Stig Johansson

Stig Johansson växte upp på Kungsholmen och liksom så många andra grabbar på den här tiden började han leka fotboll på gator och gårdar.
- Det fanns bara fotboll när man var ung. Pengar hade man aldrig så vi spelade med fotbollar gjorda av papper, berättar Stig i början av 2004, 89 år gammal.

Som tonåring började han spela mer organiserat i Westermalms IF, klubben som då tillhörde Sveriges elitlag med två allsvenska sejourer 1926-27 och 1928-29. Stig var då för ung för att spela i A-laget men under många år på 1930-talet hette Westermalms IF:s centerhalv Stig Johansson. Förutom fotboll spelade han en del bandy men aldrig på någon högre nivå.

1939 gick Stig över till AIK, han kom dit samtidigt som Henry "Garvis" Carlsson. Det var i samma tid som den stora världsbranden bröt ut. Stig spelade två matcher hösten 1939 men 1940 blev han inkallad i militärtjänsten där han skulle stanna i tre år.
- Det blev inte mycket fotboll under den tiden. Jag var furir och det tog de vara på i militären. Jag åkte runt och bevakade gränserna i Lappland mot Finland, i väster mot Norge och längs den svenska ostkusten. Man fick sällan permission för fotboll så det blev inte så mycket med min tid i AIK. En kul tid var det i alla fall, säger Stig när han blickar tillbaka på händelser som inträffade för mer än 60 år sedan.

Stig Johansson hade spelat centerhalv i Westermalms IF men när han kom till AIK ville tränaren "Pära" Kaufeldt göra om honom till vänsterback.
- Jag trivdes aldrig som vänsterback. Men jag fick ändå nosa på det fina i att spela för AIK. AIK var klubben som alla stockholmskillar gillade och som alla ville spela för.

Stig Johansson fick spela fyra allsvenska matcher och han kommer 2004 ihåg alla dessa matcher. I debuten borta mot Örgryte IS hade han många kamper med Evert Hansson. Idrottsbladet skrev väl fränt dagen efter att "Stig Johansson avslöjade sig som ett veritabelt råskinn, som måste tillgripa både hands och armbågar och krokben för att stoppa Evert Hansson".
- Så allvarligt var det inte, menar Stig. Jag fick inte ens en frispark emot mig. Men jag blev uppmanad av min pappa att ta kontakt med journalisten i fråga.
- Vi spelade hårt men vi spelade på bollen, nu är det mycket ruffigare, konstaterar Stig.

Tydligen gjorde Stig en bra match mot Örgryte för han fick förnyat förtroende i nästa match, hemma mot IFK Göteborg. Då hade han många dueller med IFK:s Arne Nyberg. Mindre roligt var Stigs sista framträdande på den allsvenska arenan. 0-5 mot IF Elfsborg lyfter han fram som sitt sämsta AIK-minne. Det var drygt tre månader efter det som han beskriver som sitt bästa AIK-minne, AIK:s 50-årsfest på Grand Hotel där Stig fick sitta vid honnörsbordet tillsammans med bland andra AIK-ledarna Birger Nilsson och "Thodde" Malm.

Stig berättar också att det kunde vara en lönande affär att spela fotboll för AIK.
- När vi spelade bortamatch åkte vi på lördagen och kom hem måndag morgon. Då fick vi 10 kronor per resdag, och 20 kronor för matchen, totalt 50 kronor och allt betalt. Med tanke på att jag då hade 40 kronor i veckan på mitt arbete på Alfa Laval så var det ett bra tillskott i kassan.

I och med att Stigs tid i AIK sammanföll med världskriget blev det aldrig några utlandsresor för Stig i AIK. En resa till Danmark stoppades i sista stund av tyskarna som inte gav AIK inresetillstånd. Och med de långa tiderna i militärtjänstgöringen så blev det inte så mycket mer av Stigs fotbollskarriär. Han fortsatte senare som fotbollsdomare, på nivån två divisioner under Allsvenskan.
- Jag fick aldrig så mycket skäll som när jag var domare. En man sade till mig; "Ta aldrig en pipa i din mun mer". Men det var ändå skojigt att döma.

Stig Johansson bytte namn till Bjellefors 1951 i samband med att han gifte sig med den gamle AIK-spelaren Axel "Acke" Nilssons syster. Namnbytet gjorde att vi som jobbar med "500 AIK:are" hade lite svårt att hitta Stig. När vi, efter idogt letande, väl hittade Stig konstaterade vi att artikelförfattaren sedan många år kände både Stigs son Tony, som har varit verksam i AIK:s ungdomsfotboll samt varit revisor i AIK, och sonsonen Magnus som även han har varit delaktig i AIK:s fotboll på flera sätt. Familjen Bjellefors är alltså en av bara ett fåtal familjer där vi hittar tre generationer AIK:are som alla på sitt sätt har bidragit till AIK:s framgångar som spelare och ledare.

Text: Anders Johrén (2004)