Kalle Schwartz var Hagalundaren som blev ishockeymålvakt i AIK. Han var liten, reaktionsnabb och alltid på hugget. Han spelade också fotboll. Det blev en allsvensk match i AIK, mot Degerfors 1949. AIK vann med 2-0 men enligt en av hans Hagalundskamrater blev Kalle "så nervös att han gjorde en bedrövligt dålig match".
Karl Schwartz växte upp i gamla Hagalund och hans pappa, Karl Schwartz även han, försökte få den unge Karl att intressera sig för cykelsporten. Unge Karl var dock inte intresserad utan det blev fotboll och ishockey i Hagalunds IS.
Kalle gick i slutet av 1940-talet över till AIK. Och det var i ishockey som Karl Schwartz gjorde sina stora idrottsliga prestationer. Han blev en målvakt av hög klass. Han var reaktionssnabb, energisk och alltid på hugget. Han var liten och svarthårig, en riktig tävlingsmänniska och helt orädd i målet. I fotboll fick han chansen i en allsvensk match, hemma mot Degerfors IF 1949. Det var för övrigt i samma match som en annan person, målvakten Karl-Gustav Holmström, fick göra sitt livs enda allsvenska match. Varken K-G eller Kalle Schwartz gjorde någon bra match men trots det vann AIK med 2-0. Kalles gamle Hagalundskamrat Lennart Wallin minns att Kalle blev så nervös inför matchen att han gjorde en bedrövligt dålig match. Han spelade vänsterytter men gjorde inte mycket konstruktivt.
Idrotten var en del av Kalle Schwartz liv. Men han var också en naturmänniska som älskade friheten. På senare år blev han en hängiven cyklist (som motionär) och han och hans fru gjorde åtskilliga cykelsemestrar bland annat på Gotland, Åland, Öland och i Skåne. Fjällvandring och skidåkning stod också på hans fritidsprogram. Han var vänligheten själv. Hans fru menar att Kalle ofta var för generös, han ställde sig till exempel alltid sist kön även om hans plats var längre fram. De sista 14 åren av hans liv bodde han i Åkersberga. Hela arbetslivet arbetade han med bokbindning och boktryckeri. Därigenom ådrog han sig den arbetssjukdom som gjorde att Karl Schwartz gick bort endast 64 år gammal.