Startsida Fotboll Historik Säsongen 1934-35 AIK-Sandvikens IF

Söndag 4 november 1934, kl 13.30 AIK-Sandvikens IF 7-1 (2-0) Stockholms Stadion

Ny fantastisk höstfinal

AIK återupptog sin fina tradition att avsluta höstserien med ett riktigt målfyrverkeri. Denna gång var det serietvåan Sandvikens IF som besegrades med hela 7-1 efter att det mesta gått AIK:s väg i speciellt andra halvlek.

Idrottsbladet:

Åke Sigrell svarade för två mål och en målpass när Sandvikens IF besegrades med hela 7-1.

"1 AIK spelade verkligt strongt. Det svarta anfallet var helt enkelt charmant. Yttrarnas och Sigrells snabbhet firade stora triumfer, och Eric Perssons genialiska framspelningar skapade granna öppningar. Mot en så clever och intelligent kedja som AIK:s av idag har varje försvar svårt att klara sig, och svartingarna ha ju målfrossat tidigare på "hälsingborgska" lag.

2 AIK hade storartad skottlycka. Det var ej mer än 3 à 4 skott på mål, som inte gingo in. Att få skotten uppe i vinkeln som Acke och Lillis är mera tur än skicklighet, och dessa skott hade lille Dunker ingen chans att klara. 2 mål gjordes f ö på returer från Mål-Dunker.

3 AIK fick en straffspark, som tydligen begicks utanför straffområdet.

4 Efter 4-0, beroende på en felberäkning av Källgren, tappade gästerna sugen och speciellt forwards gjorde under 20 minuter inga större ansträngningar för att bättra på statistiken.

5 Sandviken tillämpade inte det engelska spelet som det skall göras.

AIK har inte på år och dag varit så starkt som just nu. Elvan är utomordentligt homogen, och man kan leta med både ljus och lykta utan att finna någon svag punkt. När svartingarna vunno Allsvenskan, var det till största delen tack vare försvaret, men nu står anfallet i förgrunden, trots att de bakre lederna äro lika starka som tidigare. Man kan inte säga att kvintetten Josefsson, Persson, Long-John, Sigrell och Acke Nilsson är alla tiders svarta anfall - 1931 års Jompa, Lillis, Pära, Sudden, Engdahl konkurrerar skarpt, och den klassiska: Rune Bergström, Gunnarsson, Iffa Svensson, Ekroth, Ansén, från åren omkring 1915 (SM 1914 och 1916) vill säkert ha ett ord med i laget. En sak är dock säker: AIK har aldrig tidigare haft en så snabb och vältränad forwardskedja, och när därtill kommer en välspelning som man inte precis är van vid, så förstår man att det måste bli braksegrar, när skottlyckan är så god som denna söndag mot Sandviken."

Mr Jones i Dagens Nyheter:
"AIK är bra; 10-1 på två matcher mot seriens båda ledande måste anses var mycket tillfredsställande. 7-1 mot Sandviken kanske var för mycket av det goda sett mot Sandvikens utmärkta första halvlek, men AIK är å andra sidan sådant när AIK kommer i slag.

2.000 extratågssandvikare hade inte för roligt efter straffsparken, som gav 0-3, och knäckte brukslaget. Sedan följde stundtals rena uppvisningen, då Sandviken tycktes gripas av panik."

Nils Yngwe på samma tidning:
"AIK:s traditionellt splendida höstform stod sig alltså även över den allra sista spelsöndagen. Och annars hade väl för resten formen inte varit traditionell. De svartas höstfinaler med ty åtföljande braksegrar över Malmökamraterna, Hälsingborg, Göteborg och andra har man ju i ganska gott minne, och att Sandvikens skalp var rätt välkommen vid de stockholmska allsvenskarnas bälte säger sig självt. Tio mål på serieettan och serietvåan måste ju betraktas som en ganska fin present så här inför gästspelen i Tyskland, Frankrike och England. Och skulle man i slutet på en lyckad säsong för AIK:s del våga sig litet grand inför vårens program så är det inte utan att tipsen ha en viss benägenhet för att vilja klättra ända upp till serietabellens topp. Inte minst därför att det stundande programmet mänskligt att döma måste karaktäriseras som ”lätt” (i den mån det uttrycket kan figurera i samband med matcher i allsvenska serien)."

Stillman i Svd:
"Man kan leta fram några psykologiska förklaringar till Sandvikens debacle på Stadion. Gästerna ledde faktiskt spelet den första kvarten – och hade åtta hörnor i tät följd – men AIK tog ledningen med 2-0. Efter pausen startade Sandviken med en ny press, men resultatet blev två nya mål för AIK. Sedan var det inte roligt att vara gäst på Stadion, och det var väl också nerverna, som gjorde att den gästrikska målskjutningen gick så erbarmligt illa. Stiligt var det i alla fall av brukspojkarna att spela offensivt till sista minuten. Men den riktiga förklaringen ligger hos det habila och stabila AIK-laget, alldeles speciellt i det nästan ogenomträngliga bakre försvaret. Högeryttern Josefsson gjorde för ovanlighetens skull en bra seriematch, och Sigrell växer mer och mer. AIK behövde förstärkning av en skytt i anfallskedjan."

Sammanställning: Anders Johrén
[2006]

Fakta
Publik	17.040 (på Stadion, i samarrangemang med SYK-mästerskapet i dragkamp)
Domare	Harvid Abrahamsson, Göteborg
Matchdräkt	AIK: Svarta tröjor, vita byxor

Händelseförlopp
(2)	1-0	AIK: Åke Sigrell (Long-John Nilsson)
(22)	2-0	AIK: Gustaf Josefsson (Åke Sigrell)
(47)	3-0	AIK: Axel Alfredsson (straff)
(55)	4-0	AIK: Gustaf Josefsson (Axel Nilsson)
(61)	5-0	AIK: Axel Nilsson (Eric Persson)
(82)	6-0	AIK: Eric Persson
(83)	7-0	AIK: Åke Sigrell
(84)	7-1	SIF: Egon Sundberg

Laguppställning
			M+P		Anm
	Eiwar Widlund		0+0
	Axel Alfredsson		1+0		(1)
	Sven Andersson		0+0
	Hugo Sjögren		0+0
	Erik Almgren		0+0
	Sven Söderström		0+0
	Gustaf Josefsson		2+0
	Eric Persson		1+1
	Long-John Nilsson		0+1		(2)
	Åke Sigrell		2+1		(2)
	Axel Nilsson		1+1		(2)
Teckenförklaring: M+P=Mål+målgivande passningar. Anm=Anmärkning (förklaring nedan)

Motståndaren

Sandvikens IF:s laguppställning: Helge Dunker, Ivar Eriksson, Olle Källström, Valfrid Andersson, Gunnar Jansson, Einar Snitt, Gösta Dunker, Egon Sundberg, Bertil Ericsson, Folke Högström, Emritz Lindberg.