Så här beskrivs Åke Karlsson av en av hans barndomskompisar, Bertil Lindström:
"Åke växte upp i stadsdelen Gröndal. Han gick sina åtta år i Blommenbergs skola, där han var en duktig elev samt en bra bandy- och fotbollsspelare. Han blev skolmästare i dessa sporter och var den stora stjärnan. Han spelade fotboll på bakgårdarna i såväl Gröndal som Midsommarkransen. Efter skolans slut gick han till AIK för att spela fotboll. Tyvärr blev det ingen bandy där han var mycket bra och kunde ha blivit en elitspelare. Åke spelade i AIK resten av 1950-talet men efter en knäskada blev det några säsonger i Sundbyberg. Han slutade sin karriär i Enskede. Han arbetade som typograf större delen av sitt liv."
Åke "Myggan" Karlsson (han var liten redan när han "var liten" vilket gav honom smeknamnet) växte upp i Gröndal och tillbringade det mesta av sin fritid med att spela fotboll på bakgårdarna i Gröndal. Han skaffade sig på det sättet en oerhörd teknik och han blev snart uppmärksammad av AIK. Så långt hade han också varit en duktig bandyspelare (en fantom på skridskor och liknade Lacke Hall i sin spelstil).
1953 kom Åke till AIK. Han gick den långa vägen via pojklag, juniorlag och reservlag. Hösten 1956 fick han debutera mot Sandvikens IF. Lagledaren "Massa" Alfredsson sade i Expressen före debuten att "Myggan är flygfärdig, det är ingen fara". Och debuten gick strålande. Så här skrev Stockholms-tidningen efter matchen som AIK vann med 2-0:
"Nyinslaget Åke Karlsson på vänsteryttern var en avgjord ackvisition. Det syns att han kommer från samma kull som Kurre Hamrin. En påpasslig och orädd gosse med ben som trumpinnar." En annan tidning skrev: "Den stora glädjen i AIK-lägret var debutanten Åke "Myggan" Karlsson, som gladde mycket, och flera gånger ställde han den namnkunnige stålmannen på vänsterbacken, Curt Cahlman, på det hala. Visserligen utnyttjades han för litet av sin innerkamrat Bengt Anlert, men de gånger han hade hand om stridsäpplet blev det oftast farligheter."
Samma vinter fick Åke Karlsson följa med på AIK:s Brasilienturné där AIK bland annat mötte Santos med en ung Pelé. I april 1957 gjorde Åke sin kanske bästa match när Gais besegrades med 4-0 och Åke gjorde två av målen. Åkes stora fotbollsframgångar kom med start i september 1956 och ett knappt år framåt. Då var Åke AIK:s vänsterytter.
Men Åkes karriär stoppades av en knäskada som han aldrig skulle bli riktigt kurerad från. Han ville inte operera knäet då risken fanns att han skulle bli stelopererad. Han var tvungen att sluta med fotboll långt innan han fyllde 30 och han fick med tiden allt svårare att gå.
Åke Karlsson var en mycket teknisk spelare men på grund av sin litenhet gick han gärna undan i närkamperna. En snäll kille, ibland för snäll, som hade det tungt i slutet av sitt liv.
Visa spelarbeskrivning
Dölj spelarbeskrivning
