Lars Sjöström

Lars Sjöström var med om att spela upp IS Halmia till Allsvenskan 1962, samma år som AIK kvalificerade sig till Allsvenskan efter tidernas mest dramatiska kvalavslutning. Benny Söderling gav AIK det helt avgörande målet när han i slutsekunderna i säsongens sista match gjorde 2-0 mot ett IS Halmia som i praktiken var klart för Allsvenskan redan innan den sista matchen. Lars Sjöström var alltså med i matchen, i IS Halmia, och han minns att "AIK var väldigt taggade och borde ha avgjort långt tidigare, vi i Halmia blev utspelade".

1963 kom AIK trea i Allsvenskan medan den andra nykomlingen, Halmia med Lars Sjöström i laget, kom ohjälpligt sist. Då tog Lars initiativet att gå till AIK. Han var själv med och ordnade jobb i Stockholm, på samma bank som han tidigare jobbat i Halmstad, och AIK tog emot Halmias skyttekung (Lars hade kommit femma i den allsvenska skytteligan 1963).
- Det var välorganiserat i AIK, kanske inte lika familiärt som i Halmia, men träningsmöjligheterna var klart sämre, minns Lars drygt 40 år efter övergången. Vi tränade på Råsunda och Skytteholm men på vintrarna fick vi spela fotboll på parkeringsplatserna utanför Råsunda.

Lars Sjöström gjorde mycket mål i AIK:s träningsmatcher våren 1964. Han gjorde också mål i sin allsvenska AIK-debut, kvittering till 3-3 hemma mot IFK Norrköping. Han fick en boll från vänsterinnerposition, drog till och fick halvträff på bollen som rullade in, otagbart, invid bortre stolpen. Det blev fler mål från Lars sida, totalt åtta stycken under debutåret. Med det kom han tvåa i AIK:s skytteliga efter Sören Häggström men trots målfabrikationen blev han aldrig helt ordinarie. Lars menar själv att han "aldrig riktigt fick till det" och att "han kanske inte hade det rätta självförtroendet". Med tanke på AIK:s succéår 1963 var det också svårt att slå sig in i laget.

Det skulle bli ännu svårare 1965. Då kom IFK Göteborgs skyttekung Owe Ohlsson till AIK och konkurrensen visade sig bli alltför stor för Lars Sjöström. Det blev bara tre allsvenska matcher och efter AIK:s Fjärran Östern-turné efter säsongens slut lämnade han AIK för att flytta tillbaka till Halmstad. Nog anar vi att Lars i efterhand ångrar att han inte satsade ytterligare något år i AIK. 1963 hade Lars varit uttagen i den svenska landslagstruppen, utan att få spela, i samband med en landskamp mot Norge på Nya Ullevi och han hade jämnåriga lagkamrater i AIK som hade haft betydligt mindre framgångar än vad Lars hade haft, men som skulle blomma ut senare.
- Längtan efter Halmstad var stor. Men det hade nog inte varit fel att stanna i AIK och satsa mer. Min bästa AIK-kamrat Roland Grip kom till AIK samtidigt som jag och han fick inte spela mycket de första åren. Men sedan blev han ordinarie först i AIK, sedan i landslaget, han upplevde två världsmästerskap och blev till och med kapten i landslaget. Det skiljde inte så mycket mellan oss 1965.

Lars Sjöström var anfallaren med ett utsökt målsinne. Han var snabb på längre sträckor men inte lika vass på kortare sträckor. Hans lagkamrater har bara positivt att säga om honom, Jim Nildén upplevde honom till exempel som "glad och trevlig". Han hade tur som slapp allvarliga skador, även om ett antal sträckningar började dyka upp när han spelade i Halmstads BK. För efter AIK-tiden var han med om att spela upp Halmstads BK till division 2 och sedan tränade han ett antal mindre klubbar i Halmstad och Jönköping. I Hallby IF "upptäckte" han en ung Peter Larsson.

Lars Sjöström har full koll på sin fotbollskarriär när vi ringer och pratar med honom. Det är inte så många spelare som kan berätta om mål och matcher, 40 år tillbaka i tiden, på det sätt som Lars kan göra. Han berättar också att de ekonomiska ersättningarna, under hans tid i AIK, var 200 kronor för seger, 175 kronor för oavgjort och 100 kronor vid förlust.

Arbete och familj, tillsammans med bland annat tennis och på senare år även golf, har fyllt Lars Sjöströms liv efter den aktiva karriären. Han följer AIK på håll från hemmet i Malmö och att någonting har gått väldigt fel i AIK fram till och med 2004 är tydligt:
- Min teori är att Sanny Åslund inte var rätt man. Det är märkligt att spelare som misslyckas i AIK kan lyckas i Kalmar, Djurgården med flera klubbar. Och så alla tränarbyten! Det leder inte till framgång.

Text: Anders Johrén (2005)