Anders Wikström hade stått i mål från tidiga ungdomsåren. Han fick frågan "kan du inte hoppa in" när det saknades en målvakt och på den vägen blev det. Han hade också spelat handboll, som 19-åring i division 3.
Hösten 1981 kom Anders in på en utbildning på Bosön och i samma veva började han träna med AIK. AIK-bekantingen Bo Lennart Jepson hade tidigare varit tränare i Enköpings SK och genom honom förmedlades kontakten med AIK. Inför 1982 blev Anders spelklar för AIK och meningen var att han skulle vara tredje målvakt bakom landslagsmålvakten Bernt Ljung och andremålvakten Per Lundqvist. Men inför träningslägret i Israel blev Per Lundqvist skadad och Anders fick åka med till Israel. Och två veckor före seriestarten fick Bernt Ljung korsbandet avslitet i ena knäet. Plötsligt stod Anders Wikström som AIK:s förstemålvakt. Han hann med att göra två träningsmatcher, 1-0 mot både Djurgården och TPS Åbo, innan det var dags för allvaret.
Debuten och seriepremiären mot regerande mästarna Östers IF blev succé både för AIK och Anders Wikström. AIK vann med 1-0, målet gjort av Jyrki Nieminen i 12:e minuten, och Anders gjorde en storartad insats. I Dagens Nyheter kunde man läsa:
"Bernt Ljung, nyopererad i knät och borta hela året, har bara beröm att ge sin efterträdare Anders Wikström sedan denn hållit nollan i sin allsvenska debut mot mästarna Öster.
- Vilken fin räddning du gjorde på Kalle Björklunds distansskott (Anders tippade bollen till hörna). Den var verkligen kvalificerad, säger Bernt uppskattande.
Enköpings förre tränare Bo-Lennart Jepson hade tipsat AIK om en lämplig reserv för Bernt Ljung och dessutom är Anders klasskamrat med Göran Göransson på Bosön.
- Men att jag skulle vara allsvensk målvakt några månader senare är egentligen inte klokt, säger Anders.
Möjligt att AIK gjort ett fynd när Anders kom till klubben. I tre matcher, Djurgården (1-0), TPS Åbo (1-0) och nu Öster har han hållit nollan. Utstrålar ett stort lugn och uppträdde rutinerat för att vara allsvensk debutant.
- Jag hade stor glädje av mina besök i engelska ligalaget Crystal Palace 1978 och 79, säger Anders. Bland annat fick jag besked om att det där med målvaktsspel inte behöver vara så besvärligt om man står rätt i målet."
Så långt DN och AIK-Öster. I fortsättningen gick det inte lika bra, varken för Anders eller AIK. På de kommande elva matcherna skulle AIK bara vinna en (3-2 mot Elfsborg) och speciellt i bortamatchen mot Åtvidaberg (3-2 till Åtvidaberg) gjorde Anders en svag insats. Det innebar att AIK:s tränare Rolf Zetterlund tog kontakt med målvaktsveteranen Göran Hagberg som anslöt till AIK i slutet av juli. Det blev därefter Göran som blev AIK:s förstemålvakt, Anders fick gå tillbaka till reservlaget och efter 1982 års säsong slutade han helt med den aktiva fotbollen. Anders gick ut skolan på Bosön våren 1983 och hade redan tidigare under våren börjat ett nytt arbete. Han hade fått spela i Allsvenskan, han hade tränat med Crystal Palace och han hade därmed uppnått sina målsättningar med fotbollen.
Anders Wikström beskriver sig själv som en reaktionssnabb målvakt, duktig på att läsa spelet men med problem i luftrummet. Leif Karlsson, gammal AIK-målvakt och målvaktstränare under 1980-talet säger att "Anders var en placeringssäker och greppsäker målvakt som läste spelet på ett bra sätt, dessutom en mycket bra kille utanför planen, en tillgång i en spelartrupp". Anders klass- och lagkamrat Göran Göransson menar att Anders var en "genomtrevlig kille, bra målvakt rent tekniskt, men kanske inte tillräckligt stark varken fysiskt eller mentalt för elitfotboll i den högsta serien".
23 år efter sin stund i det allsvenska ljuset har Anders Wikström sin förklaring till varför det gick så dåligt för AIK 1982 (AIK slutade till slut näst sist i Allsvenskan och bara genom kvalspel mot Djurgårdens IF lyckades AIK hänga kvar i Allsvenskan):
- Vi hade många nya spelare och nästan aldrig samma uppställning i två matcher. Det blev ingen kontinuitet.
Anders följer AIK på håll, han har fortfarande kontakt med Göran Göransson, och även om det är Enköpings SK som alltid har varit hans närmaste lag så lider han med AIK:s motgångar. Och Anders har synpunkter på AIK:s debakel 2004:
- Det går inte att byta så mycket som AIK har gjort. Man har gjort grova felrekryteringar, man måste titta mer på svenska spelare.
Till sist en historia från träningslägret i Israel 1982. Den, liksom så många andra historier från denna tid, handlar om den mycket tystlåtne Jyrki Nieminen. Anders berättar:
"Vi var i Netanya och skulle träna på en kibbutz. Det var något minnesmärke där och Jyrki, som annars knappt sade någonting, tog fram sin kamera, gav den till mig och sade "foto". Jag tog en bild på honom och sedan sade han inget mer."
Text: Anders Johrén (2005)
|