Eric Svenssons stora insats för AIK skedde en höstdag 1942 då AIK, mitt i Europas orostider, spelade 1-1 borta mot IFK Göteborg. Eric spelade centerhalv mot IFK:s Leif "Sotarn" Larsson och gjorde en ganska bra match. Förutom att han orsakade den straff som Göteborg kvitterade på. Men Torsten Lindberg, senare landslagsmålvakt i IFK Norrköping, gratulerade efter matchen Eric till en bra allsvensk debut.
Det blev inga fler allsvenska AIK-matcher för Eric. Däremot ett par för Örebro SK och framför allt bandyspel på högsta nivå, bland annat gjorde han två SM-finaler för Örebro SK i början av 1950-talet.
Efter en match med Örebro SK i Stockholm gick Eric, med hela laget, på restaurang för att äta. Då kom en annan gäst fram till gänget och pratade om att det "måste ta så mycket tid att vara fotbollsspelare. Man kan göra så mycket annat istället för att vara fotbollsspelare, till exempel tillverka sådana här", sade mannen och pekade på några handsnidade trägubbar som stod utmed ena väggen. Men det var precis vad Eric Svensson gjorde. Han var träbildhuggare till yrket, ett yrke som i slutet av 1940-talet delades med 100-talet andra i Sverige. Detta yrke, som på äldre dagar har fortsatt att vara en hobby, kombinerade Eric Svensson med att vara fotbolls- och bandyspelare på elitnivå.
Eric Svensson växte upp i Örebro tillsammans med sin fem år äldre bror Arthur. Båda blev fotbolls- och bandyspelare, båda i Örebro SK och AIK. Eric sökte sig själv till AIK i samband med att han gjorde sin militärtjänst 1942. Det blev en säsong i AIK men den blev förryckt av militärtjänsten. Man fick visserligen permission för matcher och träningar men det var värre med träningsläger och uppladdning inför matcher. Trots det fick Eric debutera i AIK hösten 1942, som ersättare för skadade Börje Leander, borta mot IFK Göteborg. Eric spelade centerhalv mot IFK:s Leif "Sotarn" Larsson och han gjorde en ganska bra match, förutom att han orsakade den straff som Göteborg kvitterade på (en "reflexmässig hands", som Eric själv uttrycker det). Matchen ingick i ett dubbelarrangemang på Ullevi, IFK Norrköping hade spelat dessförinnan, och Norrköpings Torsten Lindberg, sedermera landslagsmålvakt, gratulerade Eric till en bra allsvensk debut. Men efter matchen var det bara att ge sig tillbaka till Ing1 för en manöver. Det skulle inte bli några fler allsvenska AIK-matcher för Eric. Men Eric fann en viss nytta med att vara med i reservlaget. Han fick då fribiljetter till AIK:s hemmamatcher som han kunde sälja och på så sätt utöka sin magra lumparpenning.
Eric återvände istället till Örebro SK där han spelade från och till under några år. En knäskada gjorde att han tidvis inte kunde spela fotboll. Däremot kunde han spela bandy. Han gjorde två SM-finaler för Örebro SK (1951 förlust 2-3 mot Bollnäs och 1954 förlust i omspel mot Västanfors med 2-1 på en Eskilstunais som mest liknade mesost). Eric avslutade sin bandykarriär i Karlstads Göta.
Eric var en allroundspelare som kunde ha blivit riktigt bra. Men en knäskada satte stopp för fortsatt satsning. Han gick hos specialister men det blev aldrig bra. Så det blev mest reservlagsspel för Eric, de fåtal gånger han kom med i A-laget var han mest nervös för att knät skulle hålla.
Visa spelarbeskrivning
Dölj spelarbeskrivning
