Åke Andersson, uppvuxen i Gimo, var som junior lovande i brottning men när han 18 år gammal kom till AIK:s allsvenska fotbollslag fick brottningen stå åt sidan. Åke spelade tre år, 1982-84, i AIK men det var bara det första året som han var ordinarie i A-laget. Åke Andersson var den tuffe och fräne defensivspelaren som gjorde ett mål i sina 23 allsvenska matcher. Långt innan denne Åke kom till AIK hade tre andra Åke Andersson spelat allsvensk fotboll i AIK. Åke Andersson från Gimo är alltså AIK:s fjärde allsvenska Åke Andersson. |
ÅKE ANDERSSON - NUMMER FYRA I RADEN AV ÅKE ANDERSSON
Åke Andersson har levt hela livet i Gimo i norduppland. Han började spela med Gimo IF:s pojklag och han spelade i klubben hela vägen upp till seniorlagets division 4-spel. Han hade egentligen börjat som målvakt, Åkes pappa hade tidigare varit målvakt, men i tidiga tonåren blev han utespelare. Hösten 1981 provspelade han med AIK och han imponerade så på tränaren Rolf Zetterlund att han inför 1982 var redo för spel i AIK:s allsvenska lag.
Åke Andersson var bara 18 år gammal när Allsvenskan började 1982 men han kom snabbt att bli en av de ungdomar som Rolf Zetterlund satsade på. Han gjorde allsvensk debut i premiären hemma mot regerande mästarna Östers IF (1-0 till AIK), och han fick det året spela alla allsvenska matcher utom tre. Det blev mest defensiva roller, som ytterback eller yttermittfältare för den tuffe och fräne upplänningen. Han var ingen större tekniker men visade vilja och moral och kallades av vissa supportrar för "Gentile" efter Italiens hårdföre VM-back.
Åke Andersson gjorde ett allsvenskt mål, borta mot Elfsborg i augusti 1982. Dagens Nyheter skrev så här dagen efter:
"AIK tog ledningen redan efter åtta minuter. Ove Rübsamen fick i väg ett långt inkast från högerkanten. Bengt-Göran Stenbäcken nickade ner bollen och där kom Åke Andersson.
- Ja, det var skönt att få göra ett allsvenskt mål i rätt bur, kommenterade målskytten. Jag hade "nöjet" att ge Öster ledningen med 1-0 i somras i Växjö. Nu fick jag fram en fot vid rätt mål. Samtidigt som jag slog in bollen fick jag en ordentlig smäll av Elfsborgsmålvakten Tore Stenbäcken. Det smärtade enormt och jag var beredd på att lämna banan. Men jag bet ihop tänderna och fortsatte. Foten kyldes ner och jag kunde spela utan smärta."
Åke hade alltså gjort ett självmål i bortamatchen mot Öster samma sommar. Och om självmål kan vara snygga så var nog detta snyggt. DN igen:
"I 31:a minuten kom den stora kallduschen för AIK. Åke Andersson skickade på en bakåtpassning till målvakten Hagberg som dock gick i en vacker båge över honom helt otagbart i hans högra kryss."
1982 blev Åke Anderssons år i fotbollens rampljus. Även om han, som han själv säger, "var bättre 1983 och 1984" fick han aldrig samma möjligheter i A-laget. De åren klev AIK fram som ett av Sveriges bästa lag, om inte det allra bästa, och Åke hade svårt att slå sig in i laget allra helst som Rolf Zetterlund mycket ogärna ändrade på ett vinnande lag. Det hindrade inte att Åke i ett av sina få framträdanden gjorde sin allra bästa match, borta mot Malmö FF sommaren 1983, en match som AIK vann med 2-0. Åke förklarar själv, med mer än 20 års distans till händelserna, vad som egentligen hände med AIK från det beskedliga 1982, då AIK hängde kvar i Allsvenskan först efter kvalspel, till de succéartade åren 1983-84:
- Flera spelare växte mellan 1982 och 1983. Speciellt Jyrki Nieminen och Ove Rübsamen som 1983 klev fram och dominerade på ett sätt de inte alls hade gjort 1982. Även andra spelare följde efter och när det är så små marginaler som det är så var det avgörande.
Men Åke Andersson fick alltså inte vara med på planen i någon större utsträckning under dessa succéår. Så efter 1984 lämnade han AIK och gick tillbaka till Gimo IF. Där bor han fortfarande och driver sitt eget lantbruk. Vid sidan av familjen, med tvillingarna Malin och Hanna, lockas han av jakt på framför allt vildsvin. Och ända sedan han kom till AIK 1982 är AIK den klubb som har legat Åke närmast hjärtat. Men långt innan denne Åke Andersson spelade allsvensk fotboll i AIK hade tre andra Åke Andersson gjort det. Åke "Carnera" Andersson spelade i AIK 1939-45. Åke Andersson II spelade i AIK 1944-45 och Åke "Bulten" Andersson spelade i AIK 1973-75. Denne Åke Andersson är alltså AIK:s Åke Andersson nummer fyra!
Text: Anders Johrén (2005)
|