Gårdagens engelsk-svenska fotbollsmatch var ett godt bevis på med hvilket stort intresse fotbollsspelet omfattas i Stockholm. Trots att regnet stod som spön i backen under flera timmar före matchens början och äfven stundtals under själva matchen hade cirka 1200 personer infunnit sig på Råsunda idrottsplats för att se om English Wanderers skulle slå det från Djurgårdens IF och AIK kombinerade Stockolmslaget lika överlägset som Vikingalaget i söndags.
Engelsmännen inledde matchen med några snabba anfall, ledda af lagets utmärkta kapten och centerforward, Chapman. Lång stund fingo dock icke de engelska forwards hucera framför den svenska målöppningen. Med benägen hjälp af Putte Frykman drogo de svenska backarna så småningom upp bollen på midten af planen och där togo svenskarnas forwards vid och många minuter hade icka gått förrän engelsmännens målvakt fick tillfälle att visa sin fenomenala förmåga att fånga bollarna hur de än kommo. Bollen föres så i snabba ruscher upp och ned för planen och särskildt briljera Ansén och Ekroth på svenskarnas vänstersida med utmärkta kombinationer, som gång efter annan för dem med bollen förbi engelsmännens försvar på målmannen när. Men inför honom tyckas alla försök att göra mål stranda. Den svenska forwardskedjan blir dock alltmer närgången och det är vid ett par tillfällen ren tur att icke den engelska målvakten får plocka bollen ur sitt målnät. Slutligen kommer dock Ansén i ett af sina snabba anfall, passerar motståndarnas högerback och lägger ögonblicket därefter upp bollen i en elegant centring som från högerringen fångas, och med ett rungande skott göra svenskarna matchens första mål.
Efter detta blir det hårdare fart på spelet och vatten och lera spruta om spelarna, då det blir någon hårdare dust om bollen. Kort före halftidens slut kommer Chapman upp rusande mot det svenska målet. Malm söker afvärja skottet, men blir omkullsprungen av Gustafsson i svenskarnas mål och liggande på alla fyra lyckas engelsmannen peta bollen i det svenska målet, som nu var utan vaktare.
Den första halftiden hade gifvetvis varit svenskarnas, men under andra halftiden var det engelsmännens tur att vara de något öfverlägsna. Allt emellanåt komma dock svenskarna upp i vackra anfall, men spelet hålles för mycket på högersidan och de många gånger nog så vackra anfallen resultera mindre ofta i några riktigt farliga situationer. Efter en hörspark lyckas det däremot engelsmännen att göra det afgörande målet och deras andra match på svenska mark blef äfven det till en seger, ehuru dock en mycket knapp sådan.