Det finns hela fyra stycken Åke Andersson som har spelat allsvensk fotboll i AIK. Denne Åke Andersson är nummer två, och han kallades faktiskt för Åke Andersson 2 (i alla matchreferat benämndes han "Åke Andersson II"). Detta eftersom det när denne Åke kom till AIK redan fanns en Åke Andersson i laget, Åke "Carnera" Andersson. I AIK spelade då också Åkes bror Arne Andersson och det var genom Arne som Åke fick kontakt med AIK där han kom att spela fem allsvenska fotbollsmatcher 1944-45.
ÅKE ANDERSSON - SPORTHANDLAREN
Åke Andersson gick i fotspåren på sin drygt ett år äldre bror Arne Andersson. De växte upp i Kinna och Fritsla och det var i Fritsla IF som de började spela fotboll. Något år efter Arne kom Åke till IF Elfsborg där han i motsats till Arne aldrig fick spela allsvenskt. Och några månader efter Arne kom även Åke till Stockholm och AIK.
Innan Åke flyttade till Stockholm spelade han i Varbergs GIF och så här skrev Varbergsposten när Stockholmsflytten blev aktuell:
"Det råder ingen tvekan om att Åke Andersson är en av de bästa spelartillgångarna på många år, som GIF har haft. Han skulle helt säkert försvara en plats i ett allsvenskt lag."
Det var då inte klart att Åke skulle spela i AIK utan det var på grund av sitt arbete på Monark som han skulle flytta till Stockholm.
När Åke kom till AIK fanns redan en Åke Andersson i laget. Det var Åke "Carnera" Andersson som tidigare hade spelat i Gais. För att det inte skulle bli förväxlingar kallades den första Åke Andersson ofta för Carnera medan den andre Åke Andersson, som denna artikel handlar om, blev "Åke Andersson II".
Åke Andersson II gjorde allsvensk debut borta mot Ludvika FFI 30 juli 1944. AIK-ledaren Erik Almgren beskrev då Åkes premiärinsats så här:
- Vi experimenterade med Arne Anderssons bror Åke som högerinner och försöket slog väl ut. Vi visste att han tidigare spelat forward i Elfsborgs juniorer men trodde knappast att han skulle lyckas så bra i en allsvensk match. Framförallt visade han god blick för spelet och av allt att döma är det en ungdom som kommer.
Åke Andersson II spelade fem allsvenska matcher, samtliga som högerinner. I fyra av matcherna hade han Åke "Carnera" Andersson utanför sig som högerytter! I den femte matchen, mot Jönköping 1945, gick Carnera på vänsteryttern.
Åke Andersson var bara knappt två år i AIK. Under de åren blev Henry "Garvis" Carlsson en av lagkamraterna som Åke umgicks med. Vid ett tillfälle kom Garvis hem till Åkes föräldrahem i Fritsla och då dansade Garvis jitterbug med Åkes fru. Fru Margit minns fortfarande lite av den stjärnstatus som spelarna faktiskt åtnjöt på 1940-talet. Flera av den tidens stora film- och teaterkändisar hade AIK som sitt favoritlag och umgicks med spelarna.
Åke Andersson ägnade mycket tid åt fotboll. I ungdomsåren fick studierna ofta ge plats åt fotbollen. Men han hade problem med sin syn. De starka glasögon han behövde kunde han naturligtvis inte använda under matcherna och linser fanns inte på den tiden. Detta var ett handikapp, som vållade Åke stora problem. Hade han haft bättre syn hade också fotbollskarriären inbringat betydligt mer än hans fem allsvenska matcher.
Åke Andersson var en duktig bridgespelare och han tyckte om att sjunga, även om han sjöng hellre än bra. Efter AIK-tiden vände han tillbaka till Västergötland och verkade i Skene IF som spelare, tränare och ordförande. Vid sidan av fotbollen hade han en egen cykel- och sportaffär som så småningom också blev radio och Tv-affär.
Visa spelarbeskrivning
Dölj spelarbeskrivning
