Gerry Rehn

Gerry Rehn gick den långa vägen i AIK från minsta pojklaget, C-pojklag, B-pojklag, A-pojklag, B-juniorlag, juniorlag, seniorernas C-lag, reservlag och så ända fram till AIK:s A-lag. Gerry tillhörde AIK:s framgångsrika 52-or, som bland annat vann S:t Erikscupen två gånger. I finalen 1966 gjorde Gerry ett självmål, till 0-1 mot Djurgården, men Gerry och AIK bet ihop, vände och vann med 2-1.

Tävlingsdebuten i A-laget gjorde Gerry i en match i Svenska Cupen våren 1970, hemma mot Elfsborg, som ersättare för Roland Grip som då förberedde sig för VM-spel i Mexico. Torsten Lindberg, AIK:s tränare, hade ett gott öga till Gerry och han fick alltså A-lagsdebutera redan som 17-åring. Han spelade ytterligare en match i A-laget, i cupmatchen borta mot IFK Norrköping.

1971 var det meningen att Gerry skulle ta ytterligare ett steg närmare A-laget men på en turné med juniorlaget i England senhösten 1970 blev han allvarligt skadad i ett ledband i ena knäet. Så det var först 1972 som Gerry var väl förberedd för att ta upp kampen om en ordinarie plats i AIK.

Då hade AIK Jens "Lill-Lotta" Lindblom som tränare och han släppte fram den nu 19-årige Gerry Rehn. Den allsvenska debuten skedde borta mot Gais, Gerry byttes in i andra halvlek istället för Björn Lundberg.
- Det var fantastiskt att bara få hoppa in, minns Gerry 34 år efter debuten. Men jag upplevde det som att jag bara sprang och sprang.

Det gjorde Gerry i alla fall så bra att han fick spela från start i nästa match, ett derby mot Djurgården inför över 30.000 åskådare. Tränare Lindblom hade dessutom kallat in Gerry till den presskonferens som hölls dagen före derbyt där den unge och orutinerade Rehn fick ge sin syn på den kommande drabbningen. Matchen slutade 1-1 och Gerry gjorde en godkänd insats även om han blev utbytt i 64:e minuten.

Sedan höll Gerry Rehn en plats i AIK:s så framgångsrika A-lag 1972. Han var ytterbacken som kunde gå in och ersätta både Jörgen Bengtsson och Göran Åberg, som båda var skadade under kortare perioder. Bästa matchen gjorde Gerry hemma mot Öster. Han kom in i halvtid när Öster ledde med 2-0 men under en stark andra halvlek, med Gerry som en av pådrivarna, hämtade AIK upp till 2-2 för att i slutminuterna tappa till 2-3. Det skulle bli AIK:s enda förlust detta år då AIK ända in på mållinjen skuggade serievinnarna Åtvidaberg.

Upptakten av 1973 fick Gerry förstörd av en ny knäskada, i samma knä som han hade haft problem med tidigare. Han gick sex veckor i gips och det var först framåt sommaren som Gerry kom i kapp med träningen. Då gjorde han sitt enda mål för AIK i tävlingssammanhang, ett långskott i krysset hemma mot Duisburg i Tipscupen, och han gjorde också en bra match borta mot Slovan från Bratislava (0-0). Men i Allsvenskan blev det bara några enstaka matcher. 1974 slapp han skador men kunde trots det inte ta en ordinarie plats i laget. 1975 kom Keith Spurgeon till AIK och Gerry fick aldrig visa vad han gick för.
- Jag var bra tränad och spelade mycket bra i reservlaget, som var Sveriges bästa reservlag 1975. Men jag fick aldrig chansen av Spurgeon, jag kom inte ens med på de träningsläger vi hade före säsongen.

Gerry Rehn lämnade AIK efter 1975 och gick över till Vasalunds IF där han spelade i sex år. Han var med om att ta upp klubben i den nästa högsta serien och 1980 var Vasalund en av tre klubbar som långt in på hösten konkurrerade med AIK, som då tillfälligt spelade i division 2, om avancemang till Allsvenskan. Gerry var dock inte med i någon av matcherna mot AIK.
- Så här i efterhand ångrar jag att jag lämnade AIK så tidigt. Jag borde ha bitit ihop och försökt konkurrera om en A-lagsplats ytterligare några år. Efter det att jag lämnade AIK fick spelare, som jag hade spelat med i reservlaget, möjligheten att etablera sig i A-laget. Hade jag stannat så hade jag mycket väl kunnat spela in mig till en ordinarie allsvensk plats.

Gerry avslutade sin aktiva karriär med tre år i Ulriksdals SK, som då tränades av gamle AIK:aren Jim Nildén, för att sedan bli tränare både för senior- och ungdomslag.

Gerry Rehn var en duktig passningsspelare med bra speluppfattning och som alltid försökte spela "enkelt". Svagheten låg framför allt i huvudspelet. Genom åren har han lärt känna många AIK-spelare och ledare. Även den störste av AIK-legender, Kurt Hamrin. Fast första kontakten dem emellan blev nog inte så bra. I en veteranmatch med AIK spelade Gerry back bakom Kurre och innan matchen sade Hamrin till Gerry att "spela bollarna till mig efter marken". Direkt efter avspark fick Gerry bollen, varpå han passade till Kurt Hamrin - en lång lyra som hamnade vid hörnflaggan. Kurre bara tittade på Gerry. Senare togs ett foto med Gerry bredvid Kurt Hamrin.
- Jag har lirat med Kurre Hamrin, om än på gubbnivå. Det gör mig oerhört hedrad.

Gerry Rehn har följt AIK i hela sitt liv. De första åren på 2000-talet ser han ungefär varannan hemmamatch och han har sitt framgångsrecept för AIK:
- Man måste satsa mer på ungdomar och våga släppa fram dom i tuffa tävlingsmatcher. Och att framför allt ha stockholmskillar i laget. Vi kan inte begära att alla ska komma från AIK:s ungdomsverksamhet men det är viktigt att de kommer från Stockholm. Där ligger en viktig bit för att AIK ska nå framgångar i framtiden.

Text: Anders Johrén (2006)