Sigvard Sandin kallades nästan aldrig för sitt dopnamn. Det var Sigge som gällde, gamla lagkamrater i AIK visste inte vilket hans egentliga namn var. Sigge växte upp i Fredhäll på Kungsholmen i Stockholm och mycket i hans liv kom att kretsa kring idrott. Han var skolkamrat med bland andra Svante Granlund, mångårig spelare och ledare i AIK:s fotboll och ishockey.
Sigge Sandin spelade fotboll i Westermalms IF, AIK, Hammarby IF, Sundbybergs IK och senare korpfotboll i Chaufförernas IK. I AIK blev han ordinarie i reservlaget och fyra gånger blev han allsvensk, samtliga matcher på bortaplan. Ingen har spelat fler allsvenska AIK-matcher utan att ha spelat en enda hemmamatch! Efter matchen borta mot Gårda BK, i april 1942, skrev Dagens Nyheter så här:
"Högerbacken Sandin har prima fysiska förutsättningar, men idag arbetade han väl mycket med armbågar och knän. Sådant går att polera bort. Räckvidd har han också. Säkert en framtidsman."
Sigges allsvenska matcher spelades under en tid då unga män, även fotbollsspelare, fick ägna mycket tid åt militärtjänsten. Sigge var både på Gotland, där han tjänstgjorde som mc-ordonnans, och i Strängnäs. Och efter bara något år i AIK lämnade Sigge klubben för att gå till Hammarby IF. Så här stod att läsa i en tidning sensommaren 1943:
"Hammarby får en fin fotbollsförstärkning i Sixten Sandin som så sent som den 2 maj spelade vänsterback i AIK:s allsvenska serielag mot Malmö FF. Någon värvning är det inte fråga om då Sandin självmant bett att få spela för Hammarby. Sandin, som är 22 år, är en av Stockholms mest lovande försvarsspelare."
Att märka är att Sigge i artikeln felaktigt kallades "Sixten". Det namnet har sedan figurerat på olika håll, bland annat i AIK:s 100-årsbok, men Sigge har aldrig hetat Sixten utan bara Sigvard.
Efter något år i Hammarby IF hamnade Sigge i Sundbybergs IK och han följde med laget till Finland 1945, en av de första idrottsresorna utomlands efter kriget.
Förutom fotboll spelade Sigge även bandy och blev med tiden också en hygglig bordtennisspelare i Spårvägens GoIF. Han spelade också fotboll och bordtennis i CHIK, Chaufförernas Idrottsklubb. Sigge älskade att spela gitarr och sjunga, samt sin motorcykel. Sigge Sandin dog i hjärtinfarkt 1957, bara 35 år gammal. I medlemstidningen för Chaufförernas IK stod det följande:
"Sigge Sandin tillhörde de mest aktiva inom våra olika bollidrotter. En slitvarg som alltid var redo när ledaren kallade om det så var bittida eller sent. Vinter och sommar, höst och vår, samma sprudlande energi och idrottsmannaglädje. Han var även en av de bästa kamrater, alltid lika glad och värmande hjärtlig. I total avsaknad av illasinnade tankar mot sin nästa. Ett ypperligt föredöme som kom att lämna oss allt för snart. Vi som haft förmånen att få samarbeta med Sigge på arenan eller annorstädes, kommer alltid att i ljusaste minne bevara bilden av den alltid glade klubbkamraten."
Text: Anders Johrén (2003)
|
Visa spelarbeskrivning
Dölj spelarbeskrivning
