1977 kom Ulf Jakobsson till AIK. Redan 1975 var en övergång nära men då gick Falu BS upp i division 2 (serien under Allsvenskan), och det lockade mer än allsvenskt spel i AIK. Det blev bara en säsong i division 2 och när AIK, efter att AIK:s egen "Dalaspion" Sören Andersson ånyo rekommenderat Ulf, hörde av sig igen så flyttade Ulf till storstaden.
Seger direkt i Nackas Minne
- AIK var stort, minns Ulf när han intervjuas sommaren 2003. Och nästan på en gång fick jag vara med i Nackas Minne på Johanneshov, det allra första Nackas Minne. Vi vann hela turneringen efter 2-1 i finalen mot IFK Göteborg. Jag och Ronny Gustafsson turades om att stå.
Då var Ulfs dotter Sussanna fyra dagar gammal och familjen flyttade ned från Dalarna till Upplands Väsby.
- Vi ville bo lite utanför staden men upptäckte snart att det var för långt. Så vi flyttade in till Solna och det fungerade bra.
- Det var lite tungt i början. Jag fick nöja mig med spel i B-laget och insåg att det skulle ta lite tid innan jag skulle få min chans.
Det var Leif Karlsson som var AIK:s ordinarie målvakt 1977. Men i bortamatchen mot IFK Norrköping bröt Leif armbågen och var borta resten av säsongen. Ulf Jakobsson fick göra allsvensk debut mot Djurgårdens IF, i ett ödesderby inför över 26.000 åskådare. Inför den matchen låg AIK näst sist, en poäng efter Djurgården och hela fyra poäng upp till nästa lag (seger gav två poäng 1977). Mycket talade för att en AIK-förlust skulle innebära nedflyttning till division 2. Ulf Jakobsson intervjuades i tidningarna före matchen och sade då bland annat så här till Dagens Nyheter:
- Jag har aldrig upplevt den tändning som nu finns i AIK-gänget. Alla stöttar mig hundraprocentigt och jag ämnar satsa precis allt. Skulle knäskadan slås upp finns Stefan Lindblom på bänken. Psykologiskt bra att veta. Och för mig är ett riktigt derby en match mellan Falu BS och Brage.
Ulf hade sedan tidigare problem med högra knäet. Under en reservlagsmatch på våren 1977 fick han en smäll som gjorde att korsbandet var rejält skadat. Men Ulf spelade, med vissa problem. Och vilken debut det blev. Sällan har en allsvensk debutant gjort sådan succé som Ulf Jakobsson gjorde den där förtrollade kvällen.
Den förtrollade kvällen
"23 augusti 1977", svarar Ulf Jakobsson direkt på frågan om hans största stund i fotbollskarriären. Trots att det har gått 26 år minns Ulf det mesta från matchen.
- Det började med att jag räddade ett friläge från Sven Lindman. Och jag fortsatte att spela bra hela matchen. Vi vann med 2-0 och det går inte att få en häftigare debutmatch.
Supportrar och tidningarna hyllade Ulf efter matchen. Expressen lyfte fram att Finsta i Roslagen hade två "kändisar", dels Ulf som gick på lantbruksskola och dels Heliga Birgitta som står staty. Sven Dahlkvist, uppvuxen tre mil från Ulfs Aspeboda, gjorde succé som mittback och de båda dalkarlarna fick symbolisera AIK:s framgång.
- Sedan höll jag nollan i ytterligare två matcher och först i min fjärde match, borta mot Elfsborg, släppte jag in ett mål, fortsätter Ulf.
Då hade han hållit nollan i 286 minuter, AIK-rekord för en debuterande målvakt. AIK redde ut stormen och klarade nytt allsvenskt kontrakt.
14 minuters säsong
1978 hade Ulf förhoppningar om att etablera sig som AIK:s förstemålvakt. Men knäskadan blev allt värre.
- Jag tejpade, tränade, spelade. Skadan gick upp, tejpning, träning, match och så vidare. Jag upptäckte aldrig hur allvarlig skadan var och jag fick aldrig någon riktig operation.
Ulf spelade en allsvensk match 1978, borta mot Västerås SK. Men redan efter 14 minuters spel var Ulf tvungen att utgå efter att skadan slagits upp. Så här sade han själv direkt efter matchen:
- Det känns jäkligt. Jag satsade på att göra en toppmatch. Vid en hörna gick jag upp i en luftduell. När jag tog mark kom jag alldeles snett och fick tyngden på det skadade knäet. Det bara smällde till och så gjorde det hemskt ont. Jag begrep genast att jag var illa skadad. Det var svårt att hålla tillbaka tårarna i det läget.
1979 var Ulf tillbaka, trots att knäskadan inte var helt läkt. Ulf spelade de flesta vårmatcher men dels var hans form inte den bästa och dels hindrades han av sin skada. AIK började säsongen uselt med 0 poäng och 0 mål efter tre matcher. Leif Karlsson kom tillbaka i målet och stod hela sommaren tills han fick en allvarlig skada hemma mot Malmö FF. Ulf fick då ställa sig i målet, i ett läge när AIK kämpade desperat för nytt allsvenskt kontrakt.
Den ödesdigra sparken
I bortamatchen mot Kalmar FF, 23 september 1979, inträffade det som kom att besegla AIK:s öde. AIK hade vänt 0-2 till 3-2 och det var 20 minuter kvar av matchen. Då dök Ulf på en boll, hade händerna på bollen samtidigt som Kalmars Thomas Sunesson med full kraft fullföljde mot boll och Ulf. Sparken träffade Ulf över näsan. Näsbenet gick av och Ulf var tvungen att lämna planen kraftigt blödande och med hjärnskakning. Mitt i all bedrövelsen kom Ulfs lagkamrat Göran Göransson fram och sade:
- Tur att du är gift, grabben! Och syftade på den sneda näsan och allmänt förfärliga åsynen.
- Det var ändå något positivt, något att le åt, menar Ulf som 24 år senare menar att Sunessons spark inte var en vanlig olyckshändelse. Sunesson fullföljde sparken efter att Ulf hade bollen under kontroll. Samma minnesbild har artikelförfattaren (som såg matchen) och de bilder som finns från händelsen bekräftar att så var fallet.
Konsekvenserna av Sunessons spark blev förödande. AIK:s utespelare Ola Rydstrand fick ställa sig i mål, AIK:s mittfältsstrateg Ove Rübsamen blev utvisad efter två gula kort (ett för protest och ett för ruff) samtidigt som Sunesson klarade sig utan varning för sparken mot Jakobsson! Med AIK:s mittfält kraftigt decimerat och med en utespelare som ovan målvakt, kunde Kalmar i slutminuterna (86:e och 93:e) vända 2-3 till 4-3. I efterhand kan man konstatera att var det någon enskild händelse som var avgörande för AIK:s degradering ur Allsvenskan, så var det denna.
Ulf kom tillbaka till bortamatchen mot Elfsborg (AIK:s junior Staffan Gillberg hade stått mot IFK Norrköping, den andre målvakten Leif Karlsson var fortfarande skadad). AIK vann matchen med 1-0 men Ulf, som redan hade problem med knäet och hade brutet näsben, bröt nu tummen! I de sista matcherna fick Ulf lokalbedövning för att överhuvud taget kunna stå.
- I sista matchen fick jag ett skott mitt på tummen. Trots bedövningen gjorde det vansinnigt ont. Läkaren gav mig flera sprutor och hela handen var bedövad. Hela hanteringen av mina skador var förstås fel och idag hade jag gjort annorlunda och sett till att tillfriskna.
AIK förlorade den sista helt avgörande matchen borta mot Halmstads BK med 0-2. Halmstad blev svenska mästare, AIK åkte ur Allsvenskan.
Lade av - men inte riktigt
- Då, efter AIK:s degradering 1979, bestämde jag mig för att lägga av. Jag hade fått nog av alla skador. Men så ringde AIK:s tränare Bosse Petersson våren 1980 och frågade om jag ville ställa upp. Ordinarie målvakten Leif Karlsson hade brutit tummen på ett träningsläger.
Ulf tackade ja, och spelade nio vårmatcher 1980. AIK gick så småningom upp i Allsvenskan men då hade Ulf lämnat AIK och Stockholm och flyttat tillbaka till Dalarna. Han har sedan återkommit i Falu BS som spelare och tränare samt i IK Brage där han 2003 är assisterande tränare åt gamle AIK-målvakten Bernt Ljung. Ulf opererade korsbandet i knäet 1981 men han har fortfarande, 2003, en del känningar av sina gamla skador. Han har problem med rörligheten i sitt knä, och han har svårt att springa.
Ulf Jakobsson var en mycket säker, stabil och allround målvakt. Bra på linjen och även i luftspelet på inlägg och hörnor. Han var en stabil målvakt som inte fick ut hela sin kapacitet på grund av skador. Under AIK-tiden gick han på lantbruksskola och han arbetade många år med lantbruk, mjölkkor och åkeri. Sedan 2000 har han ett konsultföretag, Tronsgården (www.tronsgarden.se), där han med ett par anställda jobbar med ledarskapsutbildning och teamutveckling.
I och med att Ulf är verksam i Brage måste han förstås framhålla Brage som laget nummer 1 men vi gissar att AIK tar väl så stor plats i Ulfs idrottshjärta. Ulf följer AIK, mest via media, men pratar ibland med gamle kompisen Sanny Åslund (Jakobsson och Åslund umgicks en del under AIK-tiden, de hade jämnåriga småbarn och hjälptes åt att ta hand om dessa). Ulf framhåller AIK:s publikförutsättningar som en viktig faktor för att kunna etablera sig som en toppklubb.
Text: Anders Johrén (2003)
|
Visa spelarbeskrivning
Dölj spelarbeskrivning
