Uppvuxen i Bromma var det den ett år yngre Jerker Hannerz som tog med Lars Falkmer till AIK:s ungdomslag 1948. Lars fick hoppa in som center i en match mot Sundbybergs IK och han gjorde mål och stor succé med läskedryck som segerpremie efter matchen. Sedan fortsatte Lars i AIK:s ungdoms-, junior- och reservlag fram till den allsvenska debuten 1956. Den skedde mot Malmö FF på Råsunda och egentligen skulle Peo Enström ha spelat högerback. Men av någon anledning kunde Peo inte vara med, så bara timmar före matchen fick Lars veta att han skulle spela. Debuten gick bra, dagen efter kunde man läsa i tidningarna att "det märktes inte att Peo Enström var borta". Därefter var Lars Falkmer en återkommande kugge i AIK:s allsvenska lag.
Det roligaste AIK-minnet har Lars från Medelhavsturnén 1955 då AIK hade ett eget flygplan som tog laget till Barcelona, Mallorca, Alger, Kanarieöarna och Madrid. Matchen mot FC Barcelona, på dess dåvarande hemmaplan Los Cortes, var Lars och kanske den tidens AIK:s absoluta toppmatch. Lars spelade ytterhalv och AIK vann med 5-2 efter flera mål av Kurt Hamrin. AIK gjorde under mitten av 1950-talet flera långresor, både till Asien (Filippinerna, Indien med flera länder) och Sydamerika, men Lars var tvungen, på grund av studier, att tacka nej till dessa resor.
Det tråkigaste AIK-minnet härrör sig från en match borta mot Hälsingborgs IF 1957. Före matchen hade AIK tagit in på hotell och sovit middag och det verkade som om laget, och speciellt Lars, inte vaknade förrän matchen var slut. HIF vann med 5-2 och Lars motståndare, hälsingborgaren Bengt Salomonsson, blev efter matchen uttagen till landslaget.
Trots sina 28 allsvenska matcher gjorde Lars aldrig något mål i Allsvenskan. Men en gång var det nära. Lars var AIK:s andre straffläggare efter Bruno Nyberg och i en match mot IFK Göteborg (för övrigt matchen efter det olycksaliga mötet mot HIF) fick AIK en straff i slutminuten när AIK ledde med 1-0. Lars gick fram till straffpunkten och tänkte slå straffen då Bruno Nyberg hade varit skadad i de tidigare matcherna. Men då knackade Bruno på Lars axel och sade: "Jag är med nu". Och så var det Bruno Nyberg som fick göra 2-0 och Lars fick avsluta sin allsvenska karriär utan att ha gjort något mål.
Lars Falkmer var en träningsprodukt, duktig taktiker, hade ett bra huvudspel och var konditionsstark. Men kanske inte så teknisk. Från sin tid i AIK framhåller han framför allt Göran Åslin ("bra kille, arbetssam och juste"), Kurt Hamrin ("outstanding") och Kurt Liander.
- Men hela laget bestod av bra killar, det var ett härligt gäng, menar Lars.
Förutom fotboll spelade Lars bandy i Åkeshovs IF. På äldre dagar följer han fortfarande sitt AIK men mest via TV. Och han uppskattar det initiativ som AIK tog hösten 1999 när man bjöd in alla gamla allsvenska AIK-spelare till matchen AIK-Malmö FF. Vid sidan om sin familj finner Lars nöje i att läsa (skönlitteratur) och att vara nära naturen. Men som avslutningsord på denna intervju väljer Lars att framföra:
- AIK är fantastiskt. Och klubben har alltid haft bra ungdomsledare. För mig betydde Olle Andersson, som var juniorledare kring 1950, oerhört mycket för min utveckling. Jag vill framföra mitt tack till alla som har jobbat med AIK och dess ungdomar genom alla tider.
Text: Anders Johrén (2001)
|