Stefan Lundin

Stefan Lundin kom i unga år till Gävle och började spela både fotboll och ishockey i Brynäs IF. I 14-årsåldern slutade han med ishockey, skridskoåkningen var inte den allra bästa, samtidigt som fotbollskarriären tog fart på allvar. Som 18-åring var han med om att spela upp Brynäs IF i Allsvenskan och hade det inte varit för ett krånglande knä, som krävde en operation, hade det säkert blivit mer än sju allsvenska matcher 1974.

1976 kom Lars-Oscar Nilsson som tränare till AIK. Han hade tidigare varit förbundskapten för juniorlandslaget, där Stefan Lundin hade spelat. Det var Lars-Oscar själv som tog kontakt med Stefan och övergången till AIK blev snabbt klar. Att AIK alltid varit Stefans favoritlag bidrog till att Stefan valde AIK framför Elfsborg, som också var ute efter Lundin. Så här sade Stefan till Aftonbladet i samband med övergången:
- AIK har i alla tider varit mitt allsvenska favoritlag. Vet inte riktigt varför. Så nog finns det skäl för mig att spela just här.

Den allsvenska upptakten 1976 blev fiaskoartad för AIK - men succélik för Stefan Lundin. På de sju första matcherna tog AIK bara fyra poäng och vann inte en enda match. Samtidigt utsågs Stefan Lundin till bäste AIK:are, eller bland de bästa, i match efter match. I den andra matchen, borta mot Kalmar FF, kvitterade Stefan med mindre än tio minuter kvar av matchen och räddade AIK:s första poäng. I bortamatchen mot Örebro SK gjorde han ett riktigt drömmål då han efter att ha drivit bollen från mitten av planen sköt ett kanonhårt skott rakt upp i ena krysset förbi ÖSK:s målvakt Odd Lindberg. Stefan hade sedan en jättechans att avgöra matchen då han sju minuter efter ledningsmålet spelade vägg med Yngve Leback, vände blixtsnabbt innanför straffområdet och fri med Odd Lindberg placerade han bollen utom räckhåll för denne, men tyvärr också decimetern utanför målet.

"Bäst på plan - men får aldrig vinna"

Så löd rubriken i Expressen efter AIK-Landskrona 16 maj 1976. AIK hade förlorat med 0-1 men Stefan hade åter gjort en storstilad insats. Expressens Pia Erlandsson skrev:
"Det är synd om Stefan Lundin. I match efter match har Stefan kämpat, sprungit och slagit in passningar till sina lagkamrater. Gång på gång har han valts till lagets bäste spelare. Men resultatet i den allsvenska tabellen är minst sagt magert. AIK har inte vunnit en enda match i år.
Landskronas tränare Rolf Svensson var inte sen att utnämna Stefan till planens bäste spelare. Men vad hjälpte det när AIK fick stryk igen och befäste sin plats bland bottenlagen i allsvenskan."

- Det gick riktigt bra under de där matcherna, minns Stefan med exakt 30 års distans. Jag och Göran Göransson hade ett utmärkt samarbete på högerkanten och efter en match kom förbundskaptenen "Åby" Ericsson fram och sade "jobba på, Argentina-VM om två år".

I matchen efter AIK-Landskrona, i ett derby mot Hammarby inför nästan 26.000 åskådare, fick Stefan en smäll på ena foten i en närkamp med Klas Johansson. Det såg inte så farligt ut, det blev till exempel ingen frispark för AIK, men Stefan var tvungen att lämna planen med tanken att "det går nog över till i morgon". Men skadan gick inte över. Det sades att det var en ledbandsskada men i efterhand är Stefan övertygad om att han hade fått en spricka i foten. Tio dagar senare spelade AIK och Stefan cupfinal mot Landskrona men Stefan, som hade fått smärtstillande sprutor före matchen, var tvungen att utgå i halvtid efter att smärtorna "gått upp i knäet".

Stefan blev aldrig riktigt återställd i sin fot under sin AIK-tid. Trots att han kom tillbaka och spelade några matcher på hösten så kunde han inte använda foten som förut. Det var alltså en helt annan, och sämre, Stefan Lundin som spelade i AIK hösten 1976.

Stefan Lundin lämnade AIK efter 1976. Han hade kommit in på Socialhögskolan i Örebro och spelade de följande två åren i Örebro SK. Även där spökade skador. Hans knän gick sönder 1978 och han var borta hela 1979 innan han kunde avsluta sin aktiva karriär i Gefle IF, blott 26 år gammal. Stefan startade i stället en framgångsrik tränarkarriär som fört honom till några av de mest framgångsrika klubbarna i Sverige liksom klubbar i Portugal och Norge.

Stefan Lundin var en riktig tekniker, en lirare som trivdes bäst som ytter. En bra dribbler, duktig på inlägg och det var inte bara det långa håret som gjorde att han under Brynäs-tiden kallades för "Gävles svar på George Best". Svagheten låg i fysiken. Med mera styrketräning hade han stått sig bättre i närkamperna men kanske också minskat de skadeproblem han fick i knäna efter AIK-tiden.

Stefan Lundin var på väg att få ett stort genombrott när den där ödesdigra skadan inträffade i maj 1976. Det innebar att den blivande storstjärnan, som så många såg i Stefan Lundin, bara fick glänsa i några allsvenska vårmatcher 1976.

Text: Anders Johrén (2006)