Tommy Lundh

Tommy Lundh, uppvuxen i Höör i norra Skåne, kom via IFK Malmö till AIK 1973. Tommy hade utmärkt sig som skyttekung i de gula malmölaget och det fanns goda förhoppningar om att Tommy skulle bli den målskytt som skulle vässa AIK:s redan goda offensiv. Samtidigt började Tommy på brandskolan i Stockholm. Han skulle senare arbeta 25 år som brandman.

Det första året i AIK, 1973, var det dock inte många som såg någon stor skyttekung i Tommy Lundh. Han fick stora delen av säsongen spolierad på grund av en ryggskada och han gjorde endast fyra allsvenska inhopp. 1974 blev bättre, men den säsongen stördes av halsfluss och infektioner som Tommy aldrig riktigt blev kvitt. Han gjorde sitt första mål hemma mot Öster 21 april. Dagens Nyheter skrev så här om Tommys insats och hans mål:
"Trots konkurrens av exproffset Inge Ejderstedt och landslagsaktuelle Jan "Lill-Damma" Mattsson var Tommy planens främste forward. Gav AIK vind i seglen i andra halvlekens 10:e minut då han ur fritt läge slog in 1-0 mellan benen på VM-aktuelle Göran Hagberg i Östermålet.
- Det kändes otroligt skönt att se bollen leta sig i mål. Fick en härlig passning från Rolf Zetterlund och kom helt fri med Göran Hagberg sedan österförsvaret stannat upp i tron att jag var offside. Hann aldrig sikta utan klippte bara till. Göran Hagberg måste ha blivit förvånad över att få bollen mellan benen, berättar en lycklig Tommy Lundh innan han som siste man lämnar AIK:s omklädningsrum efter matchen.

Tommy Lundh, som speciellt efter paus var verkligt alert och firade stora triumfer med sitt kvicka steg, var för övrigt mycket nära ytterligare ett par nätkänningar. Den bästa chansen hade han några minuter före full tid då han ensam med Göran Hagberg slog bollen hårfint utanför östermålvaktens högra stolpe."

Så långt DN och april 1974. Fortsättningen av 1974 blev inte lika bra även om Tommy på hösten gjorde ytterligare två mål. Det var i stället 1975 som skulle bli Tommy Lundhs stora fotbollsår.
- Vi fick en ny tränare, Keith Spurgeon, och det fungerade bra mellan oss. Jag fick direkt hans förtroende, berättar Tommy med mer än 30 års distans till säsongen.
- Det var raka puckar från Keith. Han kunde säga att "du ger 100 på träning och 100 vid sidan av träningen. Det är ok. Men ger du bara 99 på träningen är det inte ok." De andra tränare jag hade var inte lika tydliga.

Tommy Lundh gjorde nio allsvenska mål detta år, 1975. Med det vann han AIK:s interna skytteliga. Här är några av målen:
AIK-Hammarby 15 maj: Tommy nickar in slutresultatet 4-1 i hans bästa match sedan han kom till AIK, åtminstone enligt lagledaren Jim Nildén.
AIK-Halmstad 20 maj: Tommy gör matchens enda mål på en frispark långt ute från högerkanten. Frisparken var egentligen en miss från Tommy, han fick snedträff, men Halmstads målvakt Lennart Ljung tappade in bollen.
AIK-Örgryte 17 juni: Tommy byttes in i 71:a minuten och i matchens absolut sista sekunder nickade han in kvitteringsmålet, 1-1.
AIK-Landskrona 17 augusti: Tommy blir allsvensk tvåmålsskytt för första och enda gången. Det andra målet kom bara två minuter före slutsignalen.
Fast det kanske mest uppmärksammade målet blev aldrig mål. 11 september 1975 spelade Djurgården-AIK 0-0. I 41:a minuten nickade Tommy Lundh en passning från Crister Andersson i mål. Tommy kom rusande bakifrån och var inte, enligt honom själv, motståndarbackar, artikelförfattaren och många andra, offside. Ändå dömde domaren och linjemannnen bort målet för just offside. Fortfarande 30 år efter matchen kan man skönja en viss bitterhet hos Tommy när han berättar om det bortdömda målet som borde ha inneburit derbyseger. I samma match sköt Tommy ytterligare en boll i mål men den gången blev målet fullt riktigt bortdömt för offside.

I början av december 1975 blev Tommy Lundh högaktuell för Bayern München. Han blev nedbjuden för att provträna med tyskarna och han gjorde till en början ett mycket starkt intryck. Det var nära att Tommy fick ett kontrakt men i och med att en annan svensk, Conny Torstensson, stannade kvar i klubben fanns det inte utrymme för ytterligare en spelare från ett land utanför EG. Förutom Conny spelade även Björn Andersson i laget och EG-reglerna begränsade då antalet icke-EG-spelare till två.

1976 blev aldrig lika bra som 1975. Tommy Lundh kunde inte upprepa succén. I stället lämnade han AIK efter vårsäsongen och flyttade tillbaka till Skåne. Han fick ett bra erbjudande från IFK Hässleholm (som då låg i serien under Allsvenskan) och eftersom hans dotter samtidigt skulle börja skolan var valet inte så svårt.
- Men i efterhand har jag ångrat mig. Jag borde ha stannat kvar i AIK och gett den verkliga elitfotbollen ytterligare några år. Men det var lite turbulent i AIK, och eftersom Sanny Åslund samtidigt var på väg tillbaka till klubben ansträngde de sig nog inte tillräckligt för att ha mig kvar.

Livet i IFK Hässleholm blev dock inte så glamoröst som Tommy hade tänkt sig. Det var lika mycket träning som i Allsvenskan men nästan ingen publik eller uppmärksamhet. Efter ett drygt år i Hässleholm varvade Tommy ned i moderklubben Höör.

Tommy Lundh var snabb och trots sin relativa litenhet (177cm) fysiskt stark och bra på huvudet. Men han borde nog ha varit mer fokuserad på fotbollen för att nå den yppersta toppen. Som 15-åring gick han ut till sjöss i ett drygt år och även senare fanns det mycket annat som tog koncentrationen från fotbollen. Eller som Tommy säger; "disko får inte vara lika roligt som fotbollsträning".

Åren på fotbollsplanerna har satt sina spår. Hans ena knä är utslitet och i början av 2006 fick han en knäprotes. Det har inte hindrat att han har blivit en passionerad golfspelare. I slutet av 1990-talet flyttade han tillbaka till Stockholm. Han är, trots sin utpräglade skånedialekt, en hängiven AIK:are och han ser regelbundet AIK:s hemmamatcher.
- AIK gick på en mina i Champions League 1999. Man hade svårt att hantera så mycket pengar. Det blev turbulens och pengarna bara rann ut. Men nu har man gått igenom ett stålbad, man är på rätt väg med en bra tränare. Jag tror på AIK:s framtid.

Text: Anders Johrén (2006)