Sven Johansson kallades för det mesta för "Svenne Djurgårn". Inte för att han någonsin spelade i Djurgården och inte för att han skulle vara djurgårdare (tvärtom, han var AIK:are hela livet). Nej, det var Sven Johansson som lite skämtsamt drev med alla djurgårdare och på så sätt kom han att kallas för Djurgårn.
Sven Johansson växte upp på Kungsholmen i Stockholm och började spela fotboll i Kungsholms SK i början av 1920-talet. Han gick så småningom över till AIK och hösten 1929 fick han göra sin livs insats på fotbollsarenorna. Det var i ett läge när AIK höll på att förvandlas från en liten, fattig klubb som kämpade för att hänga kvar i Allsvenskan till den stora och rika storstadsklubben som skulle få ett gyllene 1930-tal.
Sven spelade tre allsvenska matcher i AIK. Den första, hemma mot Landskrona BoIS, var den bästa både för Sven och AIK. AIK vann med 5-1 och Sven gjorde ett mål. Det gick sämre i de andra två matcherna och efter 0-3 förlusten mot IFK Göteborg ställdes Sven utanför A-laget för att aldrig mer återkomma.
Sven Johansson och hans hustru Elsa fick aldrig några egna barn. Istället ägnade de mycket tid och kärlek åt Svens syskonbarn. Svens systerson Börje Nordqvist beskriver Sven Johansson som en mycket snäll och givmild person, en som var mycket intresserad av syskonbarnens väl. Hans fotbollsintresse från ungdomsåren hängde i och han gick ibland och tittade när AIK spelade på Råsunda. Att han var en mycket trogen och lojal person visar också det faktum att han arbetade på samma arbetsplats, Asea, hela arbetslivet, i mer än 50 år.
Sven Johansson gick bort 1990, strax innan han skulle fylla 85 år. Flera gamla AIK-kamrater, bland andra den legendariske ledaren Karl-Erik Fürst, var med på begravningen och hyllade Sven Johanssons minne.
Visa spelarbeskrivning
Dölj spelarbeskrivning
