Bengt Jansson växte upp i bandystaden Skutskär där han blev målvakt i bandy och målfarlig anfallare i fotboll. Han debuterade i Skutskär IF:s A-lag redan som 16-åring och som 17-åring var han på besök hos sin bror på Tollare Folkhögskola där man spelade fotbollsmatcher på skoj. Via Harry Perssons son (Harry Persson, boxaren, var bror till Eric "Lillis" Persson, dåvarande tränare för AIK:s juniorer) kom Bengt till AIK:s juniorträning på Skytteholm och efter en vecka hade han övertygat Lillis om sin fotbollskapacitet och övergången till AIK gjordes klar hösten 1955.
En av Bengts första upplevelser i AIK var avskedsfesten för Kurt Hamrin. Kurre blev proffs i Italien efter höstsäsongen 1955 och Bengt var en av de som kunde tänkas ersätta Kurre på högeryttern. Avskedsfesten var hemma hos AIK:s dåvarande kanslichef (och tidigare allsvenske AIK-spelaren) Sven Lindqvist och för den 17-årige Bengt var det mycket stort att få vara med när idolen lämnade AIK.
Hösten 1955 blev det spel i junior- och B-laget men Bengt fick redan våren 1956, bara 18 år gammal, debutera i AIK:s allsvenska lag. Och debuten kommer Bengt fortfarande, 46 år senare, ihåg:
- Vi spelade mot Degerfors på Råsunda, jag spelade högerytter och vi vann med 3-2 efter att jag kvitterat till 2-2 i andra halvlek. Det var "Tjotta" Olsson som sköt ett skott som Degerfors målvakt "Sippa" Tinglöf halvräddade och jag kom rusande och satte pannan till och gjorde mål.
Bengt spelade den här tiden både i juniorlaget och A-laget och han tränade så mycket att A-lagstränaren "Garvis" Carlsson förbjöd honom att träna så mycket! Det kanske hindrade honom från att bli helt ordinarie i AIK-tröjan för under sina två säsonger i AIK fick han inte göra fler än tio allsvenska matcher.
Det bästa med AIK-åren var de många resor som han fick följa med på. Som 18-19 åring fick han åka med till Öst-Berlin, Barcelona och Valencia, Tunisien (med träningsspel på en grusplan!) och så den stora Amerikaturnén 1957. Först flera veckor i Brasilien och sedan en vecka i Los Angeles (det nyöppnade Disneyland och Hollywoods filmstudier verkar ha gjort mest intryck på den unge Bengt) och en vecka i San Francisco. Det låter som en drömresa 2002 och var något helt fantastiskt 1957. AIK spelade flera matcher på turnén och Bengt fick vara med mot Botafogo som i sitt lag hade de blivande världsmästarna Garrincha och Didi. Bengts bestående minne från den matchen är hur Garrincha fullkomligt snurrade upp Bruno Nyberg så att denne inte fick låna bollen. I slutet av matchen kastade AIK:s målvakt Gösta Köhlström ut bollen till Bruno och ropade: "Nu får du känna på bollen innan matchen tar slut".
Den spelare som Bengt framför allt lyfter fram från AIK-tiden är Kurt Liander.
- Han var ett föredöme i särklass och vi kom mycket bra överens. Bröderna Anlert var också härliga killar liksom de flesta i laget. Ingemar Ingevik gjorde inte så mycket väsen av sig och inte kunde man då tro att han senare skulle bli borgmästare i Stockholm och ordförande i AIK.
Bengt trivdes med AIK men han trivdes aldrig i huvudstaden. Längtan tillbaka till Gästrikland blev för stor och han återvände till Skutskär sommaren 1957. Egentligen skulle han gå över till Sandvikens IF men den tidens övergångsregler gjorde att Bengt spelade en kort period i Skutskär innan han kom till Sandvikens IF. I Sandviken slog han igenom som fotbollsspelare på allvar. Han gjorde hela 26 mål på 41 allsvenska matcher vilket lockade IK Brages värvare. Brage försökte i början av 1960-talet få ett allsvenskt lag och Bengt Jansson spelade ett knappt år för Borlängeklubben. I praktiken var han proffs (han fick sin lön och bostad från klubben och hade inget arbete vid sidan av fotbollen) även om det på den tiden inte sades så rakt ut.
Bengt Jansson var den store målskytten. I AIK spelade han oftast högerytter men i Sandviken var han centern.
- Cirka 75% av målen kom efter att jag var ensam med målvakten. Jag var mycket snabb och gjorde nog nedåt 11 sekunder på 100 meter men det var de första tio meterna som var min stora styrka.
Bengt Jansson var också en duktig bandymålvakt. Under AIK-tiden spelade han i junior- och i B-laget men han fick aldrig göra en allsvensk bandymatch, varken i AIK eller i det Skutskär som han spelade i 1958 och från 1960. 1959 gjorde han ett uppehåll i bandyspelandet - samma år som Skutskärs IF vann SM-guld, ett av klubbens två SM-guld.
1967 lämnade Bengt Jansson fotbollen och följer den nu enbart på avstånd, mest via TV och tidningar. På idrottsbanorna forsatte Bengt som bowlingspelare där han på en serie har gjort 290. Sitt stora intresse på senare år är trädgårdar och han sköter också det radhusområde där han och hustru Elisabeth bor i Smålandsstenar.