1898 var AIK för första gången med i SM. Hela turneringen bestod av en match - finalen - och i den tvingades AIK kapitulera mot suveräna Örgryte IS (som för övrigt vann SM fyra år i följd 1896-99).
Från att tidigare endast ha nämnts i notisform rönte fotbollen mer uppmärksamhet 1898. SM-tävlingarna gick i Stockholm över två dagar och det bestämdes att Stockholms och Göteborgs bästa lag skulle mötas. Det blev då AIK och Örgryte IS som kom att göra upp om fotbollsmästerskapet. Det var tredje gången man spelade om SM. I 1896 års final hade Örgryte vunnit över Idrottens Vänner i Göteborg och 1897 likaså Örgryte, då mot Örgrytes andralag!
Nu kom alltså även Stockholm in i bilden, och eftersom man av någon anledning inte fick hålla till i Stockholms Idrottspark (den idrottsplats som fanns före Stockholms Stadion i hörnet av Valhallavägen och Lidingövägen), blev det gamla Gärdet som fick bidraga med en tämligen primitiv plan.
Göteborgarna beskrevs som äldre och mera rutinerade än AIK:arna, de hade bättre utrustning, klädda som de var i vita tröjor, svarta knäbyxor, benskydd, kängor med påspikade läderremmar under sulorna och - icke att förglömma - med ljusblå mössa på huvudet. Det tillades, att de "sågo riktigt bistra ut dessa seniga och kraftiga göteborgare, och sägas de hafva haft världsmästare, skottar, till läromästare. Att det skulle blifva stryk för stockholmarna märktes redan vid första ögonkastet".
Om AIK:arna sades det, att deras klädsel var lika anspråkslös som deras spelstandard, helvit dräkt och snörkängor utan läderremmar under, vilket gjorde att de halkade mycket mera än örgrytespelarna.
Här följer ett referat från matchen, det första matchreferatet från en AIK-match i AIK:s första SM-final:
"Nu blåstes i visselpipan och spelet började med avspark från A.I.K:s lag. Länge fick den dock ej vara i Ö.I.S. bo förrän den sparkades tillbaka i A.I.K:s, där den också under hela spelet var mest bofast. Jag tänkte nu strax få se göteborgarna göra mål och mål slag på slag. Men efter 10 à 15 minuters spel var ännu intet mål gjort och om än A.I.K. lät sig luras av Ö.I.S. finter, sådana som t.ex., att när göteborgarna hade bollen i hand, eller kanske rättare i spark, och den samtidigt var i en motspelares, togo de förra ej sats till en långspark - såsom nybörjare alltid gör - vilken tar lång tid och därför kan hinnas, att av motspelaren spelas bort innan man själv hinner handla. Ävensom, att den under sådana förhållanden nästan alltid träffar motståndaren och studsa tillbaka, utan hade de (göteborgarna) nog sinnesnärvaro - vilken är en av de egenskaper bollspel skänker - att blott medelst en liten rörelse på foten maka bollen åt sidan. Följden blev att motspelaren oförberedd på denna manöver sprang förbi och förfelade bollen, under det att den andra just då passade på att sparka bollen dit han ville. I första serien, som varade i 30 minuter, gjorde Ö.I.S. 2 mål mot 0 och i andra - ävenledes 30 minuter lång - där striden var hetare, ett mål mot sista slutet."
Två dagar före SM-finalen hade Allmänna Idrottsklubben haft "täfling i fotboll å Ladugårdsgärdet". Det var av allt att döma en intern AIK-uppgörelse som det "gröna laget vann". Men då det var "dödt spel" ännu efter 2x20 minuter med "5 minuters hvila" så fick matchen avgöras på "dödsspark".
Modellen för att ta fram SM-final-lagen kan diskuteras (Stockholms mot Göteborgs bästa lag) då AIK 14 augusti tog emot Gefle Idrottsförening på Ladugårdsgärde. Gefle vann med hela 12-0 och efter matchen samlades deltagarna till middag i Berns salong. Skålar dracks ömsesidigt för de båda klubbarna. Det hade bestämts att en returmatch skulle spelas i Gefle 4 september. Någon sådan kom dock aldrig till stånd.
Hämta ner alla matcher från 1898 till ditt kalenderprogram. Obs! För att detta ska fungera i Microsoft Outlook måste du välja att spara filen och sedan innifrån Outlook välja "Arkiv"-->"Importera och exportera"-->"Importera en iCalendar-fil eller en vCalendar-fil (.vcs)".
Visa årsrapport
Dölj årsrapport
