Säsongen 1926-27
Westermalms IF-AIK

 |
Fredag 20 augusti 1926, kl 18.00
Westermalms IF-AIK
1-0 (1-0)
Stockholms Stadion |
 |

TT sågade AIK efter förlust mot Westermalm
AIK förlorade, 0-1, mot Westermalms IF och återigen tröt konditionen i slutet av matchen.
I Idrottsbladet sågade redaktören Torsten Tegnér AIK jäms med fotknölarna. Dålig träning, dålig karaktär,
dålig ledning av klubben. Ja, det mesta i AIK var det fel på, enligt Tegnér.
R:et Eklöw kommenterade Stockholmsderbyt:
"En märkesdag för Stockholmsfotbollen var fredagen, då bägge våra
allsvenska fotbollsstorheter för första gången möttes i serien. Det var
länge sedan det var sådan stämning i Stockholms Stadion under en
seriematch. Ja, man måste nog gå tillbaka till AIK-Djurgårdsduellerna
från åren 1916-17 och tidigare för att finna något liknande.
Det blev en grann fight mellan uppkomlingen och AIK, som sökte samla
sina mannar till att hålla motståndarna på mattan och visa var den
verkliga klassen fanns. Det misslyckades. Men hoppoms, att AIK inte
tappar sugen för det utan tar nederlaget från den rätta sidan.
Westermalms seger i den här matchen bör giva AIK.arna något att tänka
på - och handla efter. Mera träning, bättre kondition bör bli parollen
för svartingarna hädanefter - och då blir Westermalmsmatchen en
värdefull sporre.
 |
Gunnar Casparsson 1926, med en AIK-pokal för att han var lagets bäste
spelare under säsongen. Bilden var publicerad i Dagens Nyheter dagen efter matchen Westermalm-AIK. |
Det blev målvakternas match såsom förebådat var i tidningsreklamen.
Man fick se fullödigt målvaktsarbete från bägge hållen. Frågan står
fortfarande öppen beträffande vem som är Stockholms målvakt. Ödvall,
som har härliga utsparkar, har ett litet fel. Han har ganska svårt att
göra sig av med bollen i närkamp. Genom sin stora stofthydda kan han
inte slingra sig undan som Lunkan utna är hänvisad till att göra sig av
med bollen genast eller kasta ut den.
AIK förlorade på kedjan
Svartingarnas nya kedja visade sig om möjligt mera ineffektiv än förut
i höst. Faktum kvarstår fortfarande, att inrarna ännu inte gjort någo
mål. SKott skötos väl i denna match av inrarna, framför allt då av
Wahlberg, men inte i den utsträckning, som önskvärt vore.
Man har diskuterat om resultatet var rättvist eller ej. Oavgjort hade
väl snarare motsvarat spelets gång i siffor, men faktum kvarstår dock,
att Westermalm hade de flesta och bästa verkligt målfarliga anfallen."
TT:s sågning av AIK
Torsten Tegnér, Idrottsbladets redaktör, sågade AIK med fotknölarna efter matchen och
riktade skarp kritik mot hur klubben sköttes, lagets sätt att träna och mycket mer:
"Jag är en AIK-supporter, ändå vet jag att jag hatas av klubbens
nuvarande ledning. Men jag är orolig för att jag inom någon tid ej mera
skall ha något AIK att med ögon och hjärta följa i storfotbollsstriden
på Stadion, i Götet- och Hälsingborg, i allvarliga Norrköping- Som det
nu går, går det inte. Utvecklingen går ifrån AIK.
Och jag måste skriva dessa beska ord, eftersom ordföranden i "Klubben
som ej är någon klubb" (rubrik i denna spalt för 6 och ett halvt år
sedan) icke vill lämna oss supporters och f d medlemmar (vem är nu
medlem i AIK?) tillfälle att på årsmöten och andra rådplägningar uttala
våra bekymmer och framlägga våra sportsliga synpunkter. Man tålde ej
denna kritik. Man slopade alla klubbmöten i AIK.
Och "styrelsen" sitter ju som en ruin, en olaglighet, en skandal för
Svenska Gymnastik- och Idrottsföreningarnas Riksförbund.
Den nakna sanningen måste fram. Under Thodde Malms ledning förvittrar
AIK:s fotboll.
Thodde Malm har intet annat yrke än att sköta AIK:s
representationsfotboll. Intet skamligt ligger i detta. Alla högakta vi
Joel Björkman och John Pettersson för vad de i Gais och HIF göra för
att fostra spelare och lag. Men olyckan - för AIK och Stockholm, ja
Sverige - är att Malm ej är en sådan ledare. I sin ungdoms dagar var
han en båld kämpe; så länge den ungdomliga vitaliteten räckte, gjorde
sig hans medfödda bollbegåvning utmärkt gällande. Han var en spelare
med pondus och stil. Men hans ledning är svag. Hans energi var före
fyllda 30 år otillräcklig att hålla den smygande fetman borta. Den är
alldeles otillräcklig för att samla en ungdsomsskara kring ett mål.
Gå på Råsunda och se AIK träna en tisdag! Ni får se kaptenen
Gustafsson lunka ett par varv, reserven Elis Ekholm tillryggalägga c:a
tio. Så litet skjutning på ett mål. Påklädning och supé på
Stallmästargården (=huvudnummer). Sedan "vila" till fredag, då man
badar bastu "i stället för att träna". Därpå supé på Hamburger Börs
eller Strand. Mycket behagligt.
Hugo Ödvall blev förbluffad, för att inte säga förbannad, när han såg
denna speciella AIK-träning. Han gick ifrån Råsunda och kom dagen därpå
tillbaka för att ensam underkasta sig ett träningsprogram som platsen
ej sett maken till. Åtminstone inte aikåarna.
Tre saker är det särskilt som fattas AIK-fotbollen:
1 Begrepp om träning. Både Eskilstuna och Westermalm voro i överlägsen
kondition dessa två senaste Stadionmatcher.
2 Farten i anfallen. Pära och de andra lunka med bollen i sidled, de
drilla och pilla med den, småpassande, men föraktande de tids- och
vägbesparnade långpassningarna.
3 Genombrytningsandan. Man vill i innertrion göra allt så omsorgsfullt
och säkert.
Framför allt saknas det i AIK sinne för tidens allvar och att man
måste finna sin plattform. Det gäller för AIK:s fotbollspelare,
Stockholms sedan gammalt ledande, att bestämma sig för om de skola vara
ett amatörjäng (i Stockholmsserien) eller en modernt och effektivt
fungerande sammanslutning, som vill nå något. De ha förutsättningar: en
stab av duktiga spelare, ett par virtuoser, massor av supporters som ej
begära bättre än att med sin sympati och sina silverslantar stödja den
svarta fotbollen, vidare förbindelser, tradtioner, ställning, ett namn,
samt pengar - tyvärr visst för mycket pengar. Emot sig har man
egentligen en slapp ledning och en viss grumlighet i uppsåt."
Entrépriserna till Stadionmatchen var 1, 2 och 3 kronor.
Casparsson AIK:s bäste 1925-26
I samband med matchen fick Gunnar Casparsson en pokal som bäste
AIK-spelare säsongen 1925-26.
Sammanställning: Anders Johrén
[2006]

| |
Fakta |
Hörnor | 3-6 (1-3) |
Skott på mål | 17-14 |
Inkast | 26-46 |
Publik | 6.503 (på Stadion) |
Domare | Gustaf Ekberg, Stockholm |
Matchdräkt | AIK: Svarta tröjor, vita byxor |
|
| | |
Händelseförlopp |
(7) | 1-0 | WIF: Ivar Kvist |
|
| | | | | |
Laguppställning |
| | M+P | | Anm |
| Hugo Ödvall | | 0+0 | | |
|
| Gunnar Casparsson | | 0+0 | | |
| Justus Gustafsson | | 0+0 | | |
|
| Sven Lindqvist | | 0+0 | | |
| Helmer Svedberg | | 0+0 | | |
| Nils Nilsson | | 0+0 | | |
|
| Eric Sköld | | 0+0 | | |
| Moje Brick | | 0+0 | | |
| Per Kaufeldt | | 0+0 | | |
| Ernst Wahlberg | | 0+0 | | |
| Sven Eriksson | | 0+0 | | |
|
Teckenförklaring: M+P=Mål+målgivande passningar.
Anm=Anmärkning (förklaring nedan) |
Motståndaren |
Westermalms IF:s laguppställning: Alf Lundqvist, David Rönn, Nils Norrman,
Ernst Hansson, Helge Svensson, Karl Mannheim, Gösta Jonsson,
Eric Ramström, Ivar Kvist, Halvard Carlsson,
Herbert Mihlberg. |
|
|
Läs även
- Föregående match
- Nästa match
- Om säsongen
- Övriga säsonger

| |
Resultat |
Fredag 20 augusti 1926 |
Westermalm-AIK | 1-0 |
Gais-Göteborg | 1-1 |
Söndag 22 augusti 1926 |
Eskilstuna-Örgryte | 1-2 |
Göteborg-Norrköping | 4-0 |
Landskrona-Hälsingborg | 1-2 |
Sleipner-Elfsborg | 2-1 |

| | | | |
Tabell |
Gais | 4 | 13 | -3 | 7 |
IFK Göteborg | 5 | 14 | -9 | 7 |
Hälsingborgs IF | 4 | 13 | -5 | 6 |
Örgryte IS | 5 | 9 | -8 | 6 |
|
IK Sleipner | 4 | 6 | -6 | 4 |
AIK | 4 | 5 | -5 | 4 |
Westermalms IF | 4 | 6 | -13 | 4 |
IFK Eskilstuna | 4 | 12 | -8 | 3 |
IF Elfsborg | 4 | 8 | -6 | 3 |
IFK Norrköping | 4 | 6 | -11 | 3 |
|
Landskrona BoIS | 3 | 5 | -8 | 1 |
IFK Uddevalla | 3 | 2 | -17 | 0 |
|
Tabellen visar antal matcher, målskillnad och poäng.
Vid samma poäng avgör målkvot. |


|