Det berättas att Hugo "Sitting" Söderström fick sitt smeknamn då han efter en utvisning blev insvept i en filt och med sin örnnäsa och mörka hy såg han ut som en indian. Att han dessutom var ilsken efter sin utvisning bidrog också till att han blev kallad "Sitting Bull", efter indianhövdingen.
Sitting var framför allt djurgårdare och spelade många år i Djurgården. Men när Djurgården åkte ur Allsvenskan 1928 lämnade han tillfälligt Djurgården för AIK. Det gick dock inte bättre för AIK. Det blev bara sex allsvenska matcher i AIK för Hugo och förlust i samtliga dessa sex matcher.
Hugo Söderström växte upp i Saltsjöbaden och det var i Saltsjöbaden han bodde i stort sett hela livet. Han var bandy- och fotbollsspelare. I bandy blev han landslagsspelare och representerade IK Göta. I fotboll allsvensk spelare i både Djurgårdens IK och AIK. Sin bana som fotbollsspelare började han egentligen i Saltsjöbadens folkskola. Där fanns det två lag, det ena kallat "Gryljolmen" och det andra rätt och slätt Hugo Söderströms lag. Hugos lag hade inte så stor framgång men Hugo var den redan då bäste i gänget och behärskade dribblingens konst suveränt.
År 1921, som nittonåring, blev han reserv i Djurgårdens C-lag och året därpå gjorde han debut i Djurgårdens första lag och fick smeknamnet Sitting på grund av sitt indianutseende. Hans utveckling som stjärnspelare gick snabbt och fotbollspubliken landet runt fick många tillfällen att övertyga sig om hans förmåga. Han var också en av vårt lands mest lovande skidåkare, han tog bl a hem segern i klass III vid Nordiska spelen. Som sex-åring hade han tillverkat sina egna skidor av en ektunna och skidåkandet blev hans första stora kärlek till en idrottsgren. I en tävling i Saltsjöbadens hoppbacke 1916 hoppade han längst av alla, 28 m, långt längre än tidigare rekord och vann första pris och extrapris för bästa stil.
Hugo Söderströms klubb var Djurgårdens IF. Det var där han började sin karriär och det var där han avslutade den. Han var djurgårdare hela livet och när redaktionen för "500 AIK:are" ringde upp hans dotter Solvig hade hon ingen aning om att hennes pappa faktiskt hade spelat ett år i AIK. Djurgården hade våren 1928 åkt ur Allsvenskan med Hugo som en av lagets bästa spelare. Han ville fortsätta spela allsvensk fotboll och då var AIK det närmaste alternativet.
Men det blev inget lyckat år i AIK. Hösten 1928 är förmodligen AIK:s sämsta allsvenska period genom tiderna och efter höstsäsongen (man spelade höst-vår på den tiden) hade de flesta experter dömt ut AIK som en given avstigningskandidat till våren. Hugo gjorde heller ingen succé i AIK. Han spelade totalt sex allsvenska matcher och AIK förlorade varenda en av de matcherna.
Hugo Söderström var en kraftkarl - hela livet. Han var stark, målmedveten och hade en enorm vilja. Han var en naturbegåvning vad det gällde sporter av alla slag. Mycket speciell som människa med två stora intressen utöver själva idrottsutövandet, nämligen naturen och skärgården. Dessa intressen var hans största tillfredsställelse senare i livet, då han i ganska hög ålder både åkte skidor, simmade och spelade fotboll bara för nöjes skull.