Hösten 1979 kämpade AIK för nytt kontrakt i Allsvenskan. Redan på sommaren hade förstemålvakten Leif Karlsson blivit skadad (vänsterknä) och i bortamatchen mot Kalmar i september bröt andremålvakten Ulf Jakbosson näsbenet. Junior- och tredjemålvakten Staffan Gillberg fick då hoppa in i AIK-målet först i Svenska cupmatchen mot Göteborg (4-1 till IFK men alla målen var otagbara) och sedan i den allsvenska ödesmatchen mot IFK Norrköping. Efter 10 minuter hade Staffan fått röra bollen två gånger - båda gångerna fick han hämta ut bollen ur nätmaskorna. Sedan höll Staffan tätt (båda målen var för övrigt otagbara) och AIK kunde gå ikapp till 2-2. I matchen efter var Ulf Jakobsson, med specialdesignat nässkydd, tillbaka i AIK-målet och Staffans insatser som allsvensk fotbollsmålvakt var historia.
Staffan Gillberg började sin fotbollsbana med att spela back i kvarterslaget hemma i Jakobsberg. Men efter att den ordinarie målvakten ledsnat (efter att ha släppt in för många mål) klev Staffan in i målet som 11-åring. Där blev han kvar. Något år senare tog en kamrat med honom till AIK i vars ungdomslag Staffan bland annat var med om att vinna S:t Erikscupen 1976. Det året gjorde Staffan, enligt egen utsago, sin bästa match då han höll nollan mot Djurgården. Han gjorde några kalasräddningar och fick pris som bäste man på plan. Den utmärkelsen finns fortfarande kvar i det Gillbergska hemmet. I laget fanns förutom Staffan en annan blivande allsvensk AIK-spelare: Björn "Butta" Johansson.
1979 fick Staffan, som normalt spelade i AIK:s juniorlag, vara med på en del A-lagsträningar. Målvaktstränare var Arne Lundqvist, en gammal AIK-målvakt från 1960-talet. Under sommaren blev förstemålvakten Leif Karlsson knäskadad och sedan blev andremålvakten Ulf Jakbosson så illa åtgången under en match mot Kalmar att näsbenet gick sönder. Återstod en oprövad juniormålvakt, Staffan Gillberg. Det ansåg AIK:s tränare Bo Petersson vara så osäkert att man försökte få Frank Ström, före detta landslagsmålvakt i handboll(!) att ställa sig i AIK-målet. Frank var med på en träning men han dök aldrig upp på den andra träningen. Dessförinnan hade Staffan hunnit med att debutera i en cupmatch mot IFK Göteborg på Nya Ullevi. Visserligen vann IFK med 4-1 men två mål kom på straff och de övriga målen var otagbara skott från Torbjörn Nilsson och Glenn Strömberg. Så det blev Staffan som fick stå i ödesmatchen hemma mot IFK Norrköping. AIK låg inför matchen, som skulle bli Staffans första och sista allsvenska match, en poäng ovanför nedflyttningsstrecket.
Trots att AIK-klacken hejade fram Staffan och AIK under hela matchen blev matchöppningen rena mardrömmen. Efter tio minuter hade Norrköping gjort 2-0 på två anfall. Vid 0-2-målet trodde AIK-försvararna att bollen skulle gå utanför sidlinjen. Men en Norrköpingsspelare hann ikapp och slog in bollen till en helt fristående Kent Lundqvist som bara hade att slå bollen i mål förbi en övergiven Staffan Gillberg. Strax därefter hade Norrköping ett skott i ribban men AIK spelade sedan upp sig och klarade 2-2. Staffan kom undan med hedern i behåll, målen var otagbara.
Redan månaderna efter sin stora dag i fotbollslivet gick Staffan över till Sirius och under hela 1980-talet spelade Staffan från och till i lägre divisioner. Andra intressen tog över och idag (2001) går den mesta tiden till familjen men Staffan gillar också skidåkning (utför) och segling. Drömjobbet i ungdomsåren var att bli gymnastiklärare men Staffan blev istället försäljare i textilbranschen, först på NK och sedan i ett mindre företag. Men han fortsätter också att följa AIK. Dels spelar han med AIK:s veteraner och dels går han på Råsunda och tittar på när hans efterföljare i AIK-målet skapar den nya AIK-historien.
Visa spelarbeskrivning
Dölj spelarbeskrivning
