Ingemar Johansson

Ingemar Johansson växte upp ett stenkast från Råsundastadion och är på bara några dagar när lika gammal som sina tidiga lagkamrater i AIK Jim Nildén och Kjell Pettersson. Ingemar spelade fotboll i ett av AIK:s mest framgångsrika ungdomslag genom tiderna, med bland annat flera titlar i föregångaren till S:t Erikscupen, AT-cupen.

Men Ingemar Johansson var framför allt ishockeyspelare. Redan som 16-åring debuterade han som back i AIK:s A-lag. Då var AIK ett medelmåttigt division 2-lag, i divisionen under den högsta, och AIK satsade mycket på ungdomar. Som 18-åring debuterade Ingemar i Svenska ishockeylandslaget, det blev totalt 24 A-landskamper. I slutet av sin ishockeykarriär spelade Ingemar ett år i GAIS innan han återvände till AIK. Han slutade, både i fotboll och ishockey, som 27-åring efter problem med ryggen.
- Jag var egentligen 20-25 år före min tid, säger Ingemar 40 år efter sin storhetstid som idrottsman. Jag var tuff och hård och tyckte om att tackla. Men på den tiden fick man bara tackla på egen planhalva i hockeyrinkarna. För det var ishockey som var grejen, fotboll spelade jag när det inte var ishockeysäsong så det gick att kombinera på den tiden.

Ingemar Johansson var hård och tuff även i fotboll. Jim Nildén, mångårig lagkamrat både i fotboll och ishockey, beskriver Ingemar så här:
"Han var ung och tuff och kanske var han inspirerad att vara lite av en buse".

Själv säger Ingemar att han "var värdelös som fotbollsspelare". Han fortsätter:
- Jag var stor och stark, hade bra kondis från ishockeyn. Jag sköt frisparkar, jag var bra på liggande boll men kunde varit bättre på allt. Jag var egentligen centerhalv men dom ville ha en murbräcka där framme.
- Mitt bästa fotbollsminne är målet jag gjorde mot Degerfors. Det var lite av en kopia av Kurt Hamrins mål mot Västtyskland i VM 1958, fast jag sköt från andra hållet. Jag såg att målvakten tog ett steg ut, jag blundade och sköt i mål innanför målvakten.

Ingemar Johansson spelade tolv allsvenska matcher 1960-61 men han fortsatte spela många år i AIK:s B-lag och C-lag. Parallellt med fotbollen och ishockeyn spelade han också bandy i AIK men han gjorde aldrig någon allsvensk match i den sporten.

Efter den aktiva karriären följer Ingemar AIK framför allt via TV och media. Han uppskattar AIK:s ungdomsverksamhet (han har haft barnbarn som varit med där) och menar att AIK måste satsa på ungdomar.

Till sist kan vi inte låta bli att kommentera att AIK:s bästa Ingemar Johansson, den store och hårde Ingemar, var som allra bäst åren kring 1960, samtidigt som Sveriges kanske mest berömda idrottsman genom tiderna, boxaren Ingemar Johansson, stod på toppen av sin karriär. Några riktiga förväxlingar blev det aldrig men under Ingemars tid i GAIS fick man ibland förtydliga vilken Ingemar Johansson som det var frågan om. På en affisch stod det att "Ingemar Johansson från GAIS" skulle medverka samtidigt som "den riktige Ingemar Johansson, inte ishockeyspelaren", skulle delta i ett uppträdande. Och av AIK:s samtliga allsvenska fotbollsspelare genom tiderna är det nog Ingemar Johansson, som med sin hårdhet, tuffhet och storlek, mest har liknat Ingemar "Ingo" Johansson.

Text: Anders Johrén (2003)