Det var, som så ofta på Råsunda, AIK som inledde matchen bäst, och hade mest bollinnehav. Men Häcken visade dock goda intentioner, försökte spela en anfallsinriktad fotboll och låg högre i pressen i försvarsspelet än vad som är vanligt när AIK har hemmamatch. Detta ledde också till att matchinledningen blev relativt chansfattig, där bägge lagen blott lyckades få till några mediokra chanser till avslut.
Därför var det nästan på matchens enda farliga målchans dittills som AIK gjorde 1-0 i den 21:a matchminuten. Ivan Obolo spelade en väl avvägd djupledsboll på Flávio, sökte en ny position mitt i straffområdet, fick tillbaka bollen och rullade kyligt in ledningsmålet vid bortre stolpen.
Därefter fortsatte AIK att hålla i taktpinnen, och skaffade sig ett klarare och klarare spelövertag ju längre halvleken gick. Häckens bästa målchans kom efter en dryg halvtimmes spel, ett långskott av Mathias Ranégie boxades undan av Daniel Örlund. Strax därefter var det AIK:s och Flávios tur att skjuta från distans, men Christoffer Källqvist agerade skickligt och höll Häcken kvar i matchen. På övertid i den första halvleken fick även AIK:s Martin Mutumba chansen att skjuta efter en fin aktion på vänsterkanten, men skottet gick strax över.
Den andra halvleken visade ingen tendens till att bryta den inslagna matchbilden. AIK rullade på bra och hade ett hyfsat grepp om tillställningen, även om Häcken matchen igenom stack upp emellanåt och var farliga, inte minst på fasta situationer. AIK hade i halvtid även tvingats byta ut målvakten Daniel Örlund, som redan i första halvlek fick behandling för ryggsmärtor, mot ersättaren Nicklas Bergh, som firade sin födelsedag denna dag. Även Kenny Pavey klev av i halvtid, och ersattes av Gabriel Özkan.
Senast AIK spelade i allsvenskan gjorde Dulee Johnson matchens enda mål på ett distansskott, och sannolikt låg detta bakom det faktum att varje gång Johnson ens närmade sig skottsektorn så skrek många åt liberianen att han skulle skjuta, så gjorde han bland annat på ett fullgott sett efter en timmes spel, men som flera gånger denna match lyckades Christoffer Källqvist avvärja.
Därefter rullade matchen på, bägge lagen skapade några hyfsade målchanser, ofta just på skott från distans, men det kändes ändå som att AIK hade hyfsad kontroll på matchen och var på väg mot ytterligare en 1-0 seger denna säsong.
Men då, i den 89:e matchminuten, klev Häckens inhoppare Vinicius Lopes fram och kvitterade. En lång rusch längs högerkanten, där varken Gabriel Özkan eller Markus Jonsson fick stopp på den framrusande brasilianaren. Väl inne i straffområdet avlossade Vinicius ett ganska löst, men ack så välplacerat skott som smet förbi Nicklas Bergh och in i mål via den bortre stolpen.
På stopptid var AIK nära att få med sig ett segermål redan under ordinarie matchtid, ett långt inlägg från Gabriel Özkan nådde Martin Mutumba vid bortre stolpen, men trots att han bara var några meter från mål lyckades Mutumba inte hålla ner bollen, utan den gick istället en bit över.
I förlängningen var det till en början närmast ombytta roller från ordinarie matchtid. Häcken var det lag som tycktes ha mest energi över och var naturligtvis stärkta av det sena kvitteringsmålet. Mindreän fem minuter hade hunnit passera av förlängningen när Mathias Ranégie vann boll på offensiv planhalva, spelade Vinicius Lopes i djupled som avslutade på utrusande Nicklas Bergh, som dock hade oturen att se bollen studsa tillbaka på Vinicius och sedan in i mål.
Därefter flyttade AIK naturligtvis upp positionerna, och Häcken backade naturligtvis hem. Ett par hyfsade chanser skapade hemmalaget i den första förlängningskvarten, Nils-Eric Johansson kom upp högt och nickade på ett inlägg av Jorge Ortiz, men Christoffer Källqvist parerade. Ett par minuter senare fick Gabriel Özkan ett bra läge att skjuta på volley, men ett stenhårt skott studsade undan på täckande Häcken-ben.
Den andra förlängningskvarten bestod i stort sett av en lång AIK-press, men Häcken spelade smart och såg till att hålla bollen när man fick tag på den. Och det såg länge ut som att inhopparen Vinicius Lopes skulle få bli stor hjälte för Häcken, ända tills AIK fick en högerhörna i den 118:e matchminuten. Jorge Ortiz lyfte bollen mot den främre delen av straffområdet, där Jos Hooiveld störtade fram och nickskarvade bollen in mot mål där Nisse Johansson höll sig framme och tryckte in 2-2. Anfallet direkt efter målet stod Häcken för, det avslutades med ett skott från Mathias Ranégie, ett skott som dock gick ett par meter utanför.
I anfallet därefter, nu inne på tilläggstid i den andra förlängningskvarten, både fick och tappade Gabriel Özkan bollen inne i straffområdet innan Miran Burgic vann tillbaka den, avancerade in i straffområdet, och Häckens Mattias Östberg gjorde förvisso en bra brytning, men slog sedan undan bollen lite oturligt med handen, och domaren Martin Ingvarsson pekade på straffpunkten. Markus ”Mr 100%” Jonsson tog naturligtvis hand om straffsparken.
Högt upp till vänster satt den, lika säkert som vanligt, även om Christoffer Källqvist gick åt rätt håll och var hyfsat nära att kunna styra undan bollen. Därefter var matchen i stort sett över, Häcken mäktade inte med att skapa något mer under de få sekunder som återstod, och AIK vann därmed med 3-2 och avancerade till final i Svenska Cupen 2009. AIK var det bättre laget under ordinarie matchtid, Häcken var kanske något mer fokuserade under förlängningen, men Gnaget stod till slut som segrare efter stor dramatik i en välspelad fotbollsmatch.
Text: Jonathan Bjuggren
|